OS-invigningen i Paris - en provokation mot sedlighet och kristen tro

Många såg fram emot att se invigningen av de olympiska spelen. Det är ett evenemang som sänds direkt över hela världen och det sker bara var fjärde år. Nu var det Europas och Frankrikes tur och allt skulle ske i världsmetropolen Paris. 

Det var bara en katastrof - ett politiskt spektakel. Låt oss bortse från de märkliga inslagen av nattklubbs-show med lady Gaga, och can-can där kvinnor lyfter på kjolarna, desperat krigsdans av bisarra figurer i väta på en kaj och i konvulsivisk stil på en båt. Också småscener med bisarra inslag av cirkusnummer, dans och sång.  

Värre är att man hade passat på att politisera hela saken med en mängd inslag i form av gyllene skulpturer som dök upp ur pelare, med förklarande/ledande texter, alltid först på franska. Det har talats om att idrott ska hållas fri från politik. Här handlade det om rena politiska manifest. Bara några exempel: "Aborträtt"= att kvinnan ensam ska äga "rätten" att få hjälp att avsluta sin egen avkommas - och dess faders även utan medgivande - liv. Detta ämne nämndes kanske fem gånger, bland annat i samband med några franska kvinnor som ansågs vara förebilder för hela världen - där saknades dock kvinnliga ikoner som Jeanne d´Arc eller S. Therese av Lisieux. Man hyllade den franska revolutionen med en kampsång och den oskyldiga Marie Antoinettes avhuggna huvud i bakgrunden som mimade (sic) några dumma saker. Just hon blev snarare idiotförklarad alltså.

Och värst av allt - man hånade den sista måltiden genom att göra en version med trans- och till synes homosexuella prostituerade i obscena kroppsrörelser och sexuella situationer. Den antika sagofiguren Dionysos -  vinets, fruktbarhetens, festandets, den rituella galenskapens, rusets, extasens och teaterns avgud, med en osedligt klädd och uppträdande figur. Och centralt vid "nattvardsbordet" en tatuerad och välmatad  "Most Holy Lady" med gloria! 

Det framfördes även den gamla välvilliga men tafatta lovsången till hedendom - "Imagine there is no heaven - and no religion too" etc -  av John Lennon, detta presterades som ett rörande budskap om fred fast med ett brinnade piano. Väckte frågor: Vilken fred skulle det vara utan himmel eller tro?! 

Dionysoskulten i hednisk tid...

...och i dag, 2024 år efter Kristi födelse

Detta arrangerades alltså av fransmän. Och utspelades i Frankrike; La France: Katolska Kyrkans äldsta dotter. Och det sades handla om - sport! 

Kommentatorerna  kommenterade inte - dessbättre kanske.