Riksförbundet för garanterat asexuell upplysning

Apropå RFSU så kan vi inte undgå att förundras över namnet på denna märkliga stiftelse och affärsdrivande bolag. Ty den som söker sexuell upplysning där lär bli besviken.

Den första sexualupplysningen man får är väl när föräldrarna (i bästa fall de) berättar hur barn blir till. Men just denna upplysning lyser med sin frånvaro hos RFSU. Man kan på RFSU:s hemsida läsa om i stort sett allt som människan kan göra med sin egen eller med andras kroppar, vad man kan lära barn att göra, vad de ska kalla könsdelarna för, vilka olika sexuella preferenser det finns, frågespalter, kommentarer, artiklar, tidskrifter... sida upp och ner handlar det om "sex".

Men ingenstans får man svar på frågan: Hur går det till att få barn? Vad innebär det att bilda familj, att föda och uppfostra nya individer? Inte ett ord tar upp sexualitetens yttersta mål, själva den biologiska och även djupt mänskliga meningen med dessa kroppsfunktioner: Fortplantningen, variationen. Att överleva, att föra släktet vidare. Och naturligtvis: Att älska livet i dess fullhet, just i detta sammanhang av mänsklig fortlevnad. Det är detta som "sexuell upplysning" borde handla om. Men istället tycks den sexuella upplysningen bestå i hur man undviker sexualitetens måluppfyllelse, genom preventivmedel och abort.

Men då förlorar ju också den sexuella akten sin mening - den sannskyldiga sexualiteten. Människan stympar sig, gör sig till eunuck, hon säljer ut sin kropp för ett ögonblicks njutning och förvandlar de blommande trädgårdarna till en öken och kastar frukterna på elden.

Segregering eller samvetstvång

Tre kvinnor, Anna-Karin Englund, förbundsordförande Vårdförbundet, Kristina Gemzell Danielsson,professor och överläkare i obstetrik och gynekologi och Åsa Regnér, generalsekreterare RFSU skriver i SvD Brännpunkt om sin oro över att läkarnas rätt att vägra utföra handlingar som strider mot deras samvete och tro skall garanteras. Detta har nämligen Europarådet kraftfullt rekommenderat utifrån den självklara mänskliga rätten till samvetsfrihet. Men artikelförfattarna tycker att

Resolutionen är inte bindande och har inte direkt bäring på svensk vård.

Och man talar om

den svenska synen på kvinnors rättigheter

och man vill att vår förträffliga abortlag, som författades utifrån de medicinska kunskaper som fanns 1973 (eller var det 1473 kanske?) till engelska och polska.

I denna fråga råder tydligen ingen respekt för mångkultur i vårt land.

Vi vet inte om författarna tänk igenom konsekvenserna av att ta bort denna rättighet från vårdpersonalen. Detta skulle innebära att man inte kan anställa någon läkare eller sjuksköterska som praktiserar islam, judisk eller kristen tro, främst då katoliker och pingstvänner. De skulle uteslutas enligt välbeprövade metoder från Hitlers Tyskland, i de forna socialiststaterna; i Kina, Nordkorea, Kuba och i diverse diktaturer. Detta skulle väl då kanske ske redan i utbildningsfasen, varför inte redan vid intagningarna till vård- och läkarutbildningar?

Det finns naturligtvis en lösning. Vi får bygga upp privata sjukhus, låta personalen utbildas utomlands. Och naturligtvis kan dessa sjukhus inte erbjuda de tjänster som inte syftar till vård av sjukdomar och skador, utan har helt andra målsättningar; abort, eutanasi, IVF, sterilisering är exempel på sådana extraordinära tjänster som alltfler sjukhus inom EU nu erbjuder.

Är det verkligen ett sådant samhälle som artikelförfattarna vill ha - en segregerad värld från födelse till död, ända in på sjukbädden?

Är livet en privatsak?

De gripande bilderna av gruvarbetare som besegrat döden rullar fram över världen, och man kan inte göra annat än dela tacksamheten för livet med dessa män och deras släktingar - och en hel värld.

Men det finns andra bilder också. Häromdagen dök det upp en ny tråd på det i vissa radikalliberala kretsar populära forumet Flashback. Klockan 11.51 skriver någon:

Har bestämt mig nu för att ta livet av mig genom att hänga mig.

Han ger några korta detaljer. Att han ska sätta på en kamera. Första kommentaren lyder:

Lycka till då.

En annan skriver:

Du kommer aldrig våga, du är för feg.

Han får snabbt svar klockan 12.08:

Haha det återstår att se
Både för mig och för er dvs

Några avråder, andra kommer med praktiska råd. Klockan 13.06 skriver denne unge mannen:

Börjar känna att jag håller på och ändra mig om jag vill ta livet av mig, så jag får skynda på mig lite...

Klockan 13.13:

alright lets do it

8 minuter senare har någon noterat via videolänken att mannen gjort vad han utlovat. Sedan följer en märklig skur av kommentarer. En del tycker det var en häftig upplevelse vid datorn, andra är lite skrämda….

Det märkliga är att ingen relaterar det hela till livsvärden, till Gud eller till något metafysiskt överhuvudtaget. Bara – tomhet och meningslöshet i alltihop. Det finns en sorts trubbighet i kommentarerna som vittnar om en mänsklig analfabetism - motsaten till vad vi ser från Chile alltså. Oförmågan att avläsa livskoden - den som håller oss vid liv - och vi kan hålla andra vid liv med när deras låga flämtar.

Vi vet inte mycket om bakgrunden till beslutet. Men vi ser att kommentarerna handlar mest om en enskild människa, inte om något som borde beröra en hel värld - precis som gruvarbetarnas öde har berört en hel värld.

Låt oss be för denne unge man, som mötte ett öde ingen borde möta. Och som hela världen borde göra allt för att motverka. Låt oss be mycket för honom och alla i hans situation.

Inget att resa sig för

Det har uppstått en debatt kring den predikan som Eva Brunne höll i den evangelisk-lutherska domkyrkan i Stockholm under Riksdagens högtidliga öppnande. Det handlade om några meningar som tycktes bygga på Pauli ord om att man ej ska göra åtskillnad på folk. Hon sade bland annat:

Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.

För den som växt upp i en tid då den ideologiska fostran just gick ut på att man skulle göra skillnad på människor så ter sig detta enhetens lov något överraskande. Ty om det var något som vänsterrörelsen präglades av - vilken tydligen Eva Brunne har sympatier med - så var det klasstänkandet. Arbetare stod mot kapitalister, fattiga mot rika, utsugare mot utnyttjade. Det gällde att välja sida och det gällde att urskilja fienden. Inom befrielseteologin handlade det också att urskilja, att identifiera de fattiga med i Kristus i kampen mot jordägarna - som alltså hade Kristus emot sig. Samma sak har fortsatt i den så kallade könskampen, då det handlar om att urskilja de som bedriver härskarmakt och identifiera sig med dem som bedriver kvinnokamp. Vi har också andra uppdelningar efter märkliga klassificeringar; homofober, rasister (ett mycket vitt begrepp idag), islamofober...

Om vi går till Den Heliga Skrift så får fenomenet "åtskillnad" ett annat djup. Redan i Moseboken heter det att

Jag skall göra skillnad på mitt folk och ditt folk. I morgon skall detta tecken ske."

Malaki beskriver också domen, som består i åtskillnad:

Då skall ni återigen se skillnad på rättfärdiga och gudlösa, på den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.

Ja, dagen kommer, och den skall brinna som en ugn. Då skall alla fräcka och alla som handlar orätt bli till halm, och dagen som kommer skall förbränna dem, säger Herren Sebaot. Varken rot eller gren blir kvar. Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp, och dess vingar skall ge läkedom. Då skall ni slippa ut, som kesande kalvar ur kätten. Ni skall trampa ner de onda, de skall bli till stoft under era fötter den dag jag griper in, säger Herren Sebaot.

Hesekiel beskriver utförligt det himmelska Jerusalem och

tempelområdet i alla fyra väderstreck. Det omgavs av en mur som var 500 alnar lång på var sida. Muren skulle skilja det heliga från det icke heliga.

I Matteus läser vi om liknelsen med den goda säden som är Rikets barn, och ogräset som är det ondas barn. De som ska åtskiljas i tidens slut:

Människosonen skall sända ut sina änglar, och så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

Hos Paulus finner vi äntligen uppmaningen att inte göra skillnad:

Då tog Petrus till orda: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör.
---

Nöd och ångest över varje människa som gör det onda, juden främst men också greken. Härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden främst men också greken. Gud gör inte skillnad på människor.

Det är ingen skillnad på jude och grek; alla har samme herre, och han ger av sin rikedom åt alla som åkallar honom.

Så - räcker detta då inte som grund för Eva Brunnes tal, att en demokrati inte får göra åtskillnad på människor?

Nej. Vad Brunne helt förbigår är nämligen synden. Paulus talar för "grekerna", hedningarna, han menar att även de är kallade. Men utvalda blir bara de som lever i den heliga tron. Johannes Döparen utropade ju om Messias efter att börjat döpa i vatten:

Han har kastskoveln i handen för att rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar."

Här handlar det alltså uppenbart om att göra skillnad. En obotfärdig syndare har inte samma rättigheter som den som omvänder sig, ber om förlåtelse och vänder sig till Gud.

Detta är ingen rasism. Man kan alltså inte använda Paulus som grund för en "ofiltrerad invandring" (citat från Il Messagero). Ty vad Paulus talar om är den universella kallelsen till Gud. '

Och detta har ju knappast så mycket att göra med rätten att bli svensk medborgare.

Medicinpris med baktanke

Så har Nobelpriskommittén valt ut årets pristagare i medicin eller fysiologi. I år blev det Robert Edwards för att ha utvecklat en laboratoriemetod för att befrukta mänskliga ägg utanför livmodern. Det handlar alltså inte om någon grundläggande upptäckt för att komma till rätta med sjukdom och lidande eller öka kunskapen om människans fysiologi.

Angår Nobelpriset i medicin en katolsk tidskrift? Ja - det gör det. När en
ledamot av Nobelpriskommittén i Dagens Eko meddelar att metoden var omdiskuterad redan från början därför att "vissa menade ju att sådant här ska människan inte hålla på med" så anar man en annan avsikt än den ideala i Alfreds Nobels anda, nämligen att priset

skall belönas som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta.

Nu var det knappast "det förlupne året" som denna labbteknik utvecklades, utan för 30 år sedan. Vilka kommer den då till del? Fattiga? Sjuka? Behövande? Malariasmittade? Nej: Barnlösa par i den utvecklade delen av världen. Samma del där det begås miljontals aborter av friska foster med goda utsikter att utvecklas väl - varje år. I Sverige: Etthundra om dagen, året runt, vardag som helgdag. Och där katolska adoptionsbyråer inte godkänns därför att de ej vill tillåta adoption till homosexuella par.

Man kan verkligen undra hur Nobelpriskommittén tänkt. Tänker den på lättnaden för de barnlösa föräldrarna, som nu till höga samhällskostnader kan få sina egna barn - eller handlar det kanske om något helt annat: Att skapa legitimitet åt hanteringen med "överblivna" befruktade embryon, dessa som kan användas till att framställa stamceller för okända öden i forskningens tjänst - eller vanligast, för vasken?

Tillåt en lekman att fråga sig; fanns det verkligen inget annat att prisbelöna inom det enorma medicinområdet? Var står i så fall vår medicinska grundforskning? Och framförallt: Vilken syn på människan och hennes basala behov behärskas Nobelpriskommittén av, om den menar att detta var den viktigaste

upptäckten eller uppfinningen

som

hafva gjort menskligheten den största nytta.

Detta är vår fråga.