Kön till Peterskyrkan ringlar sig ner till slutet av Berninis kolonnader och till Vatikanmuséerna får man köa i upp till tre timmar. Sedan väntar ett litet äventyr värdigt vilken flygplats som helst, varefter folkmassorna rusar genom salarna med de utsökta antika skulpturerna, de etrus
kiska salarna, skatterna från egyptiska gravar, och sist de förfärliga konsthallarna med "modern" konst där ingen ens kommer på tanken att stjäla sig till ett förbjudet blixtfoto. Vart är alla på väg? Till Sixtinska "kapellet". Där stoppar rusningen upp, ty nu är man framme vid målet; guideböckernas femstjärniga "måste". Vakter skriker att man skall vara tyst, att inga foton får tas. Men det skriks och foton tas till ackomanjemang av ett bullrande högtalarbudskap att här råder tystnad och video-fotoförbud. Vilket resulterar i än högre tonlägen. Det är dråpligt. Man får associationer till någon film av Jaques Tati.Det är alltså här Allegris Miserere sjöngs en gång per år, Skärtorsdags natt, i totalmörker, för påven. Det är här våra påvar utsetts sedan århundraden. Och det är här Michelangelos berömda målningar berättar för oss om skapelsen - och den Guds dom över mänskligheten vi alla borde frukta. Men fruktan tycks inte vara det som behärskar dagens turistindustri. Platsen skall bockas av i boken helt enkelt.
Tänk om, kära Vatikanstat. Gör inte Peterskyrkan till ett Piazza Navona, en galleria. Stäng Sixtinska! Vi kan se på bilder istället. Bevara heligheten.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar