Ledare utan motstycke

Påven Benedikt XVI är nu i Mexiko, vägarna kantade överallt av troende mexikaner - ja, överallt till skillnad från till exempel i hans hemland Tyskland, där det var betydligt glesare mellan folkleden. Den 84-årige påven ser förvånansvärt vaken och rörlig ut, fast vi vet att hans ämbetes plikter drar kraften ur honom. Resan innebär hundratals personliga möten och miljonstals förväntansfulla själar hälsar honom utmed vägarna, som en apostels ankomst. Och en apostel är han ju - för den heliga tron. Ingen annan - kunglighet, statsledare eller ens popstjärna - kunde uppväcka så många människors hängivenhet och få dem att vänta i timmar i hetta och damm, för att eventuellt få en skymt och en välsignelse. Orsaken ligger inte i påvens personlighet utan i hans ämbete. Påven är den samlande principen i världen för det folk som enas över tid och rum i trosbekännelsen. Han är unik i allt, som symbol, som ledare, i sitt budskap, i sitt sätt att framföra det, i sin tillgänglighet och öppenhet. Det finns helt enkelt ingen motsvarighet, och just därför kan han också helt riskfritt missförstås, häcklas och hånas, avsiktligt misstolkas, användas för olika syften. ""Nu har han två roliga hattar", "stoppa påvens mörkermän", "påven angriper HBT-personer genom att framhålla kärnfamiljen", "påvens budskap skapar stigmatisering, ofrihet, mytbildning och okunskap" etc.

Men dessa röster bortser helt från vad katoliker känner och vad de tänker när de möter en påve: "Det är tron som rör oss", sade Alejandra Angola som bar sovsäckar åt övernattande ungdomar. "Att få hälsa honom kan förändra våra liv", sade en Antonio Martinez utmed kortegevägen. "Han kommer med nåd till oss".

Påven mötte också biskopar i den stora biskopskonferensen CELAM, som är i Leon. (Han avråddes att besöka Guadalope och Mexico City beroende på höjden över havet. ) I ingången till vespern kom han dem nära. Lite störande var det att se att flera biskopar var mera upptagna av videofunktionen i sina mobiltelefoner än att koncentrera sig på att verkligen möta påven som personer. Det är ett mänskligt men inte särskilt övervägt beteende. Och knappast artigt heller.


Nu väntar närmast Kuba och ett eventuellt möte med den siste kommunistikonen Fidel Castro, kanske även hans vän, Venezuelas president Hugo Chavez. Castro har vana från tidigare påvebesök, 1998 mötte han påven Johannes Paulus II i ett historiskt samtal. Det sades att ingen annan statsledare varit bättre förberedd än Castro, som bland annat lusläst påvens alla encyklikor .