Alla lyssnar till påven - ibland

Intresset för katolsk moralteologi tycks vara omättligt. Nu tas det upp på tidningarnas löpsedlar, i Text-TV och radionyheterna, att påven uttryckt en "försiktigt liberalare inställning" till kondomanvändning för att begränsa spridningen av AIDS. Detta skulle nu vara början till en vindkantring gällande hela det sexuella området, menar en del.

Men den katolska kyrkan och påven, varken denne eller tidigare, har någonsin rekommenderat preventivmedel som en lösning på mänskliga problem, inte heller har man uppmanat till något beteende som skulle leda till spridning av sjukdomar. Istället har det alltid betonats att det är genom att följa den naturliga ordning, som vi så vist blivit anvisade genom naturen själv, och som lyckats föra vårt släkte vidare under årtusendena, som är det enda säkra sättet att förhindra spridning av AIDS och även andra sjukdomar.

Människan har ett uppdrag, och detta är inte att njuta av livet för sin egen skull, utan att leva efter de regler som Gud givit henne genom naturen själv. Om sexuell praktik frikopplas från själva målet med sexualiteten så kan det leda till förvirring, söndring, sjukdom och död. Det var denna utgångspunkt som påven Paulus VI hade när han skrev encyklikan Humanae Vitae, som idag betraktas som närmast profetisk.

Men nu menar man att det istället är "påvens kondomförbud" som sprider AIDS. I SvD uttrycker hälsominister Ewa Björling att

det är klokt om katolska kyrkan förstått att kondomer räddar liv

Det är inte kyrkans uppgift att vara ett globalt smittskyddsinstitut. Däremot att vägleda sina troende genom livet så att det på bästa möjliga sätt harmonierar med vad vi kommit till kännedom om, genom historien, genom observationer, tankar, vetenskap och sist men inte minst uppenbarad sanning.

Det är märkligt att den moderna världen så oerhört fokuserar på det sexuella, och noterar varje lite viskning från kyrkans håll, medan den föga bryr sig om att samma kyrka även förkunnar tron på en Gud som sände en människa till jorden, som var Gud, "icke skapad", som dog som en dödsdömd brottsling och uppstod ifrån döden igen för att visa på sin gudomlighet och få människan att förstå vem Gud är och vem människan är. Detta borde väl väcka sensationsrubriker dagligen.

Men nu handlade det alltså om några ord från från påven i en intervjusituation, en rekommendation till manliga prostituerade katoliker som smittats med en dödlig sjukdom. Vi avvaktar nu att några av påvens ord som kunde beröra betydligt flera, och inspirera till en reflekterande och ansvarstagande livsstil, även de ska nå nyhetsflödet.

Kyrkkaffe i ny tappning

Det var ännu inte så länge sedan gemene man i vårt land fick lära sig att en kyrka är Guds hus. Där skall man vara tyst och lugn och där ska andakt och bön råda.

Numera är kyrkor tillhörande landets majoritetssamfund dock som vilka andra lokaler som helst. Det spelar ingen roll om det så är domkyrkan i ärkestiftet, eller den kyrka där landets skyddspatron, helige Erik, var i sin sista mässa. I domkyrkan kan man ha konstutställningar, konferenser eller workshops med pensionärsföreningar. Trefaldighetskyrkan invid Uppsala domkyrka har tagit ordet kyrkkaffe mycket bokstavligt: Man har helt enkelt förlagt kyrkkaffet inne i själva kyrkan, i det medeltida sidokapellet där frälsningsmysteriet förkunnas i de mest fantastiska - men helt ignorerade - valvmålningar från den tid, då ännu kyrkan var ett bönens och mässoffrets plats. Ett konsakrerat sakramentshus.

Att installera epitafier över adelsmän, bryta upp fönster och kalka över målningar, som man gjorde i kyrkorna under 1700-talet, var redan det ett helgerån. Att använda kyrkan till utställningar, dagisaktiviteter och kafé går dock ännu ett steg. Guds hus är invaderat och ockuperat av människan för hennes timliga behov.

Helige Erik, bed för oss!

Sverige: De tysta medierna och den maktlösa makten

Igår demonstrerade kristna irakier för att uppmärksamma det svenska samhället på att de attackeras i sina kyrkor och hem. Trots detta skickas de nu tillbaka till ett samhälle där de ingenstans verkar trygga. Kyrkan de besöker kan bli deras grav samma dag, grannen kan vara deras framtida baneman.

Men från svenskt håll råder tystnad. Inte en rad i svenska tidningar, trots att demonstrationen samlade över 4000 personer - och detta i Kungsträdgården i centrala Stockholm. Endast de kristna tidningarna har uppmärksammat massakern i Bagdad och de kristna irakiernas situation. I radion hade Cecilia Uddén ett minutlångt inslag häromdagen, kanske det första bland alla hennes hundratals rapporter och reportage, som tog upp den etniska rensning av kristna, som pågår i hela Mellanöstern sedan decennier. UD:s nyhetsbrev "för den vetgirige" har inget om händelserna, och ambassadören i Bagdad, Carl Magnus Nesser, talar bara om "absurda terrordåd" och "minoriteter" i sin käcka blogg.

Integrationsminister Billström menar sig inte kunna styra över sin egen myndighet, och myndigheten kan inte heller göra något så länge den inte har ett domstolsutslag som förklarar att Irak befinner sig i inbördeskrig. Men ingen frågar ju heller någon domstol om detta, så... Makten säger den är maktlös alltså. En pinsam bekännelse.

Men de som får lida är irakierna som skickas hem till slaktbänken - med skattebetalt flyg.

Iraks kristna inte på UD:s bord

Samtidigt som det nu kommer ögonvittnesskildringar från massakern i den syrisk-katolska katedralen i Bagdad mitt under pågående söndagsmässa, noterar vi att UD inte ens finner saken värd att notera - varken på sin blogg eller Twitter. Och utrikesminister Carl Bildt finner heller inte saken värd att nämna på sin egen blogg. Oväder i Thailand däremot får sin plats. Ambassaden har inte heller reagerat på epostbrev, där vi efterlyser en korrigering av den med tanke på omständigheterna ganska fantastiska UD-analysen, att detta bara handlade om ett bankrån som gått lite snett. Med tanke på det stora antal irakier som finns i vårt land är detta mer än anmärkningsvärt att UD tror att någon ska ha förtroende för denna myndighet i fortsättningen, om man inte kan prestera bättre kommunikéer än dessa rökridåer. Ambassaden i Bagdad förlitade sig på radionyheter. Men ett telefonsamtal till någon med direktkontakter i församlingen, till exempel svensktalande fader Adris Hanna, hade givit annan information än Iraks nationella radio. Den "börs" som påstods vara målet för attacken, är bara ett vanligt kontor. Där förvarades inga pengar. Och det var terroristerna som attackerade hela tiden, de hade aldrig anledning att ta sin tillflykt till kyrkan.

Ett upprop cirkulerar nu för att kristna irakier ska få stanna i Sverige. Sedan ett vägledande beslut 2007 har myndigheterna haft avsikten att utvisa 5000 irakier till Bagdadområdet - de flesta av dessa kristna. Man betraktar - till skillnad från samtliga muslimska våldsaktivister - de kristna i Irak inte som en grupp, utan behandlar dem som enskilda livsöden enbart.

De kristnas situation i Irak, ja i hela Mellanöstern, är överhuvudtaget något som våra myndigheter och medier tycks fullständigt ignorera. Hur många lördagar har vi inte i radions program "Konflikt" hört skildringar från Palestinakonflikten, från Egypten och Pakistan...men de kristnas situation nämns knappast. I fallet Irak talar man bara om "minoriteter".

Samtidigt planeras tydligen i Nacka för en kombinerad byggnad, där en katolsk kyrka ska dela ingång med en moské. Utan att måla upp framtida motsättningar, kan man ju undra hur irakiska kristna ska känna om de tvingas gå in där efter dessa erfarenheter. Det tyder på en viss aningslöshet att planera något sådant, när dessa blodiga attentat mot kristna uppenbarligen har övervägande religiösa orsaker. Och grunden för denna blåögdhet är naturligtvis den bristfälliga rapporteringen.

Vilken värld lever UD i?

Åter en av dessa rapporter från Bagdad om meningslös död, om lidande, söndertrasade kroppar och förstörda liv, decimerade familjer, föräldralösa barn.... Denna gång har den syrisk-katolska katedralen sprängts med präster och gudstjänstbesökare, detta inför själva Alla helgons dag. 58 döda, 27 skadade, de flesta när terroristerna utlöste sina bombvästar.

Direkt efter ockupationen av kyrkan, som skedde mitt under söndagsmässan, så restes krav på frigivningar av terrorister, detta från Al Qaida.

Morgon med P1 får tag på en Elisabeth Hellsten, ställföreträdande chef vid Svenska ambassaden i Bagdad, och enligt henne handlade det "bara" om ett misslyckat rån av ett växelkontor i kvarteret intill. Hon har hört i irakiska nyhetsmedia att gärningsmännen sökte skydd i kyrkan, att det blev just så var "en slump" och man

behöver inte se det som en attack mot de kristna---ingenting pekar på att detta hänger ihop med regeringssituationen

Att det nu dödas "bara" två-trehundra oskyldiga liv varje månad är för henne en förbättring. Det enda hon märkt av attacken är att personalen inte kommit i tid till ambassaden.

Men man rånar väl inte ett växlingskontor med avsikten att spränga sig själv i luften. Man behöver inte tretton tungt beväpnade krigare för att utföra ett väpnat rån på ett växlingskontor. Och man begär inte islamistiska terrorister fria om det handlar om ett bankrån. Man blåser heller inte ut huvudet på en katolsk präst mitt under pågående mässa och man kastar inte handgranater mot oskyldiga kristna utan minsta hot.

I själva verket var kyrkan bevakad av säkerhetsvakter och bankrånet var bara en avledande manöver. Syftet var att spränga kristna i luften. Omedelbart efter dramat sände "Den islamiska staten Irak" ut följande kommuniké:

"Våra Mujahediner (krigare) anföll ett av de smutsiga polyteistiska nästena, som sedan länge har använts som högkvarter för krig mot Islam och de hade av Guds nåd och Hans Ära möjlighet att fånga de som var samlade där och de tog full kontroll över alla utgångar".

Om svenska UD tar så lätt på förföljelserna av de kristna i Irak, så väcker det onekligen en viss oro. Finns det en ordentlig bakgrundskunskap? Och - borde inte en ambassad vara lite mera informerad än en vanlig svensk vid sin TV-apparat?