2017-06-11

President Trumps första halvår - ett katolskt perspektiv

Det är nu sex månader sedan USA fick en ny president, detta efter en valkampanj som enligt båda lägren - demokrater mot republikaner - varit smutsigare än någonsin. Till och med kandidaterna själva tillstod att det inte varit rent spel. Debatterna sänkte sig till en nivå, som fick vissa att likna valet mellan det ödesdigra alternativ de hade som var fångade överst i World Trade Center den 11 september 2001: brinna levande eller hoppa! För katoliker handlade det om att försöka identifiera vilka följder valet skulle medföra för de som utövar den katolska tron, inte bara i USA utan globalt sett. Ty så långt har den s.k. globalismen gått att makthavare kan påverka nationer långt från deras väljares område.

Mediabilden av USA-valet som sedan presenterats har knappast givit något utrymme för reflektioner; väljarna hade fel, de representerade inte den upplysta delen av folket, eller så var valet manipulerat, menar de flesta. Av den ryska staten. Stora tidningar som Washington Post och medianätverk som CNN och ABC News liknar mest partiorgan och man tävlar i att utså misstankar, rykten och rent förakt.

Enligt våra svenska medier, som här verkar fullständigt samstämda, har det inte funnits något att glädja sig över under president Trumps administration. Nyligen förklarade en SR-korrespondent att nu har det amerikanska folket fått nog, över halva antalet röstande hade ju velat ha en annan president.

Men så är det ju i demokratiska statsskick: Varken media eller majoritet får beslutanderätten, utan de som valts, och sedan fördelas makten enligt ett ofta oförutsebart spel. (I vårt samhälle fick regeringspartierna knappa 38% av rösterna till exempel. Vi har alltså en situation där 62% av folket befinner sig i opposition gentemot makten sedan tre år. Men ingen politisk SR-reporter har ondgjort sig över detta.)

Vad har då Trumpadministrationen åstadkommit under sina sex månader, rent faktiskt? Låt oss bortse från karaktärsmord och intriger i maktens korridorer för att se se på de frågor som direkt berör den katolska värdegrunden:

Skydd av de svaga och utsatta

Bland de första åtgärder som gav reaktioner var tillfälliga inreserestriktioner för alla med pass från Iran, Irak, Syrien, Sudan, Libyen, Jemen och Somalia. Samtliga muslimska länder. Han fortsatte med att lova en mur mot Mexikos gräns, den som redan påbörjats av Obamaadministrationen. Detta fick påven att påminna att kristna bygger inte murar, utan broar. När Trump ville utvisa alla papperslösa med brottsregister, så protesterade biskoparna och en del katolska frivilligorganisationer påpekade att denna politik drabbar främst de svaga och splittrar familjer - något som aldrig tjänar det allmännas väl. Biskoparna påpekade också det faktum att många muslimer flyr från sina länder utifrån goda avsikter - de vill bara söka en plats att leva i fred. I Mexiko berördes man mycket illa av Trumps tidigare grova, kränkande beskrivningar av det mexikanska folket.

Trumpadministrationen har även velat dra in statligt stöd för de s.k. Sanctuary cities, städer där polisen inte ingriper mot papperslösa eller ens att kontrollera en ID-handling. Man räknar med att dessa 168 orter hyser elva miljoner illegala invandrare, främst från Mexiko och Karibien. Detta skapade reaktioner även i Sverige, trots att vi här saknar varje sådan praxis och det snarare reses krav på mera kontroller. Även i dessa fall reagerade katolska organisationer, som oförtröttligt hjälper de svagaste i samhället.

Finns då inga positiva tecken, något som tjänar vår sak som troende kristna? Jo faktiskt en hel del.

Religionsfrågan

Redan innan valet utsåg Donald Trump en 34-mannakommitté bestående av representanter från olika kyrkor och religioner, att verka med rådgivning gällande religionsfrihet och möjlighet att utöva sin tro. Flera av hans ministrar är praktiserande katoliker. Andra är kristna. Donald Trump själv verkar inte ha några problem att markera sin övertygelse att religionsutövningen ej får påverkas av staten, så länge den ej skadar andra. Här är en lista över några markeringar:

Abortfrågan

USA hade till 1973 överlåtit åt delstaterna att lagstifta om abort. Men ett fall Roe vs Wade så fastställde högsta domstolen att abort lyder under kvinnans konstitutionella rätt till "privacy" - det är en privatsak som staten ej kan lägga sig i. (Fallet uppstod när en kvinna sökte få abort genom att ljuga att hon blivit våldtagen. När ingen anmälan fanns så vägrades hon abort och hon anmälde då staten. Hon födde dock barnet och är idag en stark motståndare till att aborter utförs som om det vore en rättighet.)

Under valdebatten i Las Vegas i oktober dök frågan upp redan som första ämne. Hillary Clinton menade då att högsta domstolens domare måste vara för en konstitutionell rätt till abort, medan Donald Trump tog ställning för det ofödda barnets rätt. Han har senare i en intervju berättat att det är en personlig upplevelse som lett honom att stödja alla initiativ som kan minska antalet aborter.

I april upphävde president Trump en lag, som den tidigare presidenten Obama skapat. Lagen ålade alla stater att subventionera lobbyorganisationen Planned Parenthood i deras privata klinikverksamhet. Organisationen uppges bedriva sexualupplysning och mödravård, även i U-länder. Man finns i 189 länder och samarbetar med bland andra svenska RFSU. Organisationen har en omfattande reklamverksamhet och man bedriver också lobbying bland beslutsfattare på alla nivåer.  Avslöjanden har dock nyligen visat att av 100 kliniker i USA var det bara tre som erbjöd klassisk mödravård, dvs kontroll av graviditeter, familjerådgivning och förberedelser för förlossningar. Alla de andra erbjöd enbart preventivmedelsrådgivning och aborter. Aborter kan utföras så sent som i 33:e veckan. Skakande dokumentärer har visat att organisationen med goda förtjänster, utan kvinnors vetskap, har sålt kroppsdelar från deras sent aborterade foster till läkemedelsindustrin. Det utförs c:a 900 aborter om dagen av organisationen, detta bara i USA.

En statlig kommitté liknande vårt Riksrevisionsverk utredde nyligen organisationen. Det konstaterades att den är synnerligen lukrativ och inte i behov av några statliga medel. Omkostnaderna är omfattande,  i synnerhet stack kostnaderna för löner och resor ut. I valkampanjen gav Hillary Clinton sitt fulla stöd för organisationen.

Trumps lag hindrar inte delstaterna dela ut statliga medel till privat mödravård, bara de inte går till abort. Men Planned Parenthood svarade med att de i sin tur vägrar ta emot varje bidrag, om de inte får användas för aborter. Vilket ju drabbar mödravården. (Förslaget att inte statligt stödja denna abortverksamhet kom dock från Senaten, och inte president Trump, vilket dess ledare senator Mitch McConell betonade häromdagen på Faith Freedom Coalition.)

Som kristen kan man ha olika uppfattningar om den civila lagstiftningen. Men man kan inte stödja verksamheter som innebär att oskyldigt liv utplånas.

I March for life deltog för första gången en vicepresident, Mike Pence. Enligt honom själv var detta på en uttrycklig önskan från president Trump. Demonstrationen är det mest påtagliga uttrycket för oron för att de mest utsatta, de som inte ännu fått se ljuset och vilar i sin moders liv i väntan på det stora äventyr vi kallar livet, hotas genom mäktiga lobbyorganisationer som framställer abort som en mänsklig rättighet som ska garanteras av staten. Den startades 1974 av en katolsk konvertit, Nellie Gray, och samlar idag en halv miljon deltagare.  I marschen deltog även presidentens informationsrådgivare, Kellyanne Conway och kardinal Timothy Dolan från ärkestiftet i .New York.

Samvetsfrihet

Presidenten har även lovat ändra de föreskrifter som åligger arbetsgivare stå för en försäkring, som ger de anställda rätten till fri sterilisering och inte mindre än 20 olika preventivmedel, varav några klassas om abortframkallande. Mot detta har några arbetsgivare protesterat, bland annat den katolska TV-stationen EWTN och en kvinnlig orden, Little Sisters of the Poor, som driver hem för sjuka och gamla, och även är arbetsgivare. De vill under inga villkor medverka till att sådana medel används, det ligger helt utanför sjuk- och hälsovård. Dessutom går det emot vad dessa arbetsgivare står för när det gäller värdegrund. De har åberopat en samvetsklausul kallad Religious Freedom Restoration Act (RFRA). Osökt kan man här jämföra med barnmorskefallet i Sverige.
(Om detta, se även:
Domstol i USA: Staten har tusen sätt undvika samvetsbrott

och
USA: Religionsfriheten räddad - tills vidare)

Terror

Den 21 maj höll president Trump ett tal för Saudi-Arabiens kungahus där han vädjade om hjälp att

 stoppa förföljelserna och terrorn mot mord av oskyldiga muslimer, förtrycket av kvinnor, förföljelserna av judar och slakten på kristna.

Han sade vidare att de religiösa ledarna måste tydligare ta avstånd från all "barbarism":

Om ni följer terrorns väg kommer era liv bli tomma och korta och er själ kommer bli fördömd

Besök

  • I början av mars besökte president St. Andrews Catholic School en hel förmiddag, och prisade den för deras arbete med de mest utsatta och svaga i samhället.
  • Nyligen deklarerade vicepresidenten Mike Pence  vid ett besök på National Catholic Prayer Breakfast hur mycket hans tro betyder i det vardagliga arbetet.
  • President Trump besökte den 8 juni Faith and Freedom coalition, en ekumenisk ideell organisation och framförde där ett tal till försvar för religionsfriheten och att

"skolor ska inte vara en plats där tro och religion fördrivs, utan de ska väkomna tro och religion med öppen, vacker famn."

Sammanfattning

Oavsett vad man tycker om politiker och makthavare som personer, måste man kunna bedöma deras politik. Det handlar inte om att rösta på karaktärer utan utifrån de riktlinjer som bland annat Andra Vatikankonciliet gav (se t.ex. Gaudium et Spes). På vilket sätt kan makten  tjäna det allmännas väl som vår Skapare anvisat? Hur kan den gynna den kristna gemenskapen? Vilka hot finns det mot den sanning som vi bekänner oss till varje söndag? Vår Herre gav oss inget statsskick eller politisk preferens. Men han visade med en mängd exempel vad det är som vi ska leva för och dö för. Låt oss stödja de politiker som är beredda verka för vad vår tro lärt oss.

Inga kommentarer: