AB Åsiktsmaskiner med prästkrage

I den Svenska kyrkan är det högt i tak sägs det, så högt att man till och med är beredd att offra sin kyrkas bekännelse för tidsandan. Det hörs inte så mycket om dem som inte vill vara med om detta, trots att det säkert är en hel del. Kvinnoprästfrågan har varit orsak till infekterade strider, som även orsakat avknoppningar, den sk Missionsprovinsen. En annan fråga är det sk könsneutrala äktenskapet och förhållandet mellan kyrka och stat. En mycket aktiv, för att inte säga aggressiv, röst i frågan är debattören och prästen Helle Klein, och en annan är Annika Borg. Vi ska inte gå in i själva dessa frågor, då det är den Svenska kyrkans egna angelägenheter. Men det är intressant att konstatera att två av de präster som mest hörs till stöd för folkrörelsen Svenska kyrkan, också är näringsidkare i livsfrågebranschen. Båda bjuder ut sina klokheter till försäljning, Helle Klein i eget aktiebolag med namnet Helle Klein AB.

Så finns ju också Prästbyrån AB, som säger sig

ha djupa kunskaper inom psykoterapi, teologi och ledarskap. Vi har stor vana vid att arbeta i skarpt läge, bokstavligt talat från vaggan till graven. 

Hos många arbetsgivare, till och med den kommunala skolan, skulle detta betraktas som konkurrerande verksamhet, och man skulle ligga illa till hos sin arbetsgivare. Så - taket är verkligen högt i Svenska Kyrkan. Utom när det gäller genus- och äktenskapsfrågor.

Ett rum för Guds tjänares tjänare (84)

Påven anländer imorgon lördag till Freiburg, där han kommer att tillbringa 28 timmar, varav 19 på prästseminariet. Någon vila lär det knappast bli där - han ska nämligen dela korridor med 45 prästseminarister, som inte "hunnit" utrymma. Så - det bidde bara ett 12 kvadratmeter stort studentrum till efterträdaren till Prinsen av Apostlarna, biskopen av Rom, Kristi ställföreträdare, Italiens primas, Ärkebiskopen och Metropoliten av den romerska provinsen och Vatikanstatens suveräne överhuvud. Liksom Världskyrkans. Han kommer äta med de andra i matsalen. Om han också ska diska har inte stiftet i Freiburg avslöjat. På Badische Zeitung finns det flera foton över hur det ser ut där påven ska försöka få sin obegripligt välbehövliga vila under ett program som enligt flera källor skulle vara ansträngande även för en student att genomföra.

Ska han göra det - igen?

Påven fortsätter sin odyssé i Förbundsrepubliken Tyskland, nu ankommen till den lilla pilgrimsbyn och Mariavallfartsorten Etzelsbach. Ett tiotusentals människor är samlade med de gröna kullarna som vacker fond. Det går här inte att ta miste på den hjärtliga stämningen i denna lilla katolska enklav i det forna DDR.

Tidigare har han mött judar och muslimer. Under förmiddagen så höll han sitt med förväntan emotsedda tal till den Evangeliska kyrkan, detta i Luthers första kloster i Erfurt. Det antyddes försiktigt från värdhåll att en enhet var önskvärd, och man menade då förmodligen den "interkommunion" som på sina håll praktiseras just i Tyskland, mellan den katolska och den lutherska kyrkan. Naturligtvis i strid med kyrkolagen.  Påven å sin sida betonade, att vi ska inte göra som reformationens företrädare, bara uppehålla oss vid skillnader, utan i tacksamhet ta emot vad vi får i form av Guds sanning:

It was the error of the Reformation period that for the most part we could only see what divided us and we failed to grasp existentially what we have in common in terms of the great deposit of sacred Scripture and the early Christian creeds.

Nu verkar det ju dessvärre så att varken skriften eller de tidiga trosbekännelserna tycks spela någon roll för de evangeliska kyrkornas företrädare, möjligen kanske för en del av dess medlemmar.Därför betonade Benedikt - precis som Johannes Paulus II i det legendariska talet i Uppsala domkyrka 1989 - att enheten kan bara bygga på samma tro i Jesus Kristus:

Yet it is not by watering the faith down, but by living it today in its fullness that we achieve this.

Nu firar han alltså Mariavesper med tillbedjan i solnedgången alldeles invid den lilla pilgrimskyrkan Etzelbach, leende, sjungande och uppenbarligen i god vigör, trots det mördande programmet han hitills haft (sex tal och två  predikningar, fem flygturer och hundratals möten med enskilda personer, detta på två dagar).

Demonstrationerna i Berlin kom av sig och det verkar som om påven gör det igen, som han gjorde både i England och Spanien; han vänder opinionens vindar - såvida den inte är helt "olärbar".

Non est propheta sine honore nisi in patria sua

Påven Benedikt anlände till sitt hemland som en främling. Många hade hotat med demonstrationer, däribland Amnesty International. Har påven också satt oskyldiga i fängelse? Der Spiegel fyller sitt omslag med bilden av en påve som enligt denna tidskrift är "olärbar", han "låter tyskarna avfalla från tron". Den ena gemena artikeln följer på den andra om hur urbota ute kyrkan är - och allt är påvens fel som inte välsignar den heliga homosexualiteten och släpper gifta män och kvinnor till altaret.

I Berlin togs han kyligt emot och påmindes omedelbart om reformatorns betydelse - Luther hette han. Etthundra riksdagsmän lämnade sina stolar tomma i det ultramoderna riksdagshuset. Den 84-årige påven sattes på en kontorsstol av plast, innan han fick ståplats för att hålla sitt nästan halvtimmeslånga och som vanligt mästerliga tal om tro och politik. En del ledamöter använde tiden till att leka med sina mobiler, andra somnade helt enkelt till en stund.

Den heliga mässan i Olympiastadion började inte så heligt precis med jazzmusik, trummor, elgitarrer, saxofon och bas. Högdjuren såg ut som om de väntade på välkomstdrinken.

Jazzen trängde sig även in i själva den heliga mässan. Incensering till skorrande elgitarr. Korsbärare och akolyter var tonårsflickor, altarkorset minimerat och knäfallsbänken för den påvliga kommunionsutdelningen  lyste med sin frånvaro.  Allt detta i strid med vad påven själv upprepade gånger uttryckt vara liturgins väsen -  och likväl läroämbetet i sina mycket tydliga instruktioner. Man kunde inte riktigt undgå att se det som en demonstration av det tyska biskopskollegiet: Här gör vi som VI vill, och påven är bara en kollega bland andra.

Så slutade också mässan med profan underhållningsmusik - jazz -  som tog vid utan en sekunds tystnad efter Ite missa est. Är det så de utvecklingspropsande tyskarna tror att kyrkan skall kunna locka sina troende tillbaka till den heliga gemenskapen?