Missnöje med politisk påve

Påve Franciskus har dragit på sig  många negativa reaktioner i det politiska Italien. Efter att i kommentarer till ett nyligen släppt dokument om en "holistisk invandringspolitik" ha uppmanat italienska regeringen att ge alla barn födda i Italien medborgarskap (ius soli) - oberoende av deras föräldrar - så kritiseras påven av både publicister och präster för att  alltför mycket lägga sig i den italienska inrikespolitiken. I dokumentet spelas "personlig säkerhet" ut mot "nationell säkerhet", och påven menar den personliga säkerheten för flyktingarna alltid måste ställas först. Den nationella säkerheten kommer i andra hand. Ett uttalande som passar illa med händelserna i Katalonien nyligen.  Den italienska politikern Matteo Salvini svarade påven på Twitter:

Om påve Francis vill ha ius soli i Vatikanen, borde han få det.

Salvini tillägger att Italien beviljar 200 000 medborgare varje år, men Vatikanen utfärdar sällan pass. Påven får dock stöd från många humanitära organisationer, även fd kommunistpolitiker och vänsterpolitiska partier. En monsignor Ignazio Zambito, emeritusbiskop av Patti på Sicilien, beklagar sig över alla flyktingar som kastar bort maten de får och vägrar integrera sig i det land som tar emot dem under stora uppoffringar. Tony Iwoby, politiker bördig från Nigeria, anklagar påven att vara arkitekten bakom "denna onda invasion av falska flyktingar och den galna politiken för öppna gränser":

Påve Franciskus  reste med öppna armar till Lampedusa och inbjöd alla desperata människor från hela världen att komma till Italien. Från och med nu ska alla som kommer hit skickas direkt till Vatikanen på bekostnad av kyrkan och påven.  

I Frankrike har presidentkandidaten och katoliken Philippe De Villiers uttalat sig om "det sannskyldiga självmordet" som Västerlandet undergår.

Franciskus leder oss in i en ny globalistisk teologi som är dödlig för Europa. Det första påtagliga tecknet på hans tänkande är kravet på att stater ska utpekas som brottslingar för sin invandringspolitik. 

Enligt Villiers kommer Europa förvandlas till ett "multikonflikts- och multi-okultiverat lappverk". Villiers pekar på att påven även pläderar för "en spridning av kulturell identitet" men i själva verket är det en omskrivning för vägran att assimilera sig.

Villiers menar att påvens "välkomstkultur" i själva verket handlingsförlamar de länder som utvandringen sker från:

"Dels de som lider av terrorattacker, dels de afrikanska länderna där så många på grund av fattigdom inte kan komma därifrån".