”Outhärdligt är det” hur som helst, som den tyska katolska kvinnoorganisationen Heliand i maj 2011 skrev till de tyska katolska biskoparnas ordförande, att se ”ansamlingen av män vid offentliga kyrkliga tillställningar, något som på intet sätt är en avbild av den aktiva delen av Guds folk”.Den flitige bloggskribenten Bengt Malmgren har hakat på, och som ofta så handlar det om att röra om i grytan av åsikter. Bengt Malmgren menar säkert väl, men man måste vara förvissad om att här handlar det om högst personliga avväganden. Meningar som "I dagens läge kan alltså ingen kvinna bli kardinal." verkar ju självklara. Men med detta "I dagens läge" så sägs ju något som inte är så trivialt som det kan tyckas. "I dagens läge..." men morgondagen vet vi ju inget om?
Just detta vet vi faktiskt en hel del om, vi har till och med säkerhet. Män kan inte bli kvinnor, kvinnor kan inte bli män, och inte heller prästvigda i katolska kyrkan, och därmed heller inte biskopar och kardinaler. Inte i dagens läge och inte i morgondagens heller. Inte någonsin.
Finns det verkligen inget mera outhärdligt än se ett biskopskollegium av män enbart? Jo, det finns. En församling av nästan enbart kvinnor. En del personer och grupper har problem med att korrigera könsfördelningen runt altaret, och på biskopssynoder. Men hur många reagerar på könsfördelningen bland de bedjande? De som deltar i Herrens offer? Mässbesökarna, de bedjande inför vår Herre i Hans Allraheligaste Sakrament? Kvinnor mestadels. Vad är det som gör att detta kan uthärdas, alltså att många män tycks tro sig frälsta genom sin blotta existens medan kvinnor i långt högre grad inställer sig i Herrens hus, i heliga Mässan, tillbedjan, bikt, rosenkransbönen?
Inlägg
2 kommentarer:
Det finns de som försörjer sig på att räkna kvinnor och män, och sedan skriva om det. Dock bara när det gynnar feminismen. Tråkigt att se att fenomenet har spridit sig till troende katolska kvinnor. Men också förståeligt - trycket från det civila samhället är stenhårt.
Att HBTQ-rörelsen har sin agenda ser vi klart idag. De har lobbat stenhårt de senaste decennierna för att få tolkningsföreträde i genus- och queerteorierna som finns.
Radikalfeminismen har gjort gemensam sak med dem och nu ser vi resultatet.
På många dagis finns det idag genuspedagoger som ska lära barnen att det är fult att se människor som antingen kvinnor eller män, och tycka att de är olika. Och allt ska genuskodas.
Patriarkatet, som jag i min enfald inte har lärt mig se eller förstå vad eller vilka män det är som är med i den gruppen, är ont och dåligt. Men vilka tillhör patriarkatet? Män som mig då eller vilka är det?
Patriarkatat måste ju vara alla män då. Eller är det män med makt? Vilken makt är det då? Men jag förtrycker ingen! Och de pojkar som genuspedagogerna får tag i, får lära sig att det manliga könet alltid har gjort dåliga saker mot det kvinnliga könet. Därför ska de skämmas medan tjejerna får gå på självförsvarskurser.
I den verkliga världen är det pojkarna som kommer att råka ut för de flesta brotten som exempelvis misshandel, personrån och annat av det slaget. De skulle kunna försvara sig om de också finge lära sig självförsvar.
Flickorna ska även lära sig att det är fel för en flicka att leka med dockor, men om hon i stället leker med en brandbil får hon beröm.
Men blir inte det också en könskodning, fast åt det andra hållet?
Skicka en kommentar