Strid under dubbla fanor

När sakargumenten tryter går man på personerna. Det är välkänt. Vi ska inte falla i samma grop. Men ändå - vilka är de som nu ivrigast angriper inte bara bevisligen passiva biskopar, utan hela hierarkin, sist men inte minst påven?

Ett namn som tidigt förekommer är Rev. Thomas Doyle OP. Med ett nästan maniskt patos har han spårat upp offer för präster och ordensfolk, uppmuntrat dem att anmäla och avslöja. Han har drivit biskoparna att ta itu med fallen, skrivit böcker, varit med att ge ut en manual för hur man ska agera. I mångt och mycket har han varit en blåslampa för att få igång processer och få biskoparna i USA att inse att deras pussel med pinsamheterna inte kan döljas. Gott så!

Thomas Doyle är doktor i kanonisk rätt. Han arbetar som advokat och uppträder ibland som vittne i civila domstolar. Fader Doyle är dominikan. Han var till 2004 kaplan vid en amerikansk flygbas i Tyskland, det var under denna tid han var som mest aktiv att ta kontakt med offer för sexuella övergrepp och spåra gärningsmännen, både män och kvinnor, präster och ordensmedlemmar. Han har varit en flitig föredragshållare och artikelförfattare. Men 2004 avskedades han från flygbasen efter att ärkebiskopen för de väpnade trupperna anklagat honom för apostasi, avfall från tron. Denna allvarliga anklagelse kom efter att fader Doyle vägrat läsa mässan dagligen med motiveringen att detta inte var en laglig rättighet för de troende. Idag är hans status "oklar".

Vidare har fader Doyle uttryckt sitt tvivel på att Eukaristin är något annat än en symbol. Senare har han starkt angripit hela det kyrkliga organisationen och menar att biskoparna inte är kyrkan, inte har apostlarnas nåd , inte heller påven har någon särskild utvaldhet och hans roll är inte beskriven i skriften. Även sexualmoralen har angripts av Doyle, som menar att 60- och 70-talens sexuella "frigörelse" lärt människan känna henne som hon verkligen är. Celibatet är i ljuset av dessa upptäckter onaturligt, och Doyle tillbakavisar således helt att övergrepp skulle ha något med emancipationen att göra. De har alltid funnits och dolts, menar Doyle, och de emanerar enligt honom ur kyrkans egen "traditionella sexualfilosofi".

Huruvida drivkraften för hans advokatnit är medkänsla för offren eller hat gentemot ordningen i den kyrka han själv säger sig tjäna kan vi inte avgöra - kanske det är både-och. Men helt klart har han dragit andra slutsatser än en annan kritiker av biskopar och påve - heliga Birgitta.

På trons villovägar i åtta delar

I inte mindre än åtta halvtimmesprogram plågar just nu SVT sina tittare med en serie kallad Åh,Herregud. En välkänd komiker blandar barndomsminnen med kvasiseriösa påståenden om den kristna tron. Allt illustrerat med påvert bildkollage av tidig sjuttiotalsprägel. Det hela är en produkt av den typ man brukar göra på gymnasieskolornas medielinjer för att lära sig tekniken.
Innehållet då? Svårbedömt.

Faktafelen är legio och missförstånden står på kö. I det senaste programmet påstås att Jesus var analfabet, tandlös och urfattig. Evangelierna talar dock om hur Jesus citerade fritt hur skrifterna och hur han förvånade alla med sin kunskap om profetiorna. Vidare påstås att Jesus kom från en "bondhåla". Men Galileen var under Jesu tids ett väl befolkat område med inte mindre än 209 byar och femton befästa städer. Nasaret var en plats dit prästerna återvände efter de stora tilldragelserna i Jerusalem. Under Jesu tid fanns stora välorganiserade städer i närheten som Palmyra (bilden), Tyrus, Baalbek (Heliopolis), Kapernaum och Damaskus. Romarna räknade med tio viktiga städer, Decapolis, alla runt Galileen. Och bara 6 km från Nasaret var man i hög färd med att bygga upp Tzippori, "Galileens ornament", ett under av assyrisk, judisk, babylonsk, hellensk, romersk, bysantinsk arkitektur. Där var också Marias föräldrahem enligt traditionen. Att Jesus inte skulle vara bekant med stadskultur är föga troligt.

Han talade arameiska, men att detta skulle betraktas som värmländska ungefär är en märklig slutsats, då Talmud skrevs på arameiska och det dessutom var administrationens språk och det språk som användes i templet. Josefs snickarverkstad var ingen liten bod, utan ett byggföretag som levererade till templet i Jerusalem. Om Jesus var urfattig hade han knappast burit mantel med tofsar, man hade inte slagits om hans klädnad, den osömmade långskjortan var så värdefull att soldaterna kastade lott om den. Vidare har Gardell inte förstått vad trosbekännelsen är - han efterlyser Jesu ord i den, men han förstår då inte att detta är våra ord, de troendes del av kontraktet med Gud om man ska förenkla det hela. Gardell påstår också att Jesus aldrig säger "dyrka mig" utan bara "följ mig". Men i Johannesevangeliet läser vi Jesu egna ord:

...för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. Joh 5:23

Att SVT lägger så oerhört mycket resurser och programtid på denna självutnämnde lärare utan behörighet är märkligt. I tider när många uttrycker sin oro för de konfessionella friskolornas undervisning så går det tydligen bra att föra folket bakom ljuset på bästa sändningstid. För licenspengar.

Dömd på förhand

Söndagens "Godmorgon världen" som kan avlyssnas i radions P1, hade ett inslag om Irlands s.k. pedofilärenden. I påannonsen sades att påven visserligen anklagat de skyldiga men ej krävt att de ska bestraffas. Då har P1 inte läst det brev som påven publicerade den 19 mars, där han säger att

ni måste svara för detta inför Allsmäktig Gud Fader och inför korrekt upprättade domstolar.

Brevet har, som man kunnat förutse, avfärdats - trots att en representant för de drabbade, Patrick Walsh från Irish Survivors of Abuse, säger att det saknar motstycke och inger mod. Det nämns också att brevet är riktat till Irlands katoliker, men strömhoppen från kyrkan började kanske just där roten till det onda finns, på barnhemmen och skolorna. Man menar adressen var fel.

I radioinslaget får våra två - tycks det - enda katolska röster komma fram, nämligen Gert Gelotte, "katolik och ledarskribent" och stiftets pressekreterare Maria Hasselgren. Den förre lanseras som någon sorts expert på vad vanliga katoliker tänker om allt mellan himmel och jord - men själv har han deklarerat att han inte tror denna kyrkan vara ledd av den helige Ande och alltså inte den kyrka som Kristus grundade. Maria Hasselgren får representera hur "svenska katolska kyrkan" ser på saken. Några andra katoliker hittar man aldrig i vare sig radio eller TV; inga av våra "diasporakatoliker" från hela världen får komma till tals, trots att de har en bedövande dominans numerärt i vårt land. Och inte en enda präst har man hittat som kan uttala sig. Som vanligt. Dessutom finns det experter som diakon Björn Håkonsson som plöjt igenom alla undersökningar och sammanställt dem. Med dessa data kunde bilden nyanseras betydligt och komplexiteten av saken skulle framgå på ett helt annat sätt än i dessa grova förklaringsmodeller som går ut på att katolska kyrkan överallt hyser herrklubbar bestående av sexuellt hämmade barnmisshandlare. Men han har uppenbarligen inte tillfrågats.

I inslaget blandas också pedofilbrott, som inte definieras närmare, ihop med barnaga, vilket ju var ganska vanligt på skolorna sent in på 60-talet även i Sverige. Dessa ständiga generaliseringar lämnar åt allmänheten att själva fylla med fantasier vad det hela handlar om. Det är inte bra - inte alls bra.

Pöbelväldets filosofi

Skolverket vill utplåna det kristna arvet ur skolans propagandapaket. Detta har minister Jan Björklund reagerat mot. Han menar, med stöd från statsminister Reinfeldt att ännu är en majoritet av Sveriges befolkning kristna. Nu går Christer Sturmark ut med budskapet att detta är falsk information. De flesta är anhängare av "Sekulär humanism" och man kan inte ens säga att det är de kristna värdena som ligger till grund för vår civilisation. Där finns ju den gyllene regeln och

grekisk och indisk filosofi

Normer som medmänsklighet respekt för alla människors lika värde är knappast kristet, och det där andra som handlar om synd och moral ska vi ju ändå tiga ihjäl, så ingen eventuellt känner sig diskriminerad för sitt val av livsstil.

Vi anbefaller läsning av till exempel Thomas E. Woods: How the Catholic Church built Western civilization. Den finns nu på Google books online! Denne amerikanske historiker går igenom ett antal områden där katolskt kristet tänkande varit avgörande för utvecklingen av vår västerländska civilisation. Om man har suttit på Kungliga biblioteket med historiska texter är detta knappast något nytt, men för många är det helt överraskande. Vi har ju hört hur vetenskapen till exempel utvecklats TROTS kyrkan! Men det är en historierevisionism som ligger bakom, som styrs av ideologiska motiv mera än sanningskärlek.

Om vi uppehåller oss lite vid så ”moderna” inslag som arbete och kapital så kan ingen frånta Leo XIII sin pionjärinsats med encyklikan Rerum Novarum 1891. Där hittar man idéer som långt senare förverkligades i de ”moderna” demokratierna, inte minst i vår egen arbetarrörelse!.Och vad vore vår lagstiftning utan principen om det allmännas bästa, bonum commune, som kommer från Thomas av Aquino? Historien kan också uppvisa en mängd goda makthavare, som styrs av sina kristna ideal; Att stryka Karl den Store ur historieböckerna vore som att skära av sina bildningsrötter; i senare tid har vi strålande förebilder som kejsar Karl I av Habsburg, kung Kung Baudouin av Belgien och Corazón Aquino i Filippinerna.

Den liberala makten kan tyvärr slå från yviga frihetspropåer till hårdaste inskränkningar och våld mot de delar av befolkningen som inte följer strömmen. Detta i frånvaro av grundläggande uppfattning om vem människan är och vad hennes mål är. Franska revolutionen är typexemplet. Moderniteten härstammar ur emancipation, försöket att frigöra människan från sin bestämmelse och se henne som helt autonom. Men vi ser ju gång på gång hur dessa försök misslyckas – människan lämnas i ett förvirrat tillstånd av sökande efter rötter, efter ett mål med tillvaron. Det löper genom hela samhällsbygget, till slut är det enda målet materiell tillväxt och ett febrilt sökande efter tillfredsställelse. Detta leder i slutet till likriktning och inte individuell frigörelse. I de primitiva behoven är vi nämligen ganska lika. Frihet – javisst! Men om frihet är det enda målet med samhället så smyger ofriheten in fortare än vi anar. (Ungefär som när Bengt Westerberg öppnade för lokalradiostationer – men när Radio Islam dök upp så införde han omedelbart åsiktsförbud – inte DEN friheten…).

När det gäller naturvetenskapens framväxt kan man inte förstå detta fenomen utan att ta med den kristna tanken. För att söka sanningen krävs det en tro på att sanningen finns och att den kan på ett eller annat sätt inses och beskrivas. Detta är ingen självklarhet i andra kulturer. Inte ens de antika filosoferna var övertygade om detta. Här betyder insikten om inkarnationen – att något människan helt överordnat förkroppsligas och talar till oss med vårt eget språk, till vårt förnuft – otroligt mycket, inte minst Johannesprologen om Ordet. Detta är ju en enda trosförklaring till vårt förnuft, att vi faktiskt kan komma till sanning! Utan detta hade vi knappast haft en Newton eller en Darwin eller Nobelpris i kemi (Alfred var förresten Gudstroende). Om detta nu inte ska läras ut i skolan, utan såsom redan idag är fallet - att man ska dunka ut tesen att i takt med religionens försvagning så ökar den sanna kunskapsmängden, som ges av förnuftet och vetenskapen - ja då har vi en situation av revisionism som anstår totalitära stater. Ett kunskapsmässigt självmål och ett stort steg mot pöbelvälde och nyckfull lagstiftning. En tillbakagång helt enkelt.