2009-05-23

Existens på ytan

Sveriges TV har ett religionsprogram, Existens, som med rörlig handkamera och urbana miljöer skall locka ungdomliga tittare. Veckans program ställde frågan hur det är möjligt att katolska kyrkan kan få nya anhängare, trots dess otidsenliga budskap. Det blev ett skummande på ytan, som bara bröts av konvertiten Thomas Idergard, vars hänvisning till kunskap och sanning och längtan att bli en "lite bättre människa", var betydligt mera övertygande än de varningens och fördömandenas ord som inhämtades från ett par tongivande kritiker till kyrkan. Annika Borg, konsult, kunde inte förstå hur man försvarar en kyrka som utgör "ett hinder för kvinnors reproduktiva hälsa" och vars principer kostar liv. Och "avhopparen", den öppenhjärtiga Ia Modin, ansåg att det självständiga tänkandet och självkänslan minskar ju djupare man sänker sig i den katolska teologin. Kvar finns till slut bara en känsla av skam och skuld.

Här var det alltså personliga uttryck som fick göra sig gällande. Det är alltid intressant att höra olika synsätt och se personer förklara dem. Var och en kan jämföra med sin egen uppfattning och ta ställning själv.

Värre var att producenterna inte brytt sig om att kontrollera fakta. I dokumentärliknande inslag förkunnades flera gånger att kyrkan uteslutit ("bannlyst") en nioårig flicka för att hon genomgått abort efter en våldtäkt. Detta tragiska fall har vi rapporterat om i flera artiklar. Det är aldrig lätt att veta vad som hänt i enskilda fall. Men här lyckades man få det till att något hänt som är fullständigt omöjligt; att ett minderårigt barn, som kanske inte ens gjort sin första kommunion, utesluts ur kyrkan.

Vidare menade man att påven kan göra en dogm av en idé närhelst det passar honom, och allt han säger måste följas, ty han är ofelbar. Även detta är naturligtvis en omöjlighet. Påven är främst en tjänare, han kan bara bekräfta det som redan är uppenbarat i Skrift och Tradition. Allt annat kan ifrågasättas och diskuteras och vara utsatt för förändring.

Båda dessa uppgifter kan kontrolleras lätt. Man hade bara behövt fråga en präst, eller läst katekesen, som finns på svenska på nätet. Eller låtit någon kunnig katolik faktagranska hela programmet innan sändning. Istället låter man obekymrat fördomarna förstärkas.

I slutet av programmet svarade biskop Anders Arborelius på påståendet att kyrkan står för död och inte liv. På sitt stillsamma sätt påpekade han att kyrkan aldrig kan ställa sig bakom att ett liv underlättas genom att ett annat utsläcks och att det faktum att en tredjedel av alla barn inte får födas i Sverige knappast kan sägas vara tecken på en framgångsrik sekulär livets kultur.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vår biskop Anders var lysande i programmet. En mer ödmjuk apostel går knappt att hitta. Samtidigt önskar jag att han betonat att vi varit, är och alltid kommer vara sanningen. Men oas ska man få folk att bli nyfikna inte skrämma bort dem.

60 svenskar konverterar varje år. Jag var en av de 60 förra året!

Staffan D sa...

...ett hinder för kvinnors reproduktiva hälsa. Inte missförstår jag väl pastor Annikas ord -- hon menar väl den fria aborträtten? Och då konstaterar man ju att det inte är ett problem för henne på hemmaplan. På 1000 födda gick det 348 aborter, säger Statistisk Årsbok 2008. 25,8% aborter. Vart fjärde litet barn tas avdaga.

Det där får ju vissa följder. "Nettoreproduktionstalet" ska vara 1,0 om folkmängden ska förbli konstant. Men det var 0,893. Och då kunde ändå en TT-notis berätta att vart femte litet nyfött barn har en mamma som är född utomlands.

"Kvinnors reproduktiva hälsa", minsann!

Anonym sa...

Vad var så bra?

Jag undrar istället varför varje chans till offensiv försummas? Istället är det som vanligt ett defensivt närmande till offentligheten från hierarkin.

Ödmjukhet i all ära men är det inte kärlekslöst att inte säga Sanningen? Eller som sades i programmet: Kunskap och Sanning!

Absolut Sanning!

/Un.

Unknown sa...

Un.,

Sanningen kan överallt sägas högt försåvitt det sagda mildras av finkänslighet och genomsyras av kristlig kärlek menade den store biskop Bossuet.

För egen del instämmer jag i att man försummar chans till offensiv och så gott som alltid krusar sig inför (de ofta hatiska) medierna. Bäst i hela det (sedvanligt) undermåliga programmet var, i mitt tycke, Idergard, inte biskopen.

Anonym sa...

Jag förstår jag inte hur all denna sexualfientlighet och detta kvinnoförakt (som avståndstagandet mot abort innebär) tillåts få fortsätta. Eller för den delen trångsyntheten mot att låta gamla få dö när de vill och för egen hand.

Existens på djupet är kroppens välbefinnande, skönhet och sundhet. Lidandet är alltigenom ont.

Gustaf Nisseli

Staffan D. sa...

Som jag försökte antyda härovan, styrs Sverige idag helt gudlöst. Från förskolan och uppåt är det "humanisterna" som dirigerar, de som tror på människans fundamentala, inneboende godhet. Som herr Nisseli här: "Välbefinnandet är det högsta i livet. "Gör så att de känns skönt! "Sätt kniven i de allra minsta! "Låt kärleken, dvs kopulationen, vara helt fri -- som att snyta sig, ungefär! "Låt inte gamlingarna ligga och (som släktingarna så tydligt ser) plågas -- låt doktorn ta livet av dem!"

Det är ni som styr nu, Nisseli. Men ni tål inte ens se att någon -- diskret, i en blogg, naturligtvis inte i officiella media -- ogillar det ni säger, utan blir genast fly förbannade över att sådana icke-pk åsikter får framföras!

Men nu dör ni ut. Ni svennar (ja: vi svennar) är i minoritet på de flesta gator och torg numera. Vart femte barn som föds har en mamma född i utlandet... Och de som kommer hit, tror aktivt på Gud i någon mening, de allra flesta.

Fast ni duger inte ens till att se detta helt uppenbara faktum utan bara pratar vidare... Poor sods.