Nunnor utför husligt arbete - skandal?

Flera tidningar och text-TV har idag söndag en TT-nyhet om att

Vatikanen ”utnyttjar nunnor som arbetskraft"

och att detta kommer från Heliga Stolens tidning L'Osservatore Romano, dess månadstidning "Kvinnor , kyrka värld". Men uppgiften tas från The Guardian. Vad saken handlar om är en artikel av många i ett supplement till Vatikanens tidning l´Osservatore Romano som heter Donne chiesa mondo. Man kan i denna upplaga hitta rubriker som

Il lavoro domestico: socio occulto del capitalismo, 

(ung Hemarbetet; kapitalismens dolda samhälle.) Just denna artikel är en intervju av Mercedes Alesandro, doktor i "feministisk ekonomi", ett ämne hon själv introducerat vid några statliga universitet i Argentina. Hon menar att männen utnyttjar kvinnan som tvingas vara hemma och väl på arbetsmarknaden får de lägre lön än männen.

Fattigdomen är i grunden sexistisk, 

säger hon.

Bild ur artikeln

Det handlar alltså om feminism. Gott så, kan säkert behövas i många sammanhang. Med här saknas varje anknytning till katolsk tro och idévärld.

En annan artikel ifrågasätter kyrkofäderna och även påven S Johannes Paulus II:s definitiva utsago att det inte funnits kvinnliga apostlar, detta utifrån aposteln Junias namn. Junia, som här fastslås som en kvinnlig apostel, är

ett bra exempel på hur kvinnor med auktoritet har gjorts osynliga.

sägs det. Det finns andra artiklar, som präglas av en sorts morbiditet, ett vulgärt språk och mycket otydliga budskap. Mycket handlar om kvinnans hopplösa plats i samhället, i äktenskapet, utanför äktenskapet, i kyrkan.. "Vara kvinna är att födas till tårar", är en rubrik.

Inget har dock någon anknytning eller referenser överhuvudtaget till katolsk tro , tradition och lära. Det är ju märkligt med tanke på att det är Vatikanen som står som utgivare för tidskriften.

För att återgå till artikeln om nunnorna som känner sig utnyttjade, som The Guardian hittat.  Den är skriven av Marie-Lucile Kobacki, en ung journalist på tidskriften La Vie. Det är väldigt få ordenssystrar som omnämns; någon har hört talas om en nunna som doktorerat i teologi och därför blir chockad att behöva hjälpa till i hushållsarbete, en annan säger sig ha hört att någon var förnärmad av att inte bli inbjuden att äta vid de bord hon ombetts duka upp för präster och biskopar; "alla är vi ju vigda". Man konstaterar även att de flesta systrar som hjälper i hushåll idag hämtas från Afrika och fattiga länder, och får de hjälp från sin orden till sjuka släktingar, så hamnar de i ett sorts skuldberoende vilket skapar oro. Man konstaterar vidare att visserligen "vissa säger de är lyckliga" men detta är därför att de inte förstår problemet. Vidare tas en del ansvarsfrågor upp om systrarnas arbetstider, kontrakt, sjukvård med mera, och vem som ska betala deras räkningar. "Men detta är ju inget maskulint problem" konstateras det.

En enkel reflektion av allt detta är ju, att ordenssystrar idag ofta kommer från de länder där det finns kallelser. Det har inget att göra med utnyttjande av fattiga länder således. Och precis som ordensbröder avlägger de löften om fattigdom, kyskhet och lydnad. Då borde man kanske inte vänta sig lön att disponera fritt. Även väl utbildade män gör enkla arbeten i till exempel benediktinklostren, hos franciskaner och kartusianer mfl. Birgittasystrarna saknar knappast utbildning, men de sköter gästhem med allt vad detta innebär. Våra Maria- och Serafimsystrar med flera varav många har utbildning i sjukvård mm, sköter några församlingar och hem för äldre. Det är inget konstigt i detta, utan det handlar om barmhärtighetsidealet. Det finns även mängder av lekmän som valt att tjäna kyrkan genom att hjälpa församlingar och präster med praktiska saker utan varje lön eller arvode. Det brukar kallas volontärt eller karitativt arbete.

En annan är att i budskapet finns en nedvärdering av praktiskt och husligt arbete, som om det skulle vara mindre värt och inte vara till för dem med högre utbildning och kunskaper. Det har aldrig varit en sådan syn i kyrkan - tvärtom så är ju omvårdnaden av fattiga och sjuka, av barn och gamla, och ja, även av kyrkans tjänare, såsom präster och biskopar och påvar, ett av många sätt att tjäna Gud.

Det sägs i en artikel att påve Franciskus inte har några nunnor till hjälp, till skillnad från till exempel S. Johannes Paulus II som hade en stab av polska nunnor, att han istället "bor på hotell" med "avlönad personal". Men man frågar sig inte vad dessa tjänster kostar kyrkan, vilka säkerhetsrisker det innebär för alla och huruvida det verkligen kan anses vara mera ödmjukt bo på hotell än i en kommunitet av nunnor som givit sitt liv för att tjäna. Och här går alltså utgifterna in i privata händer istället för tillbaka till kyrkan. (För påven handlade valet av Santa Marta nog mera om rädslan att bli isolerad än om lyx.)

Bakom rubrikerna finns således något helt annat än arbetskraftsutnyttjande, även om det naturligtvis finns missförhållanden på sina håll -  som i samhället i övrigt med andra ord.