Hybris

En lyxkryssare, 114500 ton tung, med 1500 hytter, lång som ett godståg (290 m), 61 meter i höjd, med fem restauranger, sex swimmingpooler, ett spa och en joggingbana, med plats för 3780 passagerare och 1100 besättningsmän, utrustad till tänderna med all tänkbar elektronik och maskinerier för fin-navigering i trånga hamnar - ligger plötsligt på sidan, som en strandad blåval, hjälplöst förlorad.

Alla frågar sig; hur kunde det hända, i fint väder och lugna vatten? Det kan inte hända, säger man. Nej, det SKA inte kunna hända. Men - ändå hände det. En klippa påseglades nära land, så nära att lokalbefolkningen brukar ha den som mål att simma till och dyka från. Nu sitter hela klippan inklämd i det säkra dubbelskrovet i sidan på Costa Concordias imponerande 290 meter långa babordssida.

Dimensionerad för stormiga hav. High Tech. Prislapp: 4 miljarder kronor. Så sjunker hela härligheten på en timme - för ett stenblock inte större än en sopcontainer!

Idag ska sådant inte hända, säger man. Så sade man om Titanic också. Och om Estonia. Och om Concorde.

Mycket kan man bygga in i tekniken. Men inte den mänskliga faktorn. En kapten som vill slå nytt rekord över Atlanten och inte bryr sig om varningarna. En kapten som inte drar ner på farten i sjögång. En flygledare som inte kollat startbanan. En kapten som vill visa upp sitt skepp för att smickras av borgmästaren...

Hybris. Övertro på människan. Idag ska sådant inte hända. Men det kommer att hända. Igen och igen och igen. Iallafall så länge människan tror sig vara säker. När människan vill göra sig till Gud.