Den muntliga traditionens styrka

Många som har lägenhet eller åkt på semester till Costa Blanca och Alicante har säkert också besökt Illeta dels Banyes vid Campello, 9 km norr om Alicante. Det är en liten halvö, berömd för klart vatten, och de arkeologiska fynden. Hela ön är en enda sammanfattning av 6000 års historia. Här finns fynd från stenåldern, neolitiska stenhyddor, tempelbyggnader från iberisk tid (300-talet f.Kr.), romerska termalbad samt även odlingsmark från muslimsk tid.

Vad har nu detta med katolska observationer att göra? Jo runt ön finns det några märkliga uthuggningar direkt i klippan, som man kanske skulle tro var gamla husgrunder. Men havet omsluter dem. I själva verket är det fiskodlingsbassänger från romersk tid, alltså de första två århundradena. Fiskodlingskar finns på andra platser och är beskrivna även i skrivna källor. Men det intressanta här är att det enligt guiden på plats alltid varit endast en muntlig uppgift, som traderats bland ortsbefolkningen, att detta skulle röra sig om fiskodlingar från romarna. Först i modern tid har saken bekräftats av arkeologin och källor i arkiven.

Vi har alltså att göra med muntliga berättelser som visat sig vara pålitliga i nästan 2000 år. Även i Sverige finns det sådan historieskrivning. Den brukar ofta sättas i tvivelsmål bara genom att det finns ett tidsgap från händelserna tills de blev nedtecknade. Detta gäller många s.k. helgonlegender (Sankt Erik, Sankt Botvid t.ex.), och i synnerhet evangelierna. Men all historieskrivning har ju sin grund i muntliga vittnesmål från person till person och ifråga om kunskapsöverföring så är det det talade ordet som varit  totalt dominerande över det skrivna genom tiderna. Detta är viktigt att erinra sig i dessa tider, då man förlitar sig alltmer på ord och bild från anonyma eller okända  källor.