Akademin för livet: Aggiornamento?

Flera katolska medier, däribland nyhetsbyrån Lifesitenews.com har rapporterat med närmast förundran hur påve Franciskus stegvis reformerar den akademi,  Pontificia Academiae Pro Vita (PAV), som påven S. Johannes Paulus II grundade år 1994  tillsammans med den heroiske professorn Jeróme Lejeune för att kraftsamla emot den närmast epidemiska abortkulturen och metoder som använder befruktade ägg och embryon som råvaror för olika medicinska ändamål. Det började med att han reformerade stadgarna från 2004, vilka krävde att man avlade en livets ed som bland annat deklarerade att varje mänskligt liv är en person och ingen har rätten ta livet från en ofödd. Denna ed ströks i den nya stadgarna.

Akademin hade dock redan 2009 skakats av att dess president, kardinal Fischiella, öppet kritiserade en ärkebiskop för att han försökt förhindra en abort på en ung flicka i Brasilien, av tvillingar . (Fallet har vi utförligt rapporterat om i tidigare artiklar, se t.ex. Till en ärkebiskops försvar med länkar längst ner i artikeln.) Han blev dock omplacerad redan 2010 av påve Benedikt XVI.

Den sista december sades 132 medlemmar överraskande upp från akademin. I juni nominerades en helt ny akademi av påven personligen. Nu har 129 medlemmar insatts, varav endast 19 kommer från den tidigare akademin. 112 medlemmar som verkat under de tidigare påvarna, är inte längre anförtrodda uppgiften.

Bland de som inte är kvar återfinner man meriterade som John Finns, Robert Spaemann, Luke Gormally, professorerna Josef Maria Seifert och Wolfgang Waldstein, Philip Schoyaans. Samtliga har i en eller annan form haft synpunkter på vissa delar av Amor Laetitia och genderideologin.

Bland de nya finns det några som väckt stor förvåning. Inte minst anglikanen Nigel Biggar,som så sent som 2011 deklarerat att han anser abort kan utföras fram till 18 veckan, och även eutanasi kan vara godkänd om hjärnans funktioner inte finns intakta. (Ett foster har alla sinnesorganen klara i vecka 12). Och Fr. Maurizio Chiodian har opponerat öppet mot Humanae vitae, “Donum Vitae,” och  “Evangelium Vitae,” vilka enligt honom inte ska tolkas som läroämbetets röst utan endast som ideal, till vilka verkligheten inte kan ansluta.

Kritiken har bemötts i en sk Twitter av ärkebiskop Vincenzo Paglia, som  menade att alla reaktioner bara var sensationshets. Kryptiskt menade han att "Love for life must mean love for each other."

Påven skickade en otvetydig hälsning till manifestationen March for Life i januari 2017. Det kan således finnas taktiska eller strategiska skäl för dessa reformer, som vi inte förstår. Vi inbjuder därför alla att inkomma med en förklaring till vad påven, utan vilken inga av dessa förändringar skulle kunna ske, kan tänkas ha för goda avsikter. Ty det är aldrig bra att de troende lämnas i ovisshet om vad kyrkan anser om dessa mycket svåra -  ja livsavgörande - frågor.