Slump?

Vi sprider nu informationen om Rosenkransstafett som vårt stift kommer vara del av på Jesu hjärtas dag den 23 juni. Bakgrunden är minst sagt märklig. I samband med att det tillkännagavs att påve Franciskus skulle komma till Sverige så fick vår lilla redaktion en förfrågan om vi kunde vara med News nightly, ett nyhetsprogram från den katolska TV-stationen EWTN. I stort sett vet man ingenting i USA om det katolska Sverige. Under stiftets pilgrimsresa till kanoniseringen av moder Elisabeth Hesselblad så skulle redaktören besöka deras studiolokaler alldeles invid Petersplatsen. Det uppstod en väntan utanför. Där satt en liten grupp irländare i solen. Vi började prata. Det visade sig de hörde till något som kallades Worldpriest. Nu skulle de be rosenkransen i en "Rosary relay". Det visade sig de kände till vår webbtidskrift och det fanns gemensamma bekanta.  Direkt efter vårt möte så sammanträffade grundarinnan Marion Mulhall med påve Franciskus och hon fick hans välsignelse för sitt initiativ. Om detta har hon skrivit utförligt på deras hemsida.

Tack vare detta slumpartade sammanträffande så kommer nu katolska domkyrkan vara med i stafetten som första kyrka i Norden. Se information på www.katobs.se.

Den svenska skolan enligt (S): Blågult ska det vara!

Socialdemokraterna går just nu ut aggressivt mot friskolor, och i synnerhet då de konfessionella friskolorna (i själva verket är det bara ägarorganisationen som tillhör någon särskilt konfession). I en artikel i DN menar sexton ledande socialdemokrater att dessa ska skärskådas - ingenting med "religiöst" innehåll får nämligen påverka barnen:

Religiösa friskolor begränsar och låser in elever i en ensidig bild av världen och andra människor.

Denna fördomsfulla och framförallt oerhört generaliserande inställning visar hur "den svenska modellen", så omhuldad av våra politiker,  inte kan orientera sig alls i ett större omvärldsperspektiv. Som omnämns i vår skollag så ska skolan erbjuda

fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Detta

I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism 

Men detta är inte socialdemokraternas uppfattning. Istället tycker man barnen ska fostra sig själva.

Mest problematiskt är dock att Europakonventionen utgår från föräldrarnas – inte barnens eller ungdomarnas – religiösa övertygelse. Det är ett föråldrat synsätt, som Barnkonventionen rättar till. Barn och ungdomar är egna individer, vars fri- och rättigheter också ska respekteras.

Detta är ett minst sagt häpnadsväckande uttalande. Det går inte bara emot den av Sverige ratificerade Europakonventionen, utan strider även emot vår lag, som ger föräldrarna hela ansvaret för barnen så länge de är omyndiga.

Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter.  (Föräldrabalken §11)

 Vidare menar man att skattemedel ej ska ges till skolor som har till exempel morgonbön:

Det är orimligt att svensk skola och svenska skattemedel kan användas till att skapa plattformar för olika aktörer att utsätta barn för ensidig religiös påverkan.

Men man godkänner utan problem plattformar för ensidig ideologisk påverkan, såsom de privata lobbyorganisationerna RFSU och RFSL och diverse andra aktörer, till exempel konsultorganisationen "Det naturliga steget" på 1990-talet.

Socialdemokraterna lever i en föreställning, att så fort en skola ägs av en konfessionell organisation, så utgör den ett isolat:

Religiösa friskolor begränsar och låser in elever i en ensidig bild av världen och andra människor

Man kan således inte uppfatta att den svenska skolan i själva verket är extremt nationellt snäv inom många områden, inte minst just när det gäller undervisningen i religion och samlevnad men även historia och samhällskunskap. Även lärarutbildningen har inslag som internationellt betraktas som extrema i den s.k. "poststrukturalistiska" riktningen.

Man måste dessutom ställa frågan, varför det är just religion som begränsar. Hur är det till exempel med judiska skolor, och samiska? Och hur ställer sig Socialdemokraterna med samma resonemang till Arbetarrörelsens femton folkhögskolor, vars lärarlöner bekostas med allmänna medel? Ska de också utsättas före samma skärskådning, så att ungdomarna inte får en ensidig ideologisk påverkan?

Tidigare artiklar i ämnet:
Den konfessionella svenska skolan
Är den svenska skolan normerande för världen?
Är friskolor brott mot grundlagen eller en mänsklig rättighet?
Meningsutbyte med anledning av en artikel i Expressen
Vem kontrollerar den antireligiösa indoktrineringen?
Den normativa skolans återkomst
DO: Barnen ska fostras om könsbyte på förskolan
När könsideologerna får bestämma ska barnen tiga

SVT: Obegriplig prioritering

SVT har under två timmar på bästa sändningstid via programmet Uppdrag granskning underhållit tittarna med förmodade skandaler bland katolska kyrkans präster, som förgripit sig på barn och ungdomar. Det är knappast någon nyhet. Ända sedan påve Benedikt XVI tog itu med saken på allvar har de mest fasansfulla skandaler uppdagats, från USA, Irland, Australien, Italien; stiftspräster och ordensbröder, ja, även flera högt uppsatta ordensledare har visats sig leva dubbelliv.

Men denna gång handlade det inte om dem. Utan om ett prästbrödraskap med sexhundra medlemmar av världens fyrahundratusen katolska präster, baserat i Schweiz, som dessutom inte lyder strikt under kyrkans jurisdiktion. Reportern Ali Fegan hade hittat en anonym person som vittnade om en präst som för 30 år sedan berört honom på osedligt sätt. Saken hade blivit anmäld till brödraskapets ledning och även till Rom. Men inte till polisen. Inte heller av pojkens föräldrar. Nu reste Fegan ner med team för att söka efter prästen i alperna och i södra Frankrike. Efter många långa resor (vad kostade kalaset?)  fann man den nu gråhårige prelaten fira heliga mässan i ett litet kapell i Bordeaux. Det visade sig dock  - förvånande? - att han inte alls ville tala oförberett med SVT. Inte heller en överordnad hade lust, men hann förklara att varken han eller prästen längre tillhörde målet för hela saken; det lilla prästbrödraskapet, som Uppdrag Granskning uppenbarligen utsett som sin favorit att misskreditera (fjärde programmet om dem nu). De hade nämligen startat eget för fem år sedan.

Ett annat fall nämndes också, från USA. Här handlade det om en ungdomsledare. Han hade inte blivit antagen vid prästseminarium, men ändå lyckats komma in i sin församling som ungdomsledare,  och där förgripit sig. Han var dömd till livstids fängelse. Även här fann man det värt resa över med reportageteam. Man  hittade två personer att intervjua, en besviken mamma till två pojkar, som blivit offer, och gärningsmannens försvarsadvokat, som beskrev hans tragiska livsöde utan minsta antydan till ursäkter eller försvar.

Ingen blir mera tacksam än vi katoliker att dessa personer avslöjas så man får stopp på deras övergrepp. Det är ju våra barn som kan drabbas. Sexualitet och våra kroppar borde vara fredat område, i familjen, i skolan, i idrottslivet, i det offentliga, och inte minst i kyrkan. Det är glädjande också att man förväntar sig mer beslutsamhet från katolska kyrkan än från samhället i övrigt när det gäller övergreppen. Så långt är allt bra.

Men man undrar bara, varför SVT valt ut just dessa för svenska förhållanden helt avlägsna fall, och detta brödraskap, som knappast ens inomkyrkligt är så känt annat än för specialintresserade.  Varför  en biskop Williamsons uttalanden om förintelsen spelades upp gång på gång  framgick heller inte riktigt. Svenska tittare har svårt skilja saker och ting åt ändå när det gäller allt som har med kyrkan att göra. Här får man nästan intrycket att det finns en jättelik konspiration att smyga in sexförbrytare i kyrkan, som även påven deltar i. Men någon större empati för offren redovisades inte i programmen.

Konsekvenserna  låter inte vänta på sig; kommentarerna på Uppdrag Gransknings egna sociala medier fullständigt genomsyras av ocensurerat hat mot katolska kyrkan i allmänhet och lovord över "avslöjandena". På SVT-redaktionens FaceBookgrupp har man för säkerhets skull lagt upp inte mindre än 16 (sexton) separata trådar, med koppling till dessa två program. Det är nästan som om en beställd kampanj bedrivs och självgodheten tycks vara gränslös över vad man väckt upp hos tittarna i form av avsky för allt katolskt.

Från en skola rapporteras att en lärare, dagen efter programmet sänts, har gått ut och smädat katolska kyrkan i allmänhet inför alla eleverna, och i synnerhet för dess "pedofilpräster". Att det bland barnen fanns altartjänare som kände sig mycket illa berörda, ja, kränkta,  hade naturligtvis inte läraren en tanke på. Denne lärare kunde istället ha läst dagens tidning där det rapporterades om en lärarvikarie som förgripit sig i sjutton bevisade fall. Och Janne Josefsson hade inte behövt använda katolska domkyrkans helgade kyrkorum som kuliss för sina indignationsnummer. Det hade räckt med Radiohusets fasad.

Abortlagen: Oklart rättsläge

Aktuell ledare pekar på risken att domen i Arbetsdomstolen, där en barnmorska ej erkänns rätten avstå från att delta i aborter, kan innebära inskränkningar i även andra yrken. Kristna kan helt enkelt stängas ute. Detta är ingen fri spekulation. I SvD menar Linda Nordlund i en ledare att patientens rättigheter måste väga tyngre än personalens.

Nordlund hänvisar till ett belgiskt fall där en kvinna inte tilläts bära slöja på arbetsplatsen. Detta som exempel på det offentligas primat över individens preferenser. Men hon kunde istället gått till Sverige och fått helt andra signaler. I fallet med barnsköterskan, som av en rektor stängdes av från sin utbildning, då hon vägrade möta föräldrar till barnen med blottat ansikte. Här betraktades detta som brott mot diskrimineringslagen av DO, som dock ej vågade dra fallet till Arbetsdomstolen. Förmodligen med tanke på de praktiska konsekvenserna.

Professorn i statsvetenskap Staffan I. Lindberg menar i en artikel i SvD att

Det allmänna har ingen religionsfrihet, man  måste följa lagen om man är i det offentliga.

Han tar upp poliser, domare, skattehandläggare, ja, alla offentliganställda. Men vilken lag menas egentligen i fallet med barnmorskan? Professor Lindberg talar om "varje individs rättigheter" och menar då rätten till abortvård.

Förvisso finns en rättighet till sjukvård, reglerad i sjukvårdslagen. Men abort nämns inte i denna lag. Ingenstans står det skrivet i vår lag att kvinnan har rätt till abort. Endast att abort "får utföras". Det är en allmän praxis dock att ingen vägras abort upp till 18 veckan, och ytterst få därefter. Om en barnmorska eller läkare skulle vägra utföra abort, så hänvisas ärendet till Socialstyrelsen. Individer kan bli av med sitt jobb, kanske legitimationen, men staten kan knappast lagföras därför den berövat någon en rättighet.Vilken lag skulle åberopas?

Många tar upp kvinnans "rätt till sin egen kropp", att hon således helt suveränt kan bestämma över sin livmoder. Ingen skall tvingas bära och föda ett barn, heter det. Men frånsett att det här handlar om ännu en individ, ja två om man räknar med fadern, så haltar resonemanget betydligt, om man bara lämnar det kontroversiella abortområdet. Rätten till våra kroppar är verkligen inte självklar; det finns lagar som reglerar vad vi får göra med dem. Kvinnlig omskärelse är förbjudet. Det är olagligt att bruka narkotika. Missbrukare kan tvångsvårdas vid graviditet. Självskadande beteende kan leda till tvångsisolering. S.k. könsbyten får ske endast efter långa utredningar. Etc.

När det gäller sjukvårdens skyldigheter så är frågan här, om graviditet kan betraktas som en sjukdom eller skada. Det finns många medicinska ingrepp som sjukvården kan utföra, till exempel plastikoperationer. Dessa utförs idag i stor skala även av offentliga vårdinrättningar. I en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen 2014 fastslås att estetiska operationer och behandlingar omfattas av begreppen sjukvård eller sjukvårdande behandling när de

utförs i syfte att diagnostisera, tillhandahålla vård för och bota sjukdomar eller hälsoproblem eller i syfte att skydda, upprätthålla eller återställa människors hälsa.

Först då är de momsbefriade.

Det finns en lag för omskärelse av pojkar, där det på liknande sätt fastslås att detta handlar om

sådant kirurgiskt ingrepp i syfte att helt eller delvis avlägsna förhud runt penis, som inte anses utgöra hälso- och sjukvård i den mening som avses i 2 kap. 1 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).

Ej sjukvård alltså. Därför kan uppenbarligen hela landsting vägra att utföra dessa ingrepp - man hänvisar till privata mottagningar, där det kan kosta tiotusen kronor.

Vore lagstiftningen konsekvent så borde således graviditet sorteras under epiteten ohälsa, sjukdom eller skada. Men en normal graviditet ger inte rätt till ens sjukskrivning.

Även en lekman kan konstatera att rättsläget är förvirrat här. Varför är det så? Man kan inte undgå tanken, att det beror på att alla vet vad saken egentligen handlar om. Inte privata religiösa problem, som många hävdar. Varje människa förstår, att medvetet avbryta en graviditet är ett ingrepp som är exceptionellt från varje annan vårdåtgärd.

Fallet Grimmark

• Söker man tjänst i försvarsmakten är man förpliktad bära vapen och även döda i krigstjänst.
• Jobbar man  som polis får man inte vägra yttre tjänst.
• Är man journalist måste man ta även uppdrag i krigszoner.
• En läkare måste också vara beredd avsluta liv, inte bara rädda. Annars ingen examen. 
• Alla läkare måste ha kirurgikompetens. 
• En advokat måste ta de uppdrag han/hon tilldelas.
• Ingen kan kräva anpassning av arbetsuppgifter på grund av funktionshinder. Det gäller lika för alla.

Är det så?
Nej, det är ju inte så. Utom om man är barnmorska. Då måste alla utan undantag förbinda sig att också kunna förhindra att  barn kommer till, att de inte föds levande så de får uppleva sin "andra födsel". Detta med hänsyn till "allas rätt till vård" och behandling av sjukdomar och skador.  Det verkar som det har gått in annat än rätt och sunt förnuft i frågan; religion?

Hälso- och sjukvårdslag (1982:763)
1 § Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter samt att ta hand om avlidna.
Mål för hälso- och sjukvården
2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142).