Statlig utredning i strid med mänskliga rättigheter - och grundlagen?

Konfessionella skolor, ibland felaktigt kallade religiösa friskolor, är en liten grupp skolor där huvudmannen angett att skolan har en profil baserad på religion. Undervisningen följer den svenska läroplanen. Men det kan finnas frivilliga möjligheter vid sidan av undervisningen, till exempelvis bön eller att skolmaten är anpassad. I vissa fall handlar det bara om ägarskapet, att huvudmannen är en stiftelse eller förening med konfessionell identitet.  Enligt Skolverkets enhetsregister från 2017 finns det idag 66 konfessionella grundskolor registrerade i Sverige. Tillsammans har de lite drygt 9300 elever. Det skall ställas i relation till att det 2017/18 går 1 050 000 elever i svensk grundskola enligt skolverket. Det totala antalet elever är fördelade på 3990 kommunala skolor, fem sameskolor, 820 fristående och 16 internationella skolor. Eleverna i de konfessionella skolorna utgör alltså knappt 1% av totala antalet elever och skolenheterna utgör ca 1,4% av antalet skolor. Dryga tio skolor har muslimsk profil, en judisk (som dock klassas som "etnisk" och alltså ej är konfessionell)  och övriga är kristna.

Men denna knappa procent tycks vara en nagel i ögat för regeringen, ja, fem partier. En utredning har beställts, om huruvida man kan stoppa nyetableringar, eller helt enkelt förbjuda dem. Den har nyligen kommit, och den är på måttfulla 604 sidor.

Till en början kan man konstatera själva saken: Varför en så omfattande utredning om en så pass begränsad sak som dessa få skolor med färre än 10 000 elever? Det är bara Rumänien och Tjeckien som har färre elever i motsvarande skolform i hela Europa. Det måste alltså finnas ett alldeles speciellt synsätt i just vårt samhälle, att skolor ägs och administreras av organisationer med troende i styrelsen tilldrar sig ett sådant intresse. Man kan naturligtvis misstänka rädslan för koranskolor där sharialagar tillämpas i smyg och ett förakt för vår samhällsordning odlas. I presskonferensen när utredningen presenterades sades bland annat att man inte får råda elever att avstå att rösta, detta förmodligen med adress till muslimska skolor. (Men det är ju en demokratisk rättighet att också avstå att rösta, det finns ingen röstplikt. ) Men varför då inte öppet deklarera dessa farhågor, som bygger på dåliga erfarenheter? Annars blir saken närmast obegriplig.

Vi har inte läst hela utredningen. Det finns dock redan vid en hastig genomläsning många häpnadsväckande slutsatser. Det redogörs för olika styrdokument, såsom Barnkonventionen och Europakonventionen. Även rättsfall tas upp, som tycks entydigt visa att föräldrars och förmyndares rätt inte får negligeras. Men utredningen kommer oftast till motsatta slutsatsen. 
Sålunda sägs att barnets rätt att avstå från konfessionella inslag i "utbildningen" (och dit räknas märkligt nog måltider, raster, all tid i skolan) som överordnad föräldrarnas intresse:

Vi kan konstatera att Sverige är särpräglat genom den pluralistiska religionsundervisningen. Sverige är också särpräglat genom att de konfessionella inslag som tillåts i fristående verksamheter endast får ske inom utbildningen, utanför undervisningen. På detta sätt uppfyller Sverige kraven på att barn och elever ska kunna avstå från religionsutövning i skolan.

Europakonventionen, som Sverige ratificerat, är solklar:

ARTIKEL 2 Rätt till undervisning Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Men den tolkas alltså negativt.

(Intressant också att Sverige hade en reservation emot denna paragraf, ända till 1999, där det sades att Sverige kan

icke medgiva föräldrar rätt att under hänvisning till sin filosofiska övertygelse för sina barn erhålla befrielse från skyldigheten att deltaga i delar av de allmänna skolornas undervisning, samt att befrielse från skyldigheten att deltaga i samma skolors kristendomsundervisning endast kan medgivas för barn med annan trosbekännelse än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsundervisning är anordnad.

Den lutherska statskyrkans monopol alltså på religionsundervisning för alla odöpta. )

Utredningen vidmakthåller en närmast upprorisk linje gentemot vårdnadshavarna. Sålunda konstateras att

Ett barn eller en elev har t.ex. rätt att på eget initiativ be en bordsbön i samband med måltider inom skolväsendet. Vårdnadshavarens inställning vad gäller elever som inte önskar delta i ett konfessionellt inslag har enligt FN:s barnrättskommitté således begränsad betydelse. Det innebär att pedagogisk och annan personal i skolor med konfessionell inriktning enligt FN:s barnrättskommitté bör följa en elevs vilja att, eventuellt stick i stäv med en vårdnadshavares önskemål, inte medverka i konfessionella inslag under skoldagen.  

Utredningen verkar vilja helt isolera föräldrarna från varje inflytande i deras barns skolgång, som ju omfattar kanske tretton avgörande år av deras uppväxt:

Utredningens bedömning: Vårdnadshavare kan inte vägra sina barn utbildning eller ställa krav på undervisningens innehåll med hänvisning till religiös eller filosofisk övertygelse, så länge undervisning och utbildning sker på ett objektivt, kritiskt och pluralistiskt sätt.

Detta är ju helt i strid med Europakonventionen. I själva verket strider det  mot flera av de konventioner som vår stat skrivit under. I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna fastslås att

Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar. (§26:3) 

Utredningen vill alltså sätta stopp för denna rätt, detta genom att styra inte enbart undervisningens innehåll, utan allt omkring den också, inklusive huvudmannaskapet:

Utredningen föreslår att ett etableringsstopp ska införas för fristående grund- och gymnasieskolor, förskoleklass och fritidshem med konfessionell inriktning. 

Fritidshem? Men vänta nu lite, hur kan de komma in här: Jo, på detta sätt:

I frågan om etableringsstopp för fristående skolor och fritidshem med konfessionell inriktning är ett alternativ att ett sådant stopp inte införs och att andra åtgärder i stället vidtas för att komma till rätta med eventuella missförhållanden vid dessa verksamheter. Såsom direktivet är utformat är detta dock inte ett alternativ. Alternativ som ryms inom vårt direktiv är att fritidshem inte ska omfattas av etableringsstoppet. Utredningen har dock bedömt att fritidshemmets verksamhet kompletterar förskoleklass, grundskola eller grundskola. Rent organisatoriskt är verksamheterna också ofta samlokaliserade med varandra. 

Så, det räcker att eleverna har möjlighet att vara i en viss lokal, till exempel ett skolkapell, efter undervisningen, för att man inte ska få etableringstillstånd. Ganska fantastiskt.

Däremot omfattas inte etableringsstoppet av ideologiskt orienterade huvudmän, såsom folkrörelser med tydlig partitillhörighet (ABF, Unga Örnar, LO har mycket aktiv verksamhet och rekrytering via just fritidshem). Politisk påverkan är således godkänd. Men inte "konfessionell".

Frågan är om utredningsförslagen inte också strider mot själva grundlagen. Ty där sägs tydligt att

Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

Vår kropp som råvara

SVT med flera medier meddelar att Kristdemokraternas partistyrelse stödjer motioner om att göra om lagen, så att alla ska vara med i ett organdonationsregister, såvida man inte avsagt sig saken aktivt. Även V, L och C är inne på samma linje. Samhället skulle därmed ha en automatisk rätt att ta organ från dödförklarade utan medgivande från personen eller dennes släktingar och anhöriga.  Man föreslår också att kroppar får hållas levande med respirator, med den enda avsikten att hålla delarna färska.

I pressen matas man med artiklar med rubriker som

Organdonation ger mening åt den meningslösa döden

Organdonationen räddade Beatrice – fick nya lungor från okänd donator

Vår son donerade fem organ

En person i veckan dör i donationskön

Frågan tas upp i samband med döden. Ofta sägs att det bara är en dödsskräck som hindrar människor från att aktivt tillåta att organ tas från kroppen; man vill helt enkelt inte tänka på sin hädanfärd.

Genom att hjärtskärande fall framställs så framstår det som om motstånd eller likgiltighet inför möjligheten att donera organ praktiskt taget orsakar människors lidande och död. Varför inte ge bort det som ändå kommer att brytas ner, kastas eller brännas tillsammans med kroppen?

Vad partierna då inte begrundar är den grundläggande människosynen. Å ena sida finns barmhärtighetstanken - att man vill hjälpa. Å andra sidan synen på människokroppen som råvara. Som ett förråd av delar som kan hanteras som varor, som kan byta ägare.

Det talas ibland om det sluttande planet, när något som ser etiskt oklanderligt ut, snabbt leder till lagar och praxis som i grunden förändrar vår syn på människan. Att organen a priori skulle tillfalla samhället att dela ut till behövande, är inte en donation i ordets egentliga mening. Ty det finns ju inget testamente. Lagen skulle öppna för att även privatkliniker kan förmedla organ. Det kan knappast undvikas att vinstintresset kommer in även i detta område. Människokroppen som handelsvara.