Laglig abort eller mord? Klockslaget avgör.

Många nyhetsmedia rapporterar idag om de hårresande detaljer som framkommit i en dom mot en abortläkare i Philadelphia, USA. Han står åtalad för mord på en 41-årig kvinna, som han givit en överdos, och 7 nyfödda barn, som dödats på de mest bestialiska sätt utanför livmodern, bland annat med en sax. Han har under decennier utfört mycket sena aborter, mest på fattiga kvinnor, och på hans klinik hittades 48 foster.

Domen väcker abortfrågan vill liv. Ty hade dessa sju spädbarn aborterats inom de 28 veckor som lagen föreskriver, hade åtal knappast kunnat väckas för mord. Möjligen en indragen läkarlegitimation.

I Sverige har vi som bekant en abortlag som utformades 1973, alltså för 38 år sedan. De övre tidsgränserna i den bygger på den tid när man tror att fostret är livsdugligt utanför moderlivet. På 38 år händer det ganska mycket inom den medicinska forskningen. Detta har gjort att abortgränsen vid 22 veckor överskrider den ålder man kan rädda ett för tidigt fött barn. Även gränsen 18 veckor, som gäller utan prövning, är internationellt sett mycket hög.

Angående resonemanget om livsduglighet så måste väl varje förnuftig människa ifrågasätta detta argument. Vid vilken ålder är ett barn egentligen livsdugligt utan hjälp från omgivningen - är det verkligen 22 veckor? Är det inte snarare 8-10 år, den ålder då man själv kan söka hjälp? Ett foster är i sin högsta grad livsdugligt i sin miljö, precis som en treåring också är det om det får mat och värme och kärlek. Men utan något av detta är båda lika dödsdömda.

Medan omvärlden förfasas över denne abortläkares praktik, så fortsätter de kliniska aborterna att utföras på sjukhusen världen över. I Sverige hundra om dagen. Lagligt, kliniskt och rekommenderat av starka organisationer, som RFSU, inte minst via deras landstingbekostade ungdomsmottagningar. Vi ska inte vänta oss någon diskussion om detta verkligen kan vara etiskt sunt. Fallet kommer istället att användas som ett argument FÖR en liberal lagstiftning, man kommer att peka på att aborterna ändå kommer att utföras, och just så smutsigt som på denna skräckmottagning. Och man kommer inte vilja diskutera följderna av en abort, hur kliniskt och lagligt den än genomförs: Att ett människoliv berövas världen, som ett hån mot själva skapelsen. Ty inte bara lagen är oantastlig, som vore den skriven av Mose själv. Inte heller praktiken, utförandet, hanteringen får ifrågasättas eller ens diskuteras. Ty det kan väcka obehagliga frågor och skuldkänslor. Det är samma sak här som med sexualundervisningen: Praktiskt inriktad och inte moraliserande.

Statlig storsatsning lär ungdomar omoral och lagbrott

Det meddelas nu att en dokumentärfilm distribueras till skolorna. Filmen heter "Sex på kartan" och är en samproduktion av RFSU och UR. Utbildningsradion "storsatsar" på sex och kommer med en dokumentär i sex (!) avsnitt som skildrar hur en lärare undervisar i sex med sin åttondeklass. UR satsar också på sex på sin hemsida, där finns en särskild sida för unga personer med rubriken "Sex, hångel och mys" med bland annat en "Onaniskola". På lärarsidan ristas det i sten att

Modern undervisning i sex och samlevnad ska vara praktiskt inriktad och inte moralisera.

Till detta kommer också en bok, "Sexualkunskap".Vi läser i anmälan:

Exempel på avsnitt ur boken: Berättelser om sex, Kropp, kön och pubertet, Onani, orgasm och fantasi, Kärlek och respekt, Sexuella handlingar, Oskuldsbegreppet och Hur vet man att man är heterosexuell. Boken innehåller också förslag på metoder. Den är illustrerad med bilder från den tecknade filmen.

Filmen visar ytterst explicita teckningar på könsorgan, samlag och sexuella handlingar på offentliga platser, utförda av mycket unga personer av olika etnicitet.

Men ingenstans talas det om vad allt egentligen handlar om ur ett mänskligt helhetsperspektiv: det fantastiska uppdrag som människan har av naturen, att föra livet vidare under ansvar, vilja och ömsint, självuppoffrande kärlek i lycklig förening.

Vi talar här alltså om en mångmiljonsatsning på en kunskapsförmedling, vars innehåll har bestämts av affärsdrivande lobbyorganisationer.

I åttonde klass är man tretton-fjorton år gammal. En del är könsmogna, andra inte alls. Mentalt sett kan det vara väldigt olika vilket stadium man befinner sig i. Men här skall det nu undervisas om onani, orgasm, fantasier, sexuella handlingar av alla de slag. Och - man ska i denna ålder tydligen veta om man är heterosexuell eller homosexuell!

Det hela borde leda till en diskussion. Ty enligt svensk lag så är samlag och sexuella handlingar som inte är jämförbara med samlag förbjudna med personer under 15 år, de rubriceras som sexuellt utnyttjande eller sexuellt ofredande. Om två personer som är under femton år begår sexuella handlingar är även detta mot lagen. Men inget straff utdöms, detta dock enbart på grund av att personerna inte är straffmyndiga.

Frånsett det moraliskt förkastliga i att påtvinga unga människor vuxenvärldens alla perversioner, så undervisar man här alltså om handlingar som kan vara olagliga.

Men även frånsett detta så bryter UR mot all anständighet i denna penningrullning. Låt oss säga man skulle undervisa i konsten att röka till samma ålderklass; hur man gör, vilka olika sorters tobak det finns, konsten att rulla en cigarett, dra halsbloss...Och man skulle lägga ut hela detta projekt på Swedish Match AB. Detta skulle säkert väcka stor debatt. Ändå är det inte olagligt att röka. Så man kunde ju då säga; vi ger bara kunskaperna, sedan får var och en ta eget ansvar.

Säkert skulle många föräldrar reagera. Varför reagerar de då inte mot att deras barn (sic) ska undervisas om samlagsteknik, preventivmedel, onani, könsord, penetrering av kroppsöppningar, homosexuell praktik...?

Även ifråga om undervisning finns det lagar, som EU-staterna lovat följa. Europakonventionens andra artikel lyder:

Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Kan denna undervisning verkligen stå i överensstämmelse med en kristen förälders övertygelse? Eller muslimsk? Har UR, RFSU och Skolverket överhuvudtaget ställt sig den frågan? Har riksdag och regering, som annars alltid vill uppvisa finkänslighet gentemot det mångkulturella samhället, tänkt en enda tanke om detta? Eller gör man som Göran Hägglund, ger statsmedel till detta för att aborterna skall minska, trots att all erfarenhet tyder på motsatsen: En aningslös, moraliskt blind sexualundervisning minskar inga tonårsaborter - snarare har de ökat i takt med den sexuella "frigörelsen".

Vägra sätta era barn i denna "undervisning"!

Hög tid ta terorrdåden på allvar

Från olika delar av världen rapporteras om terrordåd mot kristna och deras försvarare. Det ena mera fasansfulla än det andra. Det senaste i raden handlar om en regelrätt avrättning av guvernören Salman Taseer i Punjab-provinsen i Pakistan. Guvernören hade hamnat i en kritisk situation då han försvarat Asia Bibi, en kristen, 45-årig fembarnsmor som dömts till döden för att ha smädat Profeten. I själva verket handlade det om en trivial grannstrid, och som i många fall utnyttjades blasfemilagarna för att komma åt kvinnan. Dessa lagar utkräver livstids fängelse om man smädar Koranen och dödsstraff för varje antydan till att smäda profeten Mohammed. Motsvarande straff gäller dock ej andra religioner.

(Bilden: Mördaren Malik Mumtaz Hussain Qadri ler förnöjt omedelbart efter sitt dåd)

Guvernören sköts av en polisman, hans egen livvakt, med nio skott, efter att ha ätit middag på en restaurang. Gärningsmannen lade sedan ner pistolen och förklarade lugnt att nu hade lagen följts.

Mönstret har upprepats flera gånger. Om inte den statliga makten lyckas döma så vidtar den folkliga. Listan kan göras lång av motsvarande fall: Salman Rushdie och Lars Vilks är bara två namn i raden av personer som fått sina dödsdomar med hänvisning till just blasfemi och alltid finns det suror ur Koranen att stödja dödsdomen mot de otrogna på.

Att då som den talföre imamen Abd al Haqq Kielan förvånas över att man inte frågar ärkebiskopen över alla illdåd som görs av kristna, är att underskatta människors sunda förnuft. Ty det sunda förnuftet säger att denna våg av hot och blodiga attacker knappast bara kan handla om enstaka förvirrade eller "kriminella" personers verk. Det finns samband, och de handlar om tolkningen av Koranen och den politiska agenda, som innebär att upprätta det världsvida kalifatet. USA är den stora fienden med sina väpnade insatser och med exporten av den västerländska livsstilen. Eftersom USA är kristet så är den kristna religionen, med alla dess troende, också en fiende. Detta är knappast något extremt resonemang, det förs även i de mest moderata muslimska sammanhang. Detta känner man naturligtvis till bland de lärde. Men ack så sällan det framförs. Istället skall alla dåd förklaras med "den mänskliga faktorn". Det är föga trovärdigt. Bakom gärningarna finns det personer. Och personerna hyser tankar och idéer, som leder till gärningarna. Om man nöjer sig med att bara söka förklaringar bland personer kommer man ingen vart, inte ens med de mest sofistikerade polisiära metoder. Det är idélandskapet som måste analyseras. Och - om vi nu vill ha ett öppet, civiliserat samhälle - angripas, just så som kejsaren Manuel II Palaiologos gjorde år 1391 i vinterlägret i Ankara.