Den muntliga traditionens styrka (2)

Att muntliga traditioner kan vara mycket pålitliga finns det mängder av exempel på. Här kommer några:

1. I Asturias i norra Spanien, i den lilla byn Pravia, finns en kyrka från 700-talet. Den är uppförd i preromansk stil av kungen Silo. Detta är just när muslimerna invaderar den spanska halvön, och de kristna består av visigoderna, ett germanskt folk som anammade arianismen. Kung Silo gifte sig med Adosinda, de regerade i elva år. Han begravdes med sin hustru i den kyrka han själv lät bygga, i mittgången. Det finns källor från 1400-talet som menar hans kvarlevor flyttats till ett kloster i Oviedo och lagts under altaret där. I Pravia fanns dock den muntliga traditionen att kungen låg begravd med sin hustru i deras kyrka, och att hon var betydligt kortare än han i växten. Det fanns även andra berättelser, anekdoter  om deras utseende. Under 1970-talet renoverades kyrkan, och man var tvungen öppna graven. Där låg de, sida vid sida. Allt stämde in i minsta detalj.

2. Vi har ju Sankt Erikslegenden om den smorde konungen som dog i strid för att han inte flydde utan stannade kvar i Heliga Mässan på Kristi Himmelsfärdsdag 1160. Historien har avfärdats som en uppfinning för att skapa en svensk Sankt Olavskult. Men undersökningarna 2018 av relikerna visade att allt stämde, ålder, kroppsbyggnad, diet, skador, tid...

3. Sankt Botvidslegenden är mycket detaljerad. Här finns kyrkor, platser, vägar, personnamn på både vänner och fiender. Och allt stöds av det man idag finner: kyrkornas placering, föräldrarnas gård, den ymniga källan invid vägen som ännu kan bevandras, med en runsten på sin ursprungsplats dessutom, broderns gravkista, korset på Rågö mm mm.

4. På Öland finns Sandbyborg, en av fyra stora fornborgar. Det har på ön funnits en muntlig tradition att något hemskt finns där. Redaktören blev själv i sin barndom avrådd att cykla dit av en öbo sedan många, många generationer, hennes man var öländsk mjölnare, de hade en väderkvarn. "Nej dit  ska ni inte cykla, pojkar!".  2011 inleddes omfattande utgrävningar och något år senare fann man resterna av minst 26 människor, även barn, som lämnats praktiskt taget som de föll, i en massaker. Ett fullständigt unikt fynd. Även värdeföremål som mynt mm hittades, som om platsen inte ens plundrats under alla århundraden. Massakern hände i slutet av 400-talet. Den muntliga traditionen har således levt på ön i dryga 1500 år.

Den muntliga traditionens styrka

Många som har lägenhet eller åkt på semester till Costa Blanca och Alicante har säkert också besökt Illeta dels Banyes vid Campello, 9 km norr om Alicante. Det är en liten halvö, berömd för klart vatten, och de arkeologiska fynden. Hela ön är en enda sammanfattning av 6000 års historia. Här finns fynd från stenåldern, neolitiska stenhyddor, tempelbyggnader från iberisk tid (300-talet f.Kr.), romerska termalbad samt även odlingsmark från muslimsk tid.

Vad har nu detta med katolska observationer att göra? Jo runt ön finns det några märkliga uthuggningar direkt i klippan, som man kanske skulle tro var gamla husgrunder. Men havet omsluter dem. I själva verket är det fiskodlingsbassänger från romersk tid, alltså de första två århundradena. Fiskodlingskar finns på andra platser och är beskrivna även i skrivna källor. Men det intressanta här är att det enligt guiden på plats alltid varit endast en muntlig uppgift, som traderats bland ortsbefolkningen, att detta skulle röra sig om fiskodlingar från romarna. Först i modern tid har saken bekräftats av arkeologin och källor i arkiven.

Vi har alltså att göra med muntliga berättelser som visat sig vara pålitliga i nästan 2000 år. Även i Sverige finns det sådan historieskrivning. Den brukar ofta sättas i tvivelsmål bara genom att det finns ett tidsgap från händelserna tills de blev nedtecknade. Detta gäller många s.k. helgonlegender (Sankt Erik, Sankt Botvid t.ex.), och i synnerhet evangelierna. Men all historieskrivning har ju sin grund i muntliga vittnesmål från person till person och ifråga om kunskapsöverföring så är det det talade ordet som varit  totalt dominerande över det skrivna genom tiderna. Detta är viktigt att erinra sig i dessa tider, då man förlitar sig alltmer på ord och bild från anonyma eller okända  källor.

Om rätten att stå emot onda handlingar

I Sverige går ledaren för Kristdemokraterna, Ebba Busch Thor, med i det sk Pride-tåget. Vad det handlar om är en manifestation för att varje sexuell läggning, och utövandet av den, skall vara accepterad, bara det inte skadar. Ibland anförs "rätten att älska den man vill". Det finns ingen begränsning i lag mot detta . Men kravet här är acceptans, fullt ut av alla.  Saken ses som en akt för kärlek, mot hat. En fredshandling.

Men det är svårt att förstå kärleksbudskapet utifrån alla anspelningar på en sexualitet, som bara handlar om egot. Kärleken till en annan person, som alltid innebär självuppoffring, ersätts med kärleken till en attraktion, till den den egna upplevelsen, med övertydliga sexuella förtecken.

Dessa parader har kommit nu även till det katolska Polen. En Pridemarsch i staden Płock skyddades av kravallpoliser. En ung man, femtonåriga Jakub Baryła, beväpnad med ett kors och en rosenkrans, ställde sig ensam mitt i gatan och blockerade vägen. Polisen ingrep genom att bära bort honom. Pojken sade:

Jesus stod emot ondska och synd. Vår heliga tro uppmanar oss att motverka onda handlingar.

Han sade även att akten inte var planerad. Men när han såg en  bild med Vår Fru av Częstochowa draperad med regnbågsflaggor, så frågade han spontant en präst om ett  kors. Han fick ett och ställde sig sedan mitt i gatan, med korset riktat emot dem som deltog i marschen. Han sade efteråt att akten inte alls vände sig emot de som gick i paraden:

Det handlar om att stå emot de dåliga krafterna som uppmuntrar till homosexualitet. 

Enligt katolsk tro och lära så är läggning och frestelser inget man ens behöver bekänna - det är en del av personligheten bara. Men homosexuella tankar eller handlingar, om de odlas och utförs med vilja, är en dödssynd, precis som all sexuell praktik utanför äktenskapets sakrament. Katoliker kan således aldrig stödja det som prideparader står för. All kärlek är inte tillåten eller ens god. Man får inte älska sin nästas hustru, inte heller åtrå barn eller personer av samma kön, som om det vore i ett äktenskap. Men däremot kan man älska en vän fullt och helt som person, oavsett kön, till  kropp och själ. Och man ska alltid älska sin nästa. Dock  inte sexuellt. Detta är en del av uppenbarelsen, stödd dessutom av naturrätten.

Vi kristna ska inte begå våldshandlingar eller störa yttrandefriheten. Men nog kunde vi vara tydligare med hur vi tänker och varför vi tror som vi gör i dessa frågor. Och  att betona att "stå emot de dåliga krafterna". inte är detsamma som att hata eller förakta andra personer.

Denne modige femtonåring har redan väckt beundran i många länder. En journalist  frågade honom om han nu skulle bli politiker, med tanke på hans engagemang,.

Politiker? Nej, jag ska bli präst!

svarade han.
'