I den Augsburgska bekännelsens apologi, som ingår i Svenska kyrkans bekännelseskrifter, anförs naturrätten på ett övertygande sätt.
För det första lär oss 1 Mos., att människorna äro skapade att vara fruktsamma, och det ena könet har därför med rätta böjelse för det andra. Vi tala här nämligen icke om den onda begärelsen, som är synd, utan om den böjelse, som skulle hava funnits i den ofördärvade naturen och som man kallar naturlig kärlek. Och denna kärlek, varmed det ena könet har böjelse för det andra, är förvisso en gudomlig ordning. Men då denna gudomliga ordning icke utan ett Guds särskilda ingripande kan upphävas, följer därav, att rätten att ingå äktenskap icke upphäves genom några mänskliga förordningar eller utfästelser. (Art XXIII:7)För Luther var naturrätten (ius naturale) en oföränderlig sanning, uppenbarad av Gud själv. Uppenbarligen har Svenska kyrkan idag helt andra ledfyrar för sina uppseendeväckande oekumeniska beslut. Hur Ann-Louise Eriksson ser på kyrkan som fenomen framgår i denna nedtecknade hearing för några år sedan, där hon går till rätta med både kyrkofäder och apostlar. Även eftersnacket på TV-Aktuellt är avslöjande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar