Genusrebus

De här är flickor som kallades pojkar - det gick inte bra

Det här är en man som kallades "hon" - det gick bra.

"En fruktansvärd frestelse"

I dessa regnbågsflaggans dagar kanske det kunde vara lämpligt påminna vad en av våra heliga påvar, den senaste som levde i vår egen tidsatmosfär, helige påven Johannes Paulus II, sade om homosexuella familjebildningar:

Det kan inte vara en riktig familj, den  som bildas av två män eller två kvinnor, och ännu mindre kan en sådan förening ges rätt att adoptera barn. Ty dessa barn orsakas stora skador, i dessa "alternativa familjer" har de ej en far och mor, men "två pappor" eller "två mammor."

Vi får lita på att parlamenten i länderna i Europa kommer att distansera sig från detta synsätt och, i samband med familjeåret, de kommer att vilja skydda samhällets och nationernas grundvalar sedan urminnes tider från denna grundläggande fara. Det råder ingen tvekan dock att vi har att göra med en fruktansvärd frestelse.

(Angelus 20 februari 1994)

Så sent som 2003 kom Troskongregationen under kardinal Joseph Ratzinger ut med ett dokument kallat Considerations Regarding Proposals To Give Legal Recognition To Unions Between Homosexual Persons. Ur denna saxar vi:


Om äktenskapsliknande förening mellan likakönade:

Homosexual unions are also totally lacking in the conjugal dimension, which represents the human and ordered form of sexuality. Sexual relations are human when and insofar as they express and promote the mutual assistance of the sexes in marriage and are open to the transmission of new life.

Om konsekvenserna vid barnadoption:

As experience has shown, the absence of sexual complementarity in these unions creates obstacles in the normal development of children who would be placed in the care of such persons. They would be deprived of the experience of either fatherhood or motherhood. Allowing children to be adopted by persons living in such unions would actually mean doing violence to these children, in the sense that their condition of dependency would be used to place them in an environment that is not conducive to their full human development. This is gravely immoral and in open contradiction to the principle, recognized also in the United Nations Convention on the Rights of the Child, that the best interests of the child, as the weaker and more vulnerable party, are to be the paramount 

Om alla våra politikers ansvar:

When legislation in favour of the recognition of homosexual unions is proposed for the first time in a legislative assembly, the Catholic law-maker has a moral duty to express his opposition clearly and publicly and to vote against it. To vote in favour of a law so harmful to the common good is gravely immoral.

When legislation in favour of the recognition of homosexual unions is already in force, the Catholic politician must oppose it in the ways that are possible for him and make his opposition known; it is his duty to witness to the truth. If it is not possible to repeal such a law completely, the Catholic politician, recalling the indications contained in the Encyclical Letter Evangelium vitae, “could licitly support proposals aimed at limiting the harm done by such a law and at lessening its negative consequences at the level of general opinion and public morality”, on condition that his “absolute personal opposition” to such laws was clear and well known and that the danger of scandal was avoided. This does not mean that a more restrictive law in this area could be considered just or even acceptable; rather, it is a question of the legitimate and dutiful attempt to obtain at least the partial repeal of an unjust law when its total abrogation is not possible at the moment.

Bekännelse till barbariet

I en lång artikel i Dagens Nyheter av kritikern Kristina Lindqvist tas abortproblematiken upp. Innehållet är gåtfullt: Samtidigt som det konstateras att hotbilden med illegala aborter med hjälp av vispkvistar och galgar är överdriven, så hånas och misstänkliggörs barnmorskor som vill upplysa om vad abort innebär. Mellan raderna anar man en medvetenhet om att det egentligen är något hemskt det handlar om, som måste döljas. Men att detta kanske ändå är en rätt som skall finnas:

den som tror på fri abort måste argumentera för att den gravidas rätt att leva sitt liv trumfar fostrets rätt att bli en fullgången människa. Den förhandlingen måste tas, och vinnas, om igen.

Här argumenteras alltså - fullt öppet och tydligt - för ett vägande av ett helt människoliv gentemot en livsstil "(leva sitt liv"). Och för rätten att döda ett spirande liv, som alltså aldrig ens får uppleva att "leva sitt liv",  för enbart oviljan att ändra sitt eget. Ännu tydligare sägs i artikeln:

Kanske är också foster levande, men kanske har kvinnor ändå rätt att välja.

Detta är en bestialisk och djupt omänsklig tanke, som man knappast kan förknippa med något annat är barbari. och den framförs alltså lugnt och obesvärat i vår största dagstidning. Och denna vägning skall göras i många fall av en tonåring, som aldrig ens fått se hur ett foster ser ut, än mindre fått undervisning om familjebildning, om vilka möjligheter det finns att få stöd att ta hand om barn, och om de långsiktiga följderna av missfall, inte minst framkallade.

Även ett fem år gammalt barn är inte fullgången människa, kanske man även kunde väga dessa barns rätt till liv mot vuxnas på samma sätt?

Hur kan detta ske att sådana handlingar anses möjliga att ens överväga? Endast genom sekularismens dominans, den "ateokrati" som anser sig ha mandat att bestämma över liv och samveten, utan att redovisa närmare vilken människosyn som den styrs av, och ändå anser sig kunna tilldela andra rätten att avbryta mänskliga livsprocesser.

Märkligt nog är det samma författare, som i en annan artikel uppmanar oss alla att agera "fysiskt" mot nynazistiska demonstranter:

Var och en som tror på demokrati och den jämlika människan har helt enkelt en oavvislig plikt att markera dessa värden. Inte bara med ord eller på sociala medier, utan med fysisk närvaro i offentligheten. Att med sin egen kropp, tätt intill andras kroppar, säga detta slitna: De skall icke passera.

Men uppenbarligen innefattar dessa värden och "den jämlika människan" alltså inte de mest sårbara, de ofödda liven.

Det enda positiva i artikeln är väl att det anses att man "måste argumentera" för saken, något som de flesta, inte minst lobbyorganisationen RFSU, anser onödigt, farligt och helst bör undvikas. I synnerhet inom sjukvården. Man utför utan frågor vad som begärs av en av två blivande föräldrar. Ty som bekant har en man inte laglig rätt att beordra att hans barn aborteras och heller inte rätten att förhindra att det aldrig får se sin mor och far.

Se även: DO:s beslut: Kristna utesluts från vårdyrkena

Muslimer om invasionen i Irak

I Katolsk Magasin läser vi att moderata muslimer är besvikna över muslimska mediers tystnad över inavsionen i Irak. Hur är det i vårt eget land? Vi kollade några centrala muslimska kanaler:

Islamiska förbundet - ingen notis
Stockholms moské - ingen notis
Sveriges Unga Muslimer - tar avstånd från att behöva svara för extrema muslimer
Fråga imamen - ingen notis
Islamiska.org - ingen notis
Islamic-relief.se - artikel om den mänskliga nöden i Irak
islamic.center - ingen notis

De kristna medierna:
Dagen har minst fem aktuella artiklar
Signum har fyra aktuella artiklar
Världen idag har fem aktuella artiklar
Kyrkans tidning har en aktuell artikel 
Katolskt Magasin har tre aktuella artiklar
Katolskakyrkan.se - upprop om bön för de föföljda
Justitia et Pax - ingen notis

Vad menar påven? Du bestämmer.

Den stora italienska vänstertidningen La Repubblica har åter publicerat en "intervju" med påve Franciskus. Den första väckte stort rabalder, då den innehöll många kontroversiella uttalanden från en påve, och denna gång upprepas detta igen.

Bakom artikeln står den nu nittioårige socialisten Eugenio Scalfari. Han har uppenbarligen öppen dörr till Casa Marta, detta är tredje mötet har haft med påven under drygt ett år.

Det originella i denne journalists metod, är att han aldrig tar noter eller bandar ett samtal. Likväl använder han citattecken flitigt i sina texter. Detta, som skulle underkännas på vilken redaktion som helst, anses på La Repubblica visa på denne legendariske journalists stora auktoritet. Han är en institution som ej kan ifrågasättas.

Att ur minne återge vad en påve säger under en timme borde vara svårt för vem som helst, inte minst om man dessutom själv är ateist, och nått den respektabla åldern av 90 år. Men vem kan stoppa en institution?

Det är framförallt två påståenden som väcker frågor. I artikeln hävdas att påven sagt att två procent av alla präster är "pedofiler" och detta gäller även biskopar och kardinaler. Detta finns det dock ingen faktagrund för Scalfaris påvecitat.

Ingen organisation är kartlagd som kyrkan i detta område. Om påven nu verkligen uppgivit talet 2%, så är det troligt det kommer från ärkestiftet Chicago. Man har där nämligen gått igenom 2200 prästers journaler från 1990 och framåt, och av dessa fanns det 1,8 procent som anmälts (observera att detta inte är samma sak som att något inträffat) för någon form av händelse med sexuell anspelning. Men nu kommer en viktig anmärkning: Av dessa 2200 präster kunde man konstatera upprepade beteenden mot minderåriga som tydde på det man kallar pedofili hos - en enda. Alltså 0,4 promille. Det är naturligtvis för mycket även det. Men bland gifta män uppskattar man att 5 procent har en störning som innebär sexuell dragning till barn.

Angående det prästerliga celibatet, skulle påven sagt att det var först på 1000-talet som celibatet infördes i kyrkan, och att präster av de orientaliska riterna i katolska kyrkan redan idag ju kan gifta sig .Det finns förvisso problem med celibatet, men det är ingen stor sak, detta kan lösas. Texten lyder på italienska:

"Forse lei non sa che il celibato fu stabilito nel X secolo, cioè 900 anni dopo la morte di nostro Signore. La Chiesa cattolica orientale ha facoltà fin d'ora che i suoi presbiteri si sposino. Il problema certamente esiste ma non è di grande entità. Ci vuole tempo ma le soluzioni ci sono e le troverò

Här finns nu inte mycket som stämmer. Vi vet ju att celibatet kan härledas från apostlarnas tid, och redan under de första åren på 300-talet finns det reglerat i koncilietexter. Präster i de orientaliska riterna kan förvisso vara gifta, men väl prästvigda kan de kan inte gifta sig, och aldrig kan en biskop vara gift.

Det fanns flera uppgifter i Scalfaris artikel, som föranledde Vatikanens pressekreterare, den ständigt arbetande fader Lombardi, att snabbt gå ut med ett PM. Detta var inte en intervju utan ett samtal, och man ska inte ta allt bokstavligt. Lombardi påpekade att ett citattecken saknades, och antydde att kanske detta var "ett försök att manipulera vissa naiva läsare".


Så -vad ska vi tro? Presstjänsten meddelar genom fader Lombardi att vi kan försäkra oss om att påvens samtal med Scalfari förts i "en atmosfär av vänskaplighet" och att artikeln i huvudsak avspeglar hur det var, även om en del inte kan garanteras vara påvens egna ord.

Så omvärlden överlåts att själva avgöra vad som är fakta och vad som är spekulation.

Är det acceptabelt i dessa sammanhang? Naturligtvis inte.

Se även: Vatican plans reforms for media operations

Evangelisation medelst produktplacering?

Vid den så omskrivna Almedalsveckan fanns även representanter med för olika samfund. Ärkebiskop Antje Jackelén från Svenska kyrkan deltog i flera evenemang, och i radio deklarerades att hon utsetts till "Hetast i Almedalen" av en reklambyrå, som gick ut i ett pressmeddelande och  presenterade kandidater efter 99 nomineringar.

Vinnare blev alltså Svenska kyrkans ärkebiskop. Inte så konstigt kanske, då samma reklambyrå arbetar åt just Svenska kyrkan och man i sin handbok förklarar att

Media älskar priser och utnämningar, såväl när ni belönas som när ni delar ut ett pris. Om pristagaren är välkänd kan intresset öka ytterligare.

Reklambyrån, Westander

hjälper företag och organisationer att skapa publicitet, bilda opinion och påverka politiska beslut. 

Företaget avvisar dock kritiken, och bedyrar att man inte hade något uppdrag för Svenska kyrkan - iallafall inte just under Almedagsveckan. Kyrkans tidning meddelar att Svenska kyrkan

betalade under 2013 och 2014 ut cirka 730 tkr till Westander PR. Den största delen av detta är kostnader har avsett insatser för att lyfta klimatfrågorna i samhällsdebatten inför riksdagsvalet 2014.

Svenska kyrkan betalade alltså trekvarts miljon för att påverka väljarkåren - angående klimatfrågan. I april rekryterade Westanders Jacob Risberg, tidigare klimatpolitisk handläggare på Svenska kyrkans internationella avdelning till byrån. Det är svårt att undvika tanken att spinnandet är i full gång.

Intet ont om Antje Jackelén, om hon var omedveten om att hennes pris var "köpt". Men - hur lättförförda får journalister vara? Man hjälpte villigt till att distribuera reklambyråns produkt, alldeles utan ersättning.

Utan att lägga oss i hur andra samfund prioriterar sin verksamhet, så kan vi konstatera att saken väckt en del indignation inom de egna leden. Prästen Patrik Pettersson skriver på sin blogg: 

Det är angeläget att fortsätta att påminna om att vår kyrkas uppgift är att förkunna evangeliet om Jesus Kristus. Annars riskerar vi och vår kyrka att likt blinda ledas av blinda rakt ner i en grop varifrån vi inte kommer att kunna ta oss upp.

Svenska kyrkan använder ett flertal reklambyråer, har det visat sig. Det är dessa som ger råd om vilka frågor som bäst svarar mot tidens anda - just nu handlar det om miljön.

Låt oss inte i den katolska kyrkan slå in på den vägen, hur lockande det än kan vara att nå framgångar i offentligheten. Vår tro bygger visserligen på det spridda ordet. Men det behöver inte paketeras av reklambyråer. Medier är viktigt. Men basen måste alltid vara sund undervisning, bön och liturgi.

Se även:
Nya biskopen bör lyssna på kyrkans kritiker

Domstol i USA: Staten har tusen sätt undvika samvetsbrott

I USA pågår för närvarande ett antal mycket intressanta rättegångsprocesser. Det handlar om det sjuk- och hölsovårdsprogram som president Obama under stor möda tvingat igenom. Programmet kallas populärt för Obamacare, dess rätta namn är Patient Protection and Affordable Care Act (PPACA). För den svensk medborgare ter det sig väl inte så revolutionerande att ge alla medborgare en sjukförsäkring, och låta arbetsgivaren betala en del av denna. Förslaget omfattar 1000 sidor text, och det är inte lätt att sammanfatta.

Men det som väckt stor debatt är att sjukförsäkringen inte bara är obligatorisk - den är också förenad med att man som arbetsgivare måste sätta av medel till omfattande program för "sexual health", vilket omfattar även preventivmedel och abort. De sjukvårdsinrättningar som ingår i försäkringen är ålagda även att tillhandahålla preventivmedel och abortpiller, utföra steriliseringar och aborter.

Kritiken går ut på att planen egentligen inte sänker någon kostnad, då alla medborgare drabbas. De redan skyhöha vårdkostnaderna hålls uppe av försäkringsbolag och läkemedelsindustrin. Med Obamacare flyttas en del av kostnaderna över från staten till arbetsgivarna, och alla medborgare tvingas teckna en försäkring, vilket minskar statens kostnad, men ökar individernas. På plussidan finns att betydligt färre står helt utan en försäkring.

Dessutom tvingar den på befolkningen ett hälsoprogram med många ideologiska vinklar. Så kommer preventivmedel och abort, även så kallade abortpiller, att ingå i det försäkringspaket man betalar för, även om man är mot detta enligt sitt samvete.

För de som vägrar delta i programmet väntar dryga böter, rättegångar och förbud att driva hälsovård. En stor feministisk lobbyorganisation, The National Organization for Women Foundation, har publicerat en lista kallad The Dirty 100 (De smutsiga 100), har publicerat ett upprop för att bojkotta etthundra företag och organisationer som av olika anledningar inte vill ingå ett program omfattande gratis preventivmedel, medicinskt inducerade missfall, aborter  - även mycket sena - och självmordshjälp. Texten lyder:

I refuse to support businesses, nonprofits, and religious entities that have decided that their personal beliefs are more important than the rights of their employees. Birth control is a vital – and common – aspect of women’s reproductive healthcare. Ninety-nine percent of sexually active women in the United States have used birth control at some point in their lives. I do not believe that the religious beliefs of an employer trump the religious freedoms and bodily autonomy of their company’s female employees. As such, I cannot support businesses, nonprofits, and religious entities that do not respect the reproductive rights of their employees.

Till listan fogades nyligen  en nunneorden, The Little Sisters of the Poor. De driver framförallt hem för äldre, på fem kontinenter 200 hem och 13000 vårdplatser. Enbart i USA har de ett trettiotal hem. Av klart religiösa skäl fann dessa systrar de inte kunde medverka i ett program, där delar strider direkt emot deras tro. Ändå kommer ju knappast ändra något i deras vård, då den omfattar mest äldre och döende personer.

Men att kalla dem för "smutsiga" fick en TV-kanal, FOX-News att reagera starkt:




Nyligen avgjordes ett fall i högsta domstolen. Ett familjeägt företag, Hobby Lobby, vägrade försäkra sina anställda då detta innebar att man skulle ersätta dem för fyra livshotande preparat, så kallade "dagen-efter-piller", alltså missfallsframkallande mediciner. Staten stämde företaget med höga bötessummor. I Högsta Domstolen vann dock företaget, i domen anförde man den religiösa friheten, som är reglerad i konstitutionen:

There are literally thousands of ways for the government to advance general interests in promoting public health and gender equality without implicating Respondents’ religious exercise. The conflict here arises only because the government has chosen the hardly obvious path of forcing Respondents to pay for religiously objectionable drugs and devices.

Ett annat företag, den världsvida TV-kanalen EWTN som vi ofta samarbetar med, har även den vägrat betala för ett program, som innebär ett ja till preventivmedel, abort och sterilisering. Staten vill tvinga  detta TV-bolag, som grundats av en ordenssyster, att ingå i programmet. Om inte utdöms vite av inte mindre än 35 000 dollar - per dag. Eftersom man uteslutande finansieras med donationer, skulle detta innebära att man tvingas  till nedläggningar. Men man kan ju knappast driva en verksamhet med ett budskap, och samtidigt betala för just det man verkar emot. Detta fall kommer förmodligen även det dras inför domstol. Tills vidare har man fått ett "emergency relief", ett tillfälligt andrum tills Högsta Domstolen behandlat ärendet.

Hur är det då i vårt eget land? Vi har ingen möjlighet välja försäkringspaket. alla får snällt betala för sjuk- och hälsovård som innebär gratisaborter, preventivmedel, steriliseringar, könsbyten, även stöd till privata lobbyorganisationer som RFSL och RFSU, som årligen mottar miljonbelopp  av våra skattemedel. Det är väl bara en tidsfråga innan även eutanasi, assisterat självmord,  kommer ingå, såsom skett i Schweiz, Belgien och Holland. Vad vi som skattebetalare skulle ha för religion eller vad vårt samvete utsätts för när vi tvingas betala för dessa tjänster, som ligger långt utanför vad sjukvården borde handla om, det frågar ingen ens efter. Här handlar det alltså inte om skattemedel, utan försäkringar, som arbetsgivarna är skyldiga att tillhandahålla sina anställda och varje medborgare kommer vara skyldig teckna - med arbetsgivaren eller staten.

En diskussion som den som nu förs i USA skulle i Sverige vara otänkbar. Den skulle beläggas med tabu och omedelbart svartlistas i den politiska världen. Om man invänder mot vår ur vetenskaplig synpunkt utdaterade abortlag, som i år fyller fyrtio år, blir man kallad "mörkerkraft". Skulle någon någonsin ens komma på tanken att vända sig till Högsta Domstolen om vad våra sjukföräkringspengar går till, vore den personen omedelbart inordnad under rubriken "Rättshaverister".

Det kommer därför vara mycket intressant följa händelserna i USA och de ledande rättsfall som nu avgörs.

Se även: DO:s beslut: Kristna utesluts från vårdyrkena