Nordlund hänvisar till ett belgiskt fall där en kvinna inte tilläts bära slöja på arbetsplatsen. Detta som exempel på det offentligas primat över individens preferenser. Men hon kunde istället gått till Sverige och fått helt andra signaler. I fallet med barnsköterskan, som av en rektor stängdes av från sin utbildning, då hon vägrade möta föräldrar till barnen med blottat ansikte. Här betraktades detta som brott mot diskrimineringslagen av DO, som dock ej vågade dra fallet till Arbetsdomstolen. Förmodligen med tanke på de praktiska konsekvenserna.
Professorn i statsvetenskap Staffan I. Lindberg menar i en artikel i SvD att
Det allmänna har ingen religionsfrihet, man måste följa lagen om man är i det offentliga.
Han tar upp poliser, domare, skattehandläggare, ja, alla offentliganställda. Men vilken lag menas egentligen i fallet med barnmorskan? Professor Lindberg talar om "varje individs rättigheter" och menar då rätten till abortvård.
Förvisso finns en rättighet till sjukvård, reglerad i sjukvårdslagen. Men abort nämns inte i denna lag. Ingenstans står det skrivet i vår lag att kvinnan har rätt till abort. Endast att abort "får utföras". Det är en allmän praxis dock att ingen vägras abort upp till 18 veckan, och ytterst få därefter. Om en barnmorska eller läkare skulle vägra utföra abort, så hänvisas ärendet till Socialstyrelsen. Individer kan bli av med sitt jobb, kanske legitimationen, men staten kan knappast lagföras därför den berövat någon en rättighet.Vilken lag skulle åberopas?
Många tar upp kvinnans "rätt till sin egen kropp", att hon således helt suveränt kan bestämma över sin livmoder. Ingen skall tvingas bära och föda ett barn, heter det. Men frånsett att det här handlar om ännu en individ, ja två om man räknar med fadern, så haltar resonemanget betydligt, om man bara lämnar det kontroversiella abortområdet. Rätten till våra kroppar är verkligen inte självklar; det finns lagar som reglerar vad vi får göra med dem. Kvinnlig omskärelse är förbjudet. Det är olagligt att bruka narkotika. Missbrukare kan tvångsvårdas vid graviditet. Självskadande beteende kan leda till tvångsisolering. S.k. könsbyten får ske endast efter långa utredningar. Etc.
När det gäller sjukvårdens skyldigheter så är frågan här, om graviditet kan betraktas som en sjukdom eller skada. Det finns många medicinska ingrepp som sjukvården kan utföra, till exempel plastikoperationer. Dessa utförs idag i stor skala även av offentliga vårdinrättningar. I en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen 2014 fastslås att estetiska operationer och behandlingar omfattas av begreppen sjukvård eller sjukvårdande behandling när de
utförs i syfte att diagnostisera, tillhandahålla vård för och bota sjukdomar eller hälsoproblem eller i syfte att skydda, upprätthålla eller återställa människors hälsa.
Först då är de momsbefriade.
Det finns en lag för omskärelse av pojkar, där det på liknande sätt fastslås att detta handlar om
sådant kirurgiskt ingrepp i syfte att helt eller delvis avlägsna förhud runt penis, som inte anses utgöra hälso- och sjukvård i den mening som avses i 2 kap. 1 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
Ej sjukvård alltså. Därför kan uppenbarligen hela landsting vägra att utföra dessa ingrepp - man hänvisar till privata mottagningar, där det kan kosta tiotusen kronor.
Vore lagstiftningen konsekvent så borde således graviditet sorteras under epiteten ohälsa, sjukdom eller skada. Men en normal graviditet ger inte rätt till ens sjukskrivning.
Även en lekman kan konstatera att rättsläget är förvirrat här. Varför är det så? Man kan inte undgå tanken, att det beror på att alla vet vad saken egentligen handlar om. Inte privata religiösa problem, som många hävdar. Varje människa förstår, att medvetet avbryta en graviditet är ett ingrepp som är exceptionellt från varje annan vårdåtgärd.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar