SVT - antikatolskt fixerade?

Återigen har SVT satsat sina medel på att göra ett närmast desperat försök att komma åt brister i vår lilla katolska kyrkoledning i förskingringen (diasporan). Denna gång i en rad småreportage som SVT Nyheter producerar. Det handlar om ett enda fall av någon relation mellan en "munk" och en kvinna i en småstad och som skulle ha hänt 2002, då hon var 16 år.

Som vi tidigare skrivit så är ju ingen mera drabbad eller mera tacksam över om övergrepp inom katolska kyrkan avslöjas och förhindras - än vi katoliker. Det är ju vi, våra barn, våra vänner, som drabbas.

Men samtidigt kan man inte komma ifrån frågan om motiven här. Är de verkligen för att hjälpa oss, eller är det i själva verket för att få angreppspunkter på själva den kyrka vi tillhör, och utan vilken vi inte har något andligt liv? Att skandalisera den, utsätta den för smälek och hat? Frågan uppkommer då vi konstaterar, att det ännu ligger ute 121 sidor av hatkommentarer från 16 utlagda trådar på Uppdrag Gransknings FaceBook-grupp, detta efter de två timmarna program i april 2017 om övergrepp som skulle ha gjorts i en katolsk församling i USA av en man, en amerikan, som stängts av från ett prästseminarium, och som sedan dömts till livstids fängelse för övergrepp han erkänt, samt obekräftade anklagelser mot en nu åldrad präst som är verksam i en utbrytning av en annan splittring från den katolska kyrkans gemenskap, i en liten ort i Frankrike. Detta efter isolering i ett kloster. Det måste ha kostat en slant att sända kamerateam och reportar till Frankrike, Schweiz och USA för dessa program om brott, där straffen ännu avtjänas eller där en fransk åldrad präst återkommit efter isolering i kloster. Långsökt? Synnerligen, inte minst med tanke på mängden vittnesmål, falska eller ej, men de är många - över hur situationen är på betydligt närmare håll.

Märkligt nog ligger kommentarerna kvar, detta trots flera påminnelser från vår redaktion. Ett litet urval ger en uppfattning om tonläget:

• Blir så fruktansvärt upprörd, som mor och mormor är detta något så vedervärdigt att man knappt kan ta det till sig!! Dags att upphöra med det perversa katolska (och andra?) religioners idioti med celibat för s k Gudstjänare!

• Kriminellt är vad det är - lås in varenda j..el av prästerna - polisen bör göra oannonserade besök i pojkskolor..och för den delen - flickskolor.
• Allt religiöst är av ondo. Som sagt... ALL religion bör bojkottas.

• Religion = Vanföreställningar

• De låtsas ju leva i celibat, istället våldtar de barn! Detta har ju pågått i alla tider. Så sjukt!

• Detta är praxis i katolska kyrkan. Detta är vad religion är för mig, ren och skär ondska, ondska och makt. Katolicismen är en farlig sekt.

• Religionen betyder krig och elände oavsett vilka den är.

• Förbannade mörkermän som klär ut sig till falsk helighet. Det stinker om dessa rörelser. Upphäv kyskhetslöftet så kan de tafsa på varandra i sina skrymslen. 

Det handlar inte om fina antydningar direkt. Och att redaktionen läst dem visas av att man ibland gått in och svarat på dem. Särskilt när det handlar om beröm. Men 121 sidor av dessa kanske inte just så vänliga kommentarer om katolska kyrkan i synnerhet och religion och präster generellt, går alltså att förena med redaktionens egna högtidliga principer på sin FB-sida:

• Vi tillåter inte aggressiva kommentarer eller personliga påhopp, hot eller förtal. 

• I SVT:s uppdrag ingår att stå upp för alla människors lika värde. Det innebär bland annat att varje individ har rätt att bedömas utifrån sina egna handlingar. Vi tillåter därför inte inlägg eller kommentarer som syftar till att nedvärdera grupper utifrån exempelvis kön, hudfärg eller sexualitet. Vi tillåter inte kommentarer som är rasistiska eller sexistiska.

Angående saken i sig, sexuella övergrepp, så lär väl SR/SVT knappast vara undantag. Ett upprop från journalister på FaceBook för ett par år sedan angående övergreppskulturen på redaktionerna landet över fick stoppas när det rasat in över fyratusen berättelser om ting som vida överträffar historien om munken (som han erkänt och som inte ska förringas).

Kanske man inte behöver söka sig så långt bort som till historiska händelser med katolska präster, om det nu enbart är rättspatos och troskyldig omtanke om offren som man vill stödja och redovisa? 

...och katolska kyrkan i Wien?

För tredje året i rad används den emblematiskt Sankt Stefansdomen i Wien till ett välgörenhetsjippo. Det handlar om att samla in medel för att bekämpa HIV/AIDS och stödja offer för denna sjukdom.  Men knappast med att förändra de levnadsvanor och den livsstil som sprider sjukdomen - inte minst till kvinnor och barn. Här verkar det snarare vara motsatsen som förmedlas; att alla kan vi bli änglar, hur vi än lever.  Vi noterade saken förra året.

Det är fritt för var och en att ha sin livsstil och även uttrycka den offentligt. Men det är svårt att förstå, varför Guds hus skall användas för dessa jippon. Här finns ju Det Allra Heligaste Sakramentet. Med närvaron av kardinal Schönborn får dessutom saken en officiell prägel. Att katolska kyrkan gör allt för att hjälpa offer för sjukdom och fattigdom och bekämpa AIDS är ingen skandal - i själva verket är det framförallt den katolska kyrkans sjukhus som tar hand om offer för epidemin i södra Afrika. Men varför man från själva altarrummet i en av Europas mest självförklarande katedraler måste väcka skandal med att sprida livsstilar, som inte står i samklang med vad vi tror och vad vår kyrka undervisar, som dessutom innebär risker för liv och hälsa, är svårt att förstå.

Förutom de lekmän, som - ledda av den omskrivne Alexander Tschuguell som kastade Pachamama-figurerna i Tibern -  bad Rosenkransen utanför katedralen, så har en enda av kyrkans alla representanter,  ärkebiskop Carlo María Viganó, reagerat. Han har skrivit ett öppet brev om saken, där han försöker belysa hur man som katolik  bör tänka:

Ännu en gång får Wien, staden som förmådde hindra de ottomanska horderna med vapen av ljus och tro, lida;  förnedrad och skandaliserad - av ännu en homoerotisk och blasfemisk provokation. Gayaktivister, transvestiter och transsexuella uppträdanden i Stefanskatedralen, där man istället borde ta emot budskapet om Kristi befriande Sanning och gåvan från Hans frälsande Kärlek, som fritt erbjuds alla som, ur djupet av sina sår och sin ånger, vågar erkänna behovet av frälsning. 

Svenska kyrkan - vad tror den?

Vi läser att man på första söndagen i Advent låtit hänga upp en målning av konstnären och fotografen Elisbeth Ohlsson Wallin i Sankt Pauli kyrka i Malmö. Målningen är en travesti på en paradisskildring av Lukas Cranach. Men nu har den fått en helt annat budskap. Här handlar det inte om kärlek, äktenskap eller ens vänskap; vad som framförs ett renodlat egocentrerat sexuellt budskap.

Med denna tavla är alla av oss representerade, 

säger prästen Sofia Tunebro. Och hon tillägger att det var så i den kyrka som Luther ville ha. Men båda dessa uttalanden är betänkliga. I tavlan  finns ju enbart personer som uppenbarligen har en affektion för att spela med olika könsroller och sexuella attribut. Vi ser inte ett enda par, som skulle kunna vara mänsklighetens urföräldrar såsom Uppenbarelsen berättar för oss,  och Adam som

en man som lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru

I den lutherska statskyrkan fanns aldrig plats för personer av andra bekännelser; katoliker, evangelikala så kallade frikyrkliga blev förföljda och fördrivna, prästerna gjorde husförhör och det fanns straff för oliktänkande, detta långt in i 1900-talet. Även idag finns det en mycket auktoritär inkvisition som kan avkraga präster om de inte passar in. Och osedlighet betraktades  ju en av de värsta synderna som kunde leda till helvetet.

Konstärinnan Elisbeth Ohlsson Wallin har en tydlig vilja att väcka anstöt hos bekännande kristna med sin verksamhet. I januari 2014 attackerades den katolska domkyrkan mitt under söndagsmässan av tre halvnakna kvinnor, bestänkta med "blod". De skrek och gestikulerade; budskapet, skrivet  blodliknande vätska på de nakna kropparna löd bl.a.

aborto es sagrado, catholic church out of my body 

(abort är heligt, katolska kyrkan ut ur min kropp)

Kvinnorna visades ut naturligtvis, men då hade de redan skrämt slag på församlingen; många barn och särskilt de som upplevt krig och fasa, flyktingar från områden där de kristna förföljs. Men istället för att detta uppmärksammades och lagfördes, så började foton cirkulera i Aftonbladet och Metro, som visade hur en altartjänare förde ut kvinnorna, och detta skulle vara tecken på övervåld från den katolska kyrkan. Fotona var tagna av  - Elisabeth Ohlsson Wallin, som enligt egen utsago "hade vägarna förbi". Så var det kanske inte riktigt. För de skräckslagna församlingsmedlemmarna fanns det ingen förståelse.

Vi får nu se hur den Svenska kyrkan hanterar saken - har man nu tagit ännu ett steg bort från Uppenbarelsen, traditionen och den bibliska bekännelsen, vilket tycks kunna leda vart som helst. Med den totala giren i synen på äktenskapet, som gjordes 2004, räknar inte ens Svenska kyrkan själv med äktenskapet som en helig handling, bara en världslig ordning. Och om nu konstverk som detta kan installeras i en kyrka, vid altaret, anses alltså inte längre att sexuell praktik bara handlar om en enbart mänsklig angelägenhet, som inte har med vår Skapares ordning att göra - utan att Gud vill vi ska göra vad vi vill och hur vi själva vill?