Folkpartiet nyttjar sin andliga frihet

Det finns många grupper på Facebook - och det är knappast någon idé att uppröras över valet av ämnen mera än klottret på offentliga toaletter. Men ändå har en läsare gjort oss uppmärksamma på en grupp kallad RÖTT KORT VATIKANEN. Den har sjuttontusen medlemmar. Upphovet till gruppen är tydligen fallet i Brasilien, där en nioårig flicka formligen kidnappats för att genomgå abort, vilket föranledde ärkebiskopen att meddela kyrkans knappast okända syn på abort. (Fallet har utförligt beskrivits i Katolsk Observatör.) Läser man presentationen så uppmanas man gå med för att

visa att fundamentalism är fundamentalism oavsett vilken religion det handlar om. Mejla en protest till Katolska kyrkan i Sverige: info@katolskakyrkan.se.

På loggen är det svårt att hitta något vettigt. Här finns i stort sett bara en tonläge, hat mot katolska kyrkan och allt vad den står för. Den beskrivs som ett "världsomspännande pedofilnätverk" med ärkeskurken påven, "den mest ondskefulla människan i världen just nu", i spetsen:

Hur mycket skit ska gubbjäveln ställa till med innan han kolar vippen?! Jag satt och funderade igår kväll... Det enda som han inte har på sitt brottsregister är att uppmana till mord. Annars så är han:

Beskyddare av pedofiler
Nazisympatisör
Försvarare av våldtäktsmän och incest

Apropos mord så är detta inget främmande för deltagarna i gruppen:

Åsa Karlsson: jag vill mörda påven!

Skojfriskt värre; detta renderade genast tvenne tummen upp. (Tur det inte gällde en svensk partiledare, då hade Åsa fått SÄPO-besök.)











En Calle Asker menar att

Äckliga gamla religiösa världsuppfattningar hör inte hemma bland världsmedborgare och medmänniskor. Vi behöver inte era jävla överhuvuden som inte har en blekaste aning om vad som är rätt och fel.

En annan tycker att man absolut

skall bränna ner vatikanen

Hata, mörda, bränna...Nu till anledningen att vi tar upp skräpet här: Bakom Facebookgruppen står nämligen fyra framstående representanter för Folkpartiet; (från vänster på bilden, foto:

Ola Hassbring QX) Fredrik Svensson, internationell sekreterare, Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot och EU-minister, Jenny Sonesson, ordförande för Liberala kvinnor i Stockholm och (ej på bild) Jane Lagerqvist, tidigare förbundssekreterare för Liberala kvinnor. De har startat den, och de modererar innehållet. Det finns en knapp "Dölj", som väl knappast har använts här, inte ens för att dölja drömmen att mörda påven.

Man behöver inte stå för allt som sägs i kommentarsfält, det vet vi väl. Men här tycks det inte finnas något som ens antyder till att man vill begränsa mängden grova osanningar, personangrepp, hot och hets mot en religion. Är detta således tankar som våra liberaler tycker är förenligt med "Andlig frihet" enligt partiprogrammet:

Andlig frihet innebär rätten att hysa och uttrycka politiska, religiösa och andra övertygelser.

Att vilja hata, mörda, bränna...det går an. Men uppenbarligen gäller den andliga friheten inte den världsvida romersk-katolska kristenheten och vad den representerar.

Ungdomsstyrelsen håller husförhör

Ungdomsstyrelsen har reflexmässigt reagerat på ett samhällsprogram som gjorts av några ungdomar vid Sveriges Radio. Det handlar om ett inslag i indignationsstilen; skattepengar går till ungdomsföreningar som - ve och fasa - har negativa synpunkter på homosexuell livsstil. Nu ska Ungdomsstyrelsen kalla till husförhör. Må ledarna ha läst den svenska statens katekes, annars blir det inga pengar framöver - lyder budskapet.

Vi hoppas att man också då granskar alla föreningar med avseende på religiös tillhörighet och etnicitet, faktiskt två andra kriterier som ingår i Diskrimineringslagen. Hur är det till exempel med toleransen gentemot den kristna och muslimska livsstilen inom RFSL-Ungdom? Det kan väl inte vara så att man blir diskriminerad där om man tror på sexualitet inom äktenskapet och livslånga förhållanden? Av principförklaringen att döma lär det kanske bli tufft för en konfirmand som tagit till sig undervisningen att vara med på RFSL-Ungdoms statsunderstödda satsningar.

Intryck från Rom (2): Musik på museum

Besöker man kyrkan som i Rom kallas bara "San Giovanni", men annars i guideböckerna går under namnet Lateranbasilikan, så rekommenderas en runda i basilikans klostergård. För 2 Euro kan man beskåda, förutom den konstfärdiga pelargången, en rad intressanta tidiga kristna gravstenar och inskriptioner och i ett litet museum finns mässhakar och manuskript. Där finns också några blad av Pierluigi da Palestrinas (1525-94) hand, välskrivna vackra notmanuskript.


Det är sorgligt bara att inte bara manuskripten, utan nu även musiken håller på att hamna på museum, det vill säga den framförs nästan bara i konsertsammanhang och aldrig där den hör hemma - i heliga mässan. Inte ens hos de för sin kärlek till kyrkomusiken berömda oratorianerna hörs Palestrina, utan mera modern, konsertbetonad musik från förra seklet. Palestrina skrev musik direkt för oratorianerna. Men både gregorianiken och den tidiga polyfona musiken får kämpa i skuggan av 1800-talsmästare, för att inte tala om de enkla barnsångerna i Taizéanda som fått banalisera det kyrkliga musikrummet i decennier. Det går liksom inte ihop med hymnernas himlastormande texter: Drypen I himlar därovan...

Intryck från Rom (1): Nya piazzor

Redaktören har varit på blixtbesök i Rom - staden där Västerlandets kulturhistoria sammanfattas. Folklivet är svårt att definiera - med det alltid påtagliga internationella inslaget undrar man om det egentligen finns romare i Rom. Var är de?

Kön till Peterskyrkan ringlar sig ner till slutet av Berninis kolonnader och till Vatikanmuséerna får man köa i upp till tre timmar. Sedan väntar ett litet äventyr värdigt vilken flygplats som helst, varefter folkmassorna rusar genom salarna med de utsökta antika skulpturerna, de etruskiska salarna, skatterna från egyptiska gravar, och sist de förfärliga konsthallarna med "modern" konst där ingen ens kommer på tanken att stjäla sig till ett förbjudet blixtfoto. Vart är alla på väg? Till Sixtinska "kapellet". Där stoppar rusningen upp, ty nu är man framme vid målet; guideböckernas femstjärniga "måste". Vakter skriker att man skall vara tyst, att inga foton får tas. Men det skriks och foton tas till ackomanjemang av ett bullrande högtalarbudskap att här råder tystnad och video-fotoförbud. Vilket resulterar i än högre tonlägen. Det är dråpligt. Man får associationer till någon film av Jaques Tati.

Det är alltså här Allegris Miserere sjöngs en gång per år, Skärtorsdags natt, i totalmörker, för påven. Det är här våra påvar utsetts sedan århundraden. Och det är här Michelangelos berömda målningar berättar för oss om skapelsen - och den Guds dom över mänskligheten vi alla borde frukta. Men fruktan tycks inte vara det som behärskar dagens turistindustri. Platsen skall bockas av i boken helt enkelt.

Tänk om, kära Vatikanstat. Gör inte Peterskyrkan till ett Piazza Navona, en galleria. Stäng Sixtinska! Vi kan se på bilder istället. Bevara heligheten.