2012-04-29

Kan man vara rasist och ta emot kommunionen?

Detta och mycket annat diskuterades i programmet Teologiska rummet. Pater Anders Piltz menade att en rasist ljuger om han tar emot heliga kommunionen, han handlar mot själva innebörden i den handling han deltar i. Medan den protestantiska representanten, professor Catharina Stenquist, menade att vi har väl alla våra drag av rasism i oss, det vill säga känslor av förakt för svaghet. Men att delta i nattvarden är att solidarisera sig med andras svagheter, menade Anders Piltz. Och plötsligt blev heliga Eukaristin en politisk handling.

Det tycks vara en ny trend att försöka markera mot olika politiska grupper och ideologier  med hänvisning till det kristet korrekta. Har man den eller den åsikten, ja då kan man ju inte vara kristen på riktigt. Men är det verkligen adekvat att dra in politiska sympatier i sammanhang av synd och nåd? Borde man visa partiboken innan man tar emot kommunionen? Är politiska idéer eller gruppsympatier något för biktstolen?

När biskopar i USA gått ut för att fördöma politiker och till och med avrått från att ge vissa heliga kommunionen, så har detta varit i samband med abortfrågan. Dessa biskopar menar att man inte kan å ena sidan verka för att foster helt lagligt skall kunna dödas, och samtidigt anse sig vara i nådens tillstånd, det vill säga vara helt uppklarad i förhållandet till Gud. Ty abortfrågan handlar om ett av tio Guds bud, det femte.I fråga om den så kallade befrielseteologin, så prisade Troskongegationen, under ledning av den dåvarande prefekten Joseph Ratzinger, att rörelsen lyfte fram Jesus som befriaren från hopplöshet och världsliga band. (Huvuddelen av dokumentet från 1984 är faktiskt en uppmuntran och inspiration, vilket aldrig framkom i media). Men samtidigt så kritiserade man att teologin såg Jesus som befriare av vissa, men inte av andra, beroende på klasstillhörighet, och att man på detta sätt lade in en icke-kristen, politisk  värdering av rättfärdighet i teologin:

Faced with the urgency of sharing bread, some are tempted to put evangelization into parentheses, as it were, and postpone it until tomorrow: first the bread, then the Word of the Lord. It is a fatal error to separate these two and even worse to oppose the one to the other. In fact, the Christian perspective naturally shows they have a great deal to do with one another. ---To some it even seems that the necessary struggle for human justice and freedom in the economic and political sense constitutes the whole essence of salvation. For them, the Gospel is reduced to a purely earthly gospel.

Befrielse har alltså inget med vänster-höger eller liberal-konservativ att göra. Gud frågar inte om man är republikan eller demokrat, om man röstat på Sverigedemokraterna eller Folkpartiet, eller om man är monarkist eller socialist, vad man tycker i invandrarfrågan eller om man har problem med sina störande grannar. Inget av detta har något med själavård och förhållandet till Gud att göra.

I den heliga Eukaristin frambär man sig själv som offer, och mottar Jesus Kristus som offrat sig för oss i det oavlåtliga korsroffret, det som alltså sker varje helig mässa, när prästen höjer hostia och kalk och säger "min kropp" och "mitt blods kalk". Prästen är Kristus. Och den som tar emot Kristus förkunnar Herrens död och bekänner hans uppståndelse.Vi ber Honom att låta oss få del i det eviga livet. Det är detta som finns i bönerna. Det är detta som Eukaristin handlar om, inte om mellanmänskliga relationer eller politiska sympatier. Vi ber ju också: Se inte till våra synder utan till din kyrkas tro. Vi ber alltså om nåd och barmhärtighet, och detta kräver att vi också tror vad kyrkan tror, vilket inte är detsamma som att vi tycker vad vår nästa tycker, eller röstar vad prästen vill vi ska rösta.

Svaret på frågan i rubriken kan alltså inte ges enkelt. Vissa föreställningar om människan är oförenliga med kristen tro, som att se ner på andra på grund av hudfärg, ålder eller grupptillhörighet. Men på det individuella planet måste var och en svara själv inför Gud. Och det gör man bäst i biktstolen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag känner en man, djup troende katolik och varm anhängare till kommunismen av sydamerikansk prägling. Över hans och hustruns äktenskapliga säng hänger 3 bilder: Jesu Hjärta till vänster över hustrun, Marie Obefläckade hjärta till höger över honom och i mitten en stor, jättestor poster av Che Guevara. Mannen jag pratar om har andra mycket aparta politiska uppfattningar som åtminstone jag får inte ihop med traditionella katolska samhällsuppfattningar, men han älskar (som uppenbarligen även Fidel Castro) den klassiska tridentinska liturgin. Om hans "rasistiska" fördomar om vanliga Svenssons vill jag inte ens berätta.
Så klart går han varje söndag till den heliga kommunionen!

Anonym sa...

Jag könde en man, Sudettysk, som kommit hit efter kriget, han hade förlorat allt i ryssarnas offensiv, fädernesgården brändes ner , föräldrarna dödades. Han var bitter över sitt öde, och uttryckte konspirationstankar att det var judar som låg bakom. Han hyllade Hitler, som befriade dem, men hade inget till övers för hans ideologi i övrigt. Men han ansåg gasugnarna var ett påhitt. Han var mycket trogen kyrkan, hemma fanns det en stor altare tillägnat Vår Fru av Fátima. Han gick ofta i kyrkan, hela familjen uppfostrades katolskt.

Borde han uteslutits ur den kyrkliga gemenskapen?

Anonym sa...

Men vem är "rasist" egentligen? är man det om man röstar SD? Om man är motståndare till islamisering? Enligt rådande politiskt korrekt diskurs är ju alla höger om Folkpartiet "rasister". Är det den definitionen man ska gå efter? Förresten har Kyrkan aldrig fördömt fosterlandskärlek. Tvärtom är det ett uttryck för pietas, tacksamhet för det mottagna, samt en förlängning av den naturrättsliga kärleken till den egna familjen (ens folk är en förlägning av familjen).

Naturligtvis borde inte Sudettysken ha uteslutits ur den kyrkliga gemenskapen. Han slogs för sitt land mot den gudlösa kommunismen.