omfattande desinformationskampanj som fått stor spridning i arabisktalande konton i sociala medier
Vad saken handlar om är att det spridits rapporter om hur barn tvångsomhändertas, med hjälp av polis även, efter myndighetsbeslut grundade på Lagen om Vård av Unga (LVU). Främst verkar det som om det är muslimska grupper som ser åtgärderna som en attack emot själva deras religion. Det har även varit demonstrationer på Mynttorget.
Tonen i medierna har varit förvåning och bestörtning: Hur kan det svenska välfärdssystemet attackeras på detta sätt? SVT har till och med granskat tre fall som förekommit i de sociala medierna, och kommit fram till att här fanns det ju verkligen skäl att tvångsomhänderta barnen, även de minsta. Det handlade om våld och kriminaltet i hemmet, även drogmissbruk.
Enligt Bi Puranen, som jobbar med integrationsstudier, är det "extremt få fall" som leder till beslut om tvångsomvårdnad. Kampanjen överdriver och sprider rena lögner, menar hon, och pekar samtidigt på de bristfälliga kunskaperna om det svenska samhällssystemet som orsak.
Även Myndigheten för psykologiskt försvar har uttalat sig och menar med påtaglig indignation att
– Man förminskar och förvägrar Sverige att ge en korrekt bild av händelsen med avsikten att uppnå en negativ effekt på Sverige.
Stackars den goda stormakten Sverige som förminskas på detta sätt!
Men hur det nu med saken egentligen? Handlar det enbart om desinformation? Var finns roten till alltsammans?
För det första handlar det knappast om så extremt få fall. För bara några år sedan var 23000 barn och ungdomar placerade på familjehem eller andra institutioner, detta efter beslut av myndigheterna och domstolarna. Det handlar om en dryga procent av alla ungdomar mellan 0 och 18 år. SVT har själva rapporterat om den ofattbara ökningen av ingripanden, med 27% bara på fyra år, mellan 2013 och 2017. Det handlar om 5000 barn om året, som tas från sina föräldrar, ofta utan att de själva vet orsaken till detta. Är det verkligen så extremt få fall? Flera än i något annat nordiskt land, för att inte tala om andra europeiska länder. Sverige ligger i topp här.
Vad som heller inte tagits upp i samband med den förmenta desinformationskampanjen är vad barnen kommer till när de "räddats" från sina föräldrar. Idag anmäls övergrepp på barn sex gånger oftare i och "familjehem" och institutioner än generellt sett. Många av dessa drivs som lönsamma företag och missförhållanden rapporteras ständigt; kränkningar, övergrepp, inlåsningar, självmord. Och vill man rädda barnen från att hamna i kriminalitet - som Bi Puranen framhöll som orsak till myndighetsutövandet - då verkar tvångsplaceringarna av ungdomarna snarare leda till att de garanterat kommer i dåligt sällskap.
Naturligtvis finns det fall, där barnen verkligen är utsatta för våld och vanvård. Och bör omhändertas Men för några föräldrar vars barn togs ifrån dem i spädbarnsålder under några år mellan 2010 och 2015 så känns nog inte allt helt fel heller i "kampanjen", trots alla överdrifter. Ty de blev berövade sina älskade barn enbart på grund av en barnläkare vid namn David Otterman, som gjorde karriär på att avslöja så kallat skakvåld genom långsökta medicinska metoder. Det visade sig vara helt ogrundat, och läkaren fick avgå, mycket tack vare att några grävande journalister på Expressen avslöjade saken.
Vi har här tidigare i ett antal artiklar påvisat hur den svenska staten ständigt är ute för att försvaga familjen och så att säga "rädda" individen att bli alltför påverkad av föräldrarna om de inte följer "den svenska modellen". Istället handlar det om att frigöra, emancipera, barnen och ungdomarna från auktoritära hemförhållanden. Alternativet är det "svenska" sättet att se på saker och ting, som på klassiskt kulturkolonialistiskt sätt anses överlägset. Det får helt enkelt inte ifrågasättas, allra minst av föräldrar gentemot sina barn. Att då föräldrar från starka muslimska, kristna och judiska familjetraditioner är misstänksamma när lärare och socialsekreterare kommer in i bilden med en helt främmande syn på familjeliv och fostran - kan det förvåna?
Det talas ofta om Polen och Ungern i termer av "nationalkonservativa", alltid med en stor portion avståndstagande och kritik. Men hur ska man då kategorisera vårt eget lands myndighetsutövande, som driver sin ideologiska "svenska" agenda så långt, att föräldrar kan förlora sina minderåriga barn, om de vänder sig emot att barnen vill "byta kön" - eller om de ålägger barnen att be bordsbön i skolan!
Länkar:
Den svenska demokratin
Är sexuella övergrepp en samhällsfråga?
Föräldrarätten på det sluttande planet
Politikerbeslut: 12-åringar förses med kondomer
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar