Låt oss se lite på själva kategorin HBTQ. H står alltså för homosexuella av båda kön. Men de har väl knappast mer att göra med varandra än vilka som helst man möter på gatan, eller i jobbet. Homosexuella män: här finns ju de som vill vara "gay" alltså utstråla en viss livsstil. Så finns det vänner, som älskar varandra, men inte avviker i något annat avseende när det gäller livsstil. Lesbiska kvinnor har inte mycket gemensamt med homosexuella män. B står för Bisexuell, alltså man kan tänka sig ha kärleksrelationer med personer av både motsatta och samma kön. Samma här, måste detta etiketteras på utsidan? Slår man ihop det med en av motsatt kön så avviker man förstås från H-normen. T står för Trans, alltså att man upplever sig ha fått fel kön från födseln. Man vantrivs med sin kropp och könsidentitet. Detta skiljer sig ju helt från de andra. Transvestiter däremot leker med de sekundära könsegenskaperna tillfälligt så att säga, utan att det är knutet till någon särskild sexuell läggning. Ett slags lustfyllda charader. Q står för queer, Ett svårdefinierat begrepp, men ofta signalerar det att man öht inte accepterar könsnormer och könet anses som en social konstruktion. En ideologi alltså. Här får man omedelbart problem med H och B, som ju definierar sig just utifrån sin upplevda biologi, som man till och med med emfas fastslår höra till konstitutionen; de sexuella preferenserna och könsidentiteten är medfödda. Till detta kommer den ytterst lilla gruppen (några hundratal) intersexuella. Dessa har inget alls med något av allt detta att göra, det handlar om genverkan och medfödda störningar i fosterutvecklingen av oftast de sekundära könsegenskaperna. Syndrom.
Så - att få HBTQ till en grupp i samhället är ett akrobatnummer i sig.
Budskapet är att man skall få vara som man vill, och särskilt då när det gäller sexualitet. Men få förknippar nog regnbågsflaggan med kärnfamilj, evig trohet och sexuell förening som en självutgivelse med förpliktelser inom äktenskapet. Regnbågsflaggan omfattar ju knappast heller ett liv i försakelse av all utövad sexualitet. Många lever så. Är deras liv ofullkomligt? Varför finns de inte i regnbågsekvationen?
Det sägs att andelen personer med homosexuella preferenser uppgår till 2 - 5 % av befolkningen. Alltså betydligt färre än till exempel aktiva kristna i Sverige. Men även de kristna utgör en föga respekterad minoritet. Vi katoliker är kanske en procent. Och ändå: Det är framförallt denna minoritet som pride-ideologerna vänder sig emot. De få som vill se det oupplösliga äktenskapet som en trygg norm för familjebildning. Men är det inte lite väl mycket manifesterande emot en fiende, som inte har någon möjlighet till vare sig förtryck eller påverkan, och knappast finns ens på pappret? Åtminstone inte i vårt land.
Man brukar hävda att Pride är en kamp för "lika rättigheter för alla", Men den nämns sällan vilka rättigheter som skulle förmenas denna heterogena grupp. Kristna av olika samfund samlar sig till en "Jesusmanifestation" en gång om året. Men den leder inte till flaggor på SL-bussarna, TV-dokumentärer om hur kristna upplever det att till exempel inte kunna bli barnmorskor, eller hur de tvingas fly från orter på grund av mobbning, och hur de förbjuds låta barnen få fostran och utbildning i enlighet med sin tro. Om hur skolan förolämpar den etik och de ideal som de kristna har, och ohejdat exponerar sexuella praktiker i ord och bild, som barn inte ens kan fantisera om.
Vi ska vara glada för det. Ty det kunde lätt väcka upp den latenta "kristofobin" i många kretsar. Redan den enkla reklamen bekostad av Evangeliska alliansen, för äktenskap mellan man och kvinna. som lades ut på tunnelbanan för några år sedan, blev anledning till hatiska utfall mot allt kristet. RFSL kallade det "osmakligt och stötande" och man tillägger: Det är den normen som "leder till våld och förtryck mot homo- och bisexuella personer." Den kristna synen på äktenskap och familj alltså. Man kritiserade SL för att driva "ideologiska projekt". Vi visste inte att just RFSL gjort sig särskilt kända för god smak. Och vad är regnbågsflaggan, om inte en symbol för ett ideologiskt tänkande - en ideologism?
Den enda färgen i regnbågen är i själva verket den som står för "Gör slut!". Slut på äktenskapet, på alla normer, utom de vi själva bestämmer!
Äktenskapet är dock konstituerat av man och kvinna och sexuell förening måste ses i ett sammanhang för hela mänskligheten, inte bara ett självförverkligande. Äktenskap, familj och föräldraskap kommer alltid handla om uppdrag, om självförsakelse och osjälvisk kärlek. Det finns utrymme i vår värld även för vänskap och kärlek som inte innebär denna speciella förening mellan man och kvinna. Och det finns utrymme för olika personligheter; vi behöver inte kategorisera människan efter samhällsklass, läggningar, preferenser, utseende, hudfärg, ras och dylikt. Detta leder bara till konstlade motsättningar.
För övrigt håller vi med vad en ung kvinna sade i ett av TV-programmen:
Varför måste jag bli kallad något, höra till någon "grupp"? Jag är kvinna, det vill jag inte ändra på. Men jag vill också vara en maskulin människa.
Se även:
Avskaffa begreppet sexuell läggning
Var den helige Augustinus sexualfientlig?
Pride - manifestation av ett misslyckande
Är kyrkan humanofob?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar