SVT - antikatolskt fixerade?

Återigen har SVT satsat sina medel på att göra ett närmast desperat försök att komma åt brister i vår lilla katolska kyrkoledning i förskingringen (diasporan). Denna gång i en rad småreportage som SVT Nyheter producerar. Det handlar om ett enda fall av någon relation mellan en "munk" och en kvinna i en småstad och som skulle ha hänt 2002, då hon var 16 år.

Som vi tidigare skrivit så är ju ingen mera drabbad eller mera tacksam över om övergrepp inom katolska kyrkan avslöjas och förhindras - än vi katoliker. Det är ju vi, våra barn, våra vänner, som drabbas.

Men samtidigt kan man inte komma ifrån frågan om motiven här. Är de verkligen för att hjälpa oss, eller är det i själva verket för att få angreppspunkter på själva den kyrka vi tillhör, och utan vilken vi inte har något andligt liv? Att skandalisera den, utsätta den för smälek och hat? Frågan uppkommer då vi konstaterar, att det ännu ligger ute 121 sidor av hatkommentarer från 16 utlagda trådar på Uppdrag Gransknings FaceBook-grupp, detta efter de två timmarna program i april 2017 om övergrepp som skulle ha gjorts i en katolsk församling i USA av en man, en amerikan, som stängts av från ett prästseminarium, och som sedan dömts till livstids fängelse för övergrepp han erkänt, samt obekräftade anklagelser mot en nu åldrad präst som är verksam i en utbrytning av en annan splittring från den katolska kyrkans gemenskap, i en liten ort i Frankrike. Detta efter isolering i ett kloster. Det måste ha kostat en slant att sända kamerateam och reportar till Frankrike, Schweiz och USA för dessa program om brott, där straffen ännu avtjänas eller där en fransk åldrad präst återkommit efter isolering i kloster. Långsökt? Synnerligen, inte minst med tanke på mängden vittnesmål, falska eller ej, men de är många - över hur situationen är på betydligt närmare håll.

Märkligt nog ligger kommentarerna kvar, detta trots flera påminnelser från vår redaktion. Ett litet urval ger en uppfattning om tonläget:

• Blir så fruktansvärt upprörd, som mor och mormor är detta något så vedervärdigt att man knappt kan ta det till sig!! Dags att upphöra med det perversa katolska (och andra?) religioners idioti med celibat för s k Gudstjänare!

• Kriminellt är vad det är - lås in varenda j..el av prästerna - polisen bör göra oannonserade besök i pojkskolor..och för den delen - flickskolor.
• Allt religiöst är av ondo. Som sagt... ALL religion bör bojkottas.

• Religion = Vanföreställningar

• De låtsas ju leva i celibat, istället våldtar de barn! Detta har ju pågått i alla tider. Så sjukt!

• Detta är praxis i katolska kyrkan. Detta är vad religion är för mig, ren och skär ondska, ondska och makt. Katolicismen är en farlig sekt.

• Religionen betyder krig och elände oavsett vilka den är.

• Förbannade mörkermän som klär ut sig till falsk helighet. Det stinker om dessa rörelser. Upphäv kyskhetslöftet så kan de tafsa på varandra i sina skrymslen. 

Det handlar inte om fina antydningar direkt. Och att redaktionen läst dem visas av att man ibland gått in och svarat på dem. Särskilt när det handlar om beröm. Men 121 sidor av dessa kanske inte just så vänliga kommentarer om katolska kyrkan i synnerhet och religion och präster generellt, går alltså att förena med redaktionens egna högtidliga principer på sin FB-sida:

• Vi tillåter inte aggressiva kommentarer eller personliga påhopp, hot eller förtal. 

• I SVT:s uppdrag ingår att stå upp för alla människors lika värde. Det innebär bland annat att varje individ har rätt att bedömas utifrån sina egna handlingar. Vi tillåter därför inte inlägg eller kommentarer som syftar till att nedvärdera grupper utifrån exempelvis kön, hudfärg eller sexualitet. Vi tillåter inte kommentarer som är rasistiska eller sexistiska.

Angående saken i sig, sexuella övergrepp, så lär väl SR/SVT knappast vara undantag. Ett upprop från journalister på FaceBook för ett par år sedan angående övergreppskulturen på redaktionerna landet över fick stoppas när det rasat in över fyratusen berättelser om ting som vida överträffar historien om munken (som han erkänt och som inte ska förringas).

Kanske man inte behöver söka sig så långt bort som till historiska händelser med katolska präster, om det nu enbart är rättspatos och troskyldig omtanke om offren som man vill stödja och redovisa?