2014-10-12

Svenska kyrkan: Ifrågasätta praxis kan kosta kragen

Vi brukar inte kommentera andra samfunds inre problem här. Men i detta fall handlar det om yttrandefriheten. En präst å västkusten, komminister Olle Fogelqvist i Löftadalens pastorat i Kungsbacka kommun, har efter 35 år i tjänsten, av domkapitlet fått förbud att utöva sitt prästämbete i Svenska kyrkan. Med andra ord har han blivit avskedad och, som man sade förr, avkragad. Varför? Finns det några skandaler? Brott mot sjätte budet? Förskingring?

Nej, i själva fallet handlar det om vad han sagt i en enda predikan. i sin lilla församling med schartauanska rötter. Den 25 augusti förra året så ska pastor Fogelqvist  nämligen ha antytt att att "de som säger ja till prästvigda kvinnor går miste om frälsningen.", detta enligt domkapitlets beslut .



Läser man predikan så verkar det snarare som att den handlar om Paulus maning att följa Guds bud. Gällande kvinnliga präster finns det bara en fundering om det verkligen är grundat i Bibeln.

Pastor Fogelqvist har dock genom sin advokat överklagat med hänvisning till 1. jäv (biskop Per Eckerdal i domkapitlet är själv gift med en kvinnlig präst i sitt andra äktenskap) och 2. att predikan ej lästs i sin helhet av domkapitlet. Man har endast tagit del av ett ljudklipp.

Avskedandet har nu inhiberats av den sk Överklagandenämnden.

Vi som trodde att i Svenska kyrkan är det högst i tak av alla samfund i vårt land. Här kräver man inte dop för att få ta emot nattvarden, såväl jungfrufödseln som uppståndelsen har uttryckligen satts inom metaforens fria ramar, och Jesus har framställts som homosexuell i själva Uppsaladomen, utan några repressalier. Och om den eviga frälsningen får väl prästerna tycka vad de vill.

Men här kom således en anmälan och en snabb dom av domkapitlet, undertecknad biskop Per Eckerdahl. Han har i en intervju förkunnat att

"Detta är inte förenligt med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära."

Men för gemene man är det idag svårt att hitta vad denna tro, bekännelse och lära består av, då man sedan länge frångått Bekännelseskriften med den Augsburgska bekännelsens apologi, Schmalkaldiska artiklarna och Uppsala mötes beslut. Dessa finner man ingenstans på Svenska kyrkans hemsida.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är så sorgligt. Jag förstår att svenska kyrkan skämt ut sig grundligt internationellt genom den heretiske biskopen Eckerdal.

Ledsen präst

Anonym sa...

En frimodig präst får sig en ordentlig drapa. Jag vet inte om jag tycker att det är så sorgligt. Det är verkligen ingen nyhet, särskilt inte på västkusten. Och han har uttryckt sig sorg över ev missförstånd.
Mer intressant om domkapitlet kan tänka om. Juristen har försökt agera enligt svensk rättspraxis, uppenbarligen med några förhastade slutsatser.
Biskopen förefaller vilja klippa av banden bakåt. Biskop Bertil välkomnade Olle. Heder åt Olle Fogelqvist om han får gå med biskop Bertil. Antagligen vill man skrämmas ordentligt. Som Putin.

Anonym sa...

Påveämbetet tycks vara garanten för att inte populistiska förvrängningar av kristendom skall ta över t o m biskopsämbete och de lärovårdande instanserna i en kyrka.

Hur skall man som katolik kunna samverka ekumeniskt med biskopar som Eckerdahl? Visst finns det fortfarande trogna kristna i SvK, det lär oss fallet Fogelqvist, men de tycks bli allt färre och allt mera illa tålda. Vore det ö h t någon förlust att lägga ned hela projektet SvK?

Lars Jensen

Anonym sa...

Svenska Kyrkan befinner sig sedan ett halvt sekel i ett "förruttnelse stadium"; ett citat av en känd och betrodd, trogen sv präst redan för 35 år sedan.
Sv Kyrkan är i de breda folklagren numera mest känd för sin, så som det uppfattas av många, uttalat antisemitiska hållning, i alla lägen pro Palestina. Var det inte förra julen som Sv Kyrkans främsta jul budskap var att uppmuntra till bojkott av israeliska varor?
Och så det som förefaller vara deras ständigt återkommande älsklingstema: homosexualitet, ett tema som nästan tycks ha företräde tom framför det andra älsklings temat: kvinnliga präster.
Jag har vänner inom Sv Kyrkan som jag respekterar och älskar. Men det är omäjligt att betrakta sv Kyrkan som en Kyrka. Den har utvecklats till en vänster politisk institution där väl eg ingen förväntas söka sann Helighet.
Dessutom: att avskeda en äldre präst, som uppenbarligen skött sitt ämbete med heder under så många år och varit sv Kyrkans överhöghet mer trogen än de förtjänar, är en synnerligen hård och kärlekslös handling.
VAR FINNS KÄRLEKEN TILL NÄSTAN I DETTA?