2012-04-24

Österrike: Uppror och förvirring

En del, tidningar, däribland Signum, har uppmärksammat det så kallade prästupproret i Österrike. En präst kyrkoherden i Probstdorf, har uppmanat andra kyrkoherdar att anpassa sin verksamhet efter vardagssituationen med prästbrist genom att låta lekmän leda ordets liturgi och sedan kalla det för "prästlös eukaristi", låta alla av god vilja få ta emot kommunionen, oberoende av bikt och hur man lever och vilket samfund man tillhör, låta lekmän predika och låta präster förkunna idén att utöka prästämbetet till att gälla gifta män, och även kvinnor.

Ett minimum av kunskaper om kyrkans lära och historia ger vid handen att denna önskelista är helt orealistisk. Framförallt visar den på en arrogans inför kyrkans inre liv - det särskilda prästadömet, eukaristin, nåden som ges av att följa vad Jesus Kristus lärde oss. Ändå  reser upphovsmannen, fader Helmut Schüller, runt med den  i länder där kyrkan redan är försvagad, som Belgien och Irland. Det uppges att 72% av Österrikes katolska präster håller med i sak. I Irland har det startats en liten präströrelse som vill avskaffa sexualmoralen bland annat. Upproret har viss spridning i Slovakien, Frankrike, Australien, USA och Sydamerika.

Österrikes primas, kardinal Schönborn, har kritiserat aktionen, men också uttryckt sig kluvet inför den.
Den 23 januari kallades han, tillsammans med Alois Kothgasser, ärkebiskopen av Saltzburg , Egon Kapellari och Klaus Küng, biskopar av Graz och St. Pölten till Rom för informella samtal om upproret. Man har från Läroämbetet inte velat vidta åtgärder, utan hellre gå den mjuka vägen via läromässiga samtal (känns metoden igen?), i första hand med berörda biskopar alltså. Påven har också senare - som vi tidigare rapporterat, tagit upp saken i en predikan på Skärtorsdagen.

Situationen i Österrike ter sig alltmer gåtfull. En församling har fått rösta in en medlem i pastoralrådet, en man som lever i registrerat partnerskap med en annan man. Kyrkoherden sade nej, trots att mannen fått många röster av församlingsmedlemmarna. Men då ingrep kardinal Schönborn. Efter ha bekantat sig med mannen under en middag, så bestämde kardinalen sig för att att gå emot kyrkoherdens vilja och sätta sig över kyrkolagen. Det visade sig att kandidaten var en mycket sympatisk person, han var ung och han var engagerad i Caritas etc.

Följer man kyrkolagen skulle han inte ens kunnat bli nominerad till ett val. Reglerna, (som är samma som för pastoralråd) tar nämligen inte hänsyn till andra personliga egenskaper än att man skall vara i full kommunion (alltså inte i dödssyndens tillstånd), vara fast i tron, leva i god moral och anständighet. Hur trevlig man än är som person, får själva livsstilen inte medföra att kyrkans ideal - som också är Kristi - sätts ifråga. Ty Kristus dömde visserligen inte synderskan, men han sade heller inte: "Gå nu och fortsätt synda". Han sade: "Gå nu, och synda inte mer." (Joh.8:11)

Karaktäsregenskaper ("läggning" till exempel) har ingen betydelse här. Men enligt kyrkolagen kan man alltså inte nominera till exempel odöpta, katekumener, till pastoral- eller ekonomiråd. Och inte sammanboende ogifta eller "omgifta". Kardinal Schönborn gör ett undantag, som det verkar med hänvisning till pastorala skäl. Men frågan är ju om han inte också genom detta skapar prejudikat. Skall kyrkan vidmakthålla sin tro på äktenskapets sakrament, eller ska hon betrakta det som "onödigt" och iställert se samlevnad som en rent mänsklig angelägenhet? Skall hon släppa på kyskhetsidealet, eftersom det ändå inte följs av många katoliker? (En fråga iställer sig också: Var det bara på grund av att denne man var homosexuell som han antogs? Skulle det gå lika bra om han levde med en kvinna?)

Detta har alltså skett efter mötet i Rom. För kyrkans trovärdighet kan det knappast tjäna saken. Och när det gäller upproret, så har vi redan sett, att liknande initiativ, som velat anpassa läran till "vardagsmänniskan", slutat i dödsdömda fraktioneringar.

Att upprorets stiftare  nu belönats med Herbert-Haagpriset kanske inte är så förvånande: Herbert Haagtstiftelsens ordförande är en annan upprorsstiftare, dissidenten Hans Küng.

2 kommentarer:

Andreas Kjernald sa...

Som kristen mitt uppe i protestantismens kaos är det oroväckande att Katolska kyrkan också drabbats på denna nivå. Jag vill och behöver en katolsk kyrka som står fast och stadigt på sin lära för om t.om. den trillar i säng med tidens anda blir den också snart en änka...även om jag personligen inte är intresserad av att gå med.

Anonym sa...

GÅ MED, käre Andreas Kjernald! Vi skulle även ha behövt Sören Kierkegaard!