Oklart kön - oklar "information"

P1 har sina fasta program. Det känns tryggt och ofta är det förstklassig journalistik av erfarna reportrar och producenter. All lyssna på radio tillåter dessutom andra aktiviteter samtidigt - köra bil, städa, diska, laga mat! Radion är därvid helt oöverträffad - den slår ut både TV, dator och smartphones!

Programmet Kropp och själ sändes i veckan, handlade om att "få barn med oklart kön". Programmet inleddes med ett reportage där en mamma berättade om sina upplevelser är det upptäcktes att hennes flickebarn inte var "normalt". Det handlade framförallt om att könsorganet inte såg ut som vanligt. Sedan fick man en ganska utförlig information om dessa avvikelser. För att inte säga v ä l d i g t  utförlig, detta med tanke på att det handlar om ytterst ovanliga fall.

Den dominerande orsaken i dessa fall är ett syndrom som kallas "congenital adrenal hyperplasia", CAH. Den drabbar ett barn på 10 000, vilket är 8-10 fall per år eller 0,1 promilles risk. Tillkommer kromosom-avvikelser och andra störningar, men ändå  kan det handla om ett tjugotal barn om året som har otydliga könsegenskaper när de föds. Man kan till exempel jämföra med blödarsjuka, som drabbar 1 på 5000, vilket medför det idag finns c.a 900 personer i hela landet med blödarsjuka.

Sveriges Radio satsar alltså relativt stor programtid, på en väldigt sällsynt sjukdom. Kanske några hundra kommer i kontakt med problemet som föräldrar.

Efter tjugo minuter ställs frågan till en psykolog vad det är som avgör vilket kön man känner sig tillhöra. Här görs alltså plötsligt en perspektivförskjutning, från medfödd intersexualitet av olika grad, till en rent psykologisk aspekt på hur ungdomar och vuxna "upplever" sin könstillhörighet. Resten av programmet handlar sedan om könsidentitet utöver könskromosomer. Det sägs det finns så många olika faktorer som kan påverka. Man intervjuar sedan en tysk läkare och möjligheten att välja ett "tredje kön" så man senare kan bestämma vad man vill vara. Man ska alltså kunna ändra kön efter vad man upplever sig ha för kön. Detta beskrivs som en "internationell trend", som borde studeras även i Sverige.

Men detta är alltså något helt annat än CAH och medfödda hormonrubbningar. Man måste ställa sig frågan, om detta markerades tydligt nog i programmet. Eller var det en medveten otydlighet här?

Idag talas nämligen mycket om  sk könsbyten, som det undervisas om numera som om det vore möjligt. Man borde särskilja mellan dessa otroligt ovanliga fallen av medfödd intersexualitet (CAH)  och de psykosociala experimenten med att förändra de sekundära könsegenskaperna, som endast handlar om yttre förändringar, med hormonbehandlingar, smärre operationer, klädsel, beteende etc. Detta är ju något helt annat än genetiska avvikelser och störningar hos bildningen av könskörtlarna.

Inom däggdjursvärlden existerar inte könsbyten. Hos andra djurgrupper förekommer tvåkönade former, s.k. protandiska hermafroditer.  Men det finns bland däggdjur inte trekönade, eller sju kön, som hos vissa protozoer. Att djur föds med ett kön och sedan byter till ett annat - förekommer inte. Det finns de som skiftar könsegenskaper, men då har de två kön redan från början.

Till förvillelsen hörde även ett uttalande, att alla är vi likadana från början. Könet bestäms under den första tredjedelen av fosterutvecklingen, och då kan det gå lite hur som helst, sägs det i programmet. Förvisso liknar alla äggceller varandra. Men allt finns ju redan bestämt genom den genkombination som det befruktade ägget har. I själva verket så är hälften av kromosomerna hos varje individ utvalda redan innan mammans födelse, i bildandet av äggcellerna.

I 9 999 fall av 10 000 så är det uppenbart vilken kön en människa har vid födseln. Den process som lett till ett kön kan inte köras om, vare sig med hjälp av hormoner, operationsinstrument,  terapisamtal eller byte av personnummer.

Risken att inte skilja mellan primära och sekundära könsegenskaper är att det resulterar i en form av desinformation. Gonader, könskörtlarna som producerar nya könsceller,  och den genetiska kombinationen i varje cell kan man inte "korrigera",  lika lite som verklig ålder. Man kan uppleva sig yngre och äldre än man är. Man kan tycka man hamnat i fel åldersgrupp. Det kan handla om barn i skolåldern och det kan handla om nyblivna pensionärer. Det finns olika sätt att gå det problemet till mötes. Men hittills har det inte kommit fram förslag att man också ska få bestämma sin egen ålder, alltså införa en "juridisk ålder", särskild från den faktiska. 

Intressant också att överläkare och barnendokrinolog Kjell Asplund, säger om resultaten av sk könsbyten:

"Vi har inte kunnat dra några säkra slutsatser om detta." 

Så - låt oss då heller inte fokusera på saken, framförallt inte presentera "könsbyte" i skolan som en vetenskaplig sanning och  faktisk möjlighet.