Hur kontrolleras public service - egentligen?

I radioprogrammet Medierna håller man det fria ordet högt. Under året har det förekommit ett flertal inslag om hur pressfriheten hotas av statlig kontroll, framförallt då i Polen, men även Ungern och Kroatien och Tjeckien. Den 15 oktober sändes ett inslag om "hotet" mot vår egen förmodade pressfrihet. I en motion till riksdagen hör nämligen miljöpartisten  Niklas Malmberg ifrågasatt dagens ordning och han menar man måste ändra reglerna. Ty vad skulle hända om ett parti - enkannerligen Sverigedemokraterna - skulle få majoritet och hamna i regeringsposition? Man kunde ju då tillsätta sina handplockade chefer på SVT och SR. Idag utses styrelseordförande och sex ledamöter efter valet, ordföranden för fyra år övriga för åtta år. Detta anser motionären vara en risk för statsstyrning:

teoretiskt skulle en situation kunna uppstå att en regering som vill kunna utöva direkt inflytande över public service efter ett regeringsskifte utser ordförande och hälften av stiftelsens styrelseledamöter i sådant syfte. Dessa utgör då en majoritet i styrelsen och kan därefter utse styrelseledamöter i public service-ledamöter efter eget bevåg.

Han föreslår istället man bara ska få utse fyra ledamöter, så majoritet inte uppstår.

Vad både Niklas Malmberg och Medierna inte insett är att regeringen redan idag styr tillsättningarna genom Förvaltningsstiftelsens ordförande, som alltid har vägande röst. Det är politiker som kontrollerar utnämningar av cheferna, utan att medborgarna kan ta del av vilka överväganden som gjorts, om de är av yrkesmässiga eller politiska, ideologiska skäl till exempel.

Den stiftelse som ska vara "buffert" mellan stat och public service tillåter ingen som helst insyn, få ledamöter deltar i sammanträdena, vars protokoll är hemliga. Telefonnummer saknas.

Av årsberättelsen framgår dock vilken typ av program man önskar av public service. Så vill den som vill behålla sitt chefsjobb veta vad den ska leverera, gäller det läsa årsberättelsen. Kanske ta lite andra kontakter också.

Ordföranden utses direkt av kulturministern. Att ordföranden idag är en fd Aktuelltchef som driver ett konsultföretag  med inriktning att lära myndigheter skydda sig mot granskande journalistik, tycks inte var något problem. Inte heller att stiftelsen avböjt att public service´ verksamhet skall övervakas av de folkvalda i regering och riksdag - inte ens av oberoende forskare. Istället vill man ha den kontrollen själva.

Eftersom distansen mellan staten och programbolagen så långt möjligt bör upprätthållas, bör det inte ankomma på regering och riksdag att utse viss eller vissa forskningsinstitutioner eller vissa forskare att svara för granskningen. Denna uppgift kan lämpligen läggas på Förvaltningsstiftelsen. (Betänkande 2005)

Så var det med "bufferten" Vore detta i Polen - en helt annan sak!

Om public service i Sverige, se:

Polen, Sverige: Grandet och bjälken 

Svenska public-servicechefer agerar politiskt

Valet i USA: Ett medialt magplask

Valkampanjen i USA är över. För personer med bara liten känsla för anständighet så nådde den hittills okänt bottenrekord. Kandidaterna körde ett sorts "chicken race", det vill säga man försökte överträffa varandra i låghet och personangrepp för att få den andre att framstå som än en smart brottsling och än ett fall för psykiatrin. Väljarna drogs motvilligt in i cirkusen. Som någon sade i USA, med aspelning på 9/11:  som att välja mellan att brinna levande eller hoppa.

Några som däremot inte var motvilliga var media. I USA finns det många TV-.kanaler,. Två är dock outstanding när det gäller internationella tittare: CNN och FoxNews. Dessa intog tidigt sina skyttegravar, FoxNews ägs av magnaten Murdoch, ingen stor vän av Trump och högst tveksam om att detta skulle vara bäste person att representerar Republikanerna. FoxNews har dock hela tiden vinklat till Hillary Clintons nackdel. CNN uppträdde mer och mer som regeringsorgan för den framtida Clinton-administrationen. Man var så säker på valresultatet att man kunde kosta på sig att utmåla Trump som mentalsjuk, detta bara två dagar innan valet.

När så valnatten kom fanns det många tappade hakar. en del togs ur tjänst. CNN har sedan fortsatt misstänkliggöra den valde presidenten och hans medarbetare för allt från att han kommer driva Vita Huset som familjeföretag (så sade man inte om Clintonfamiljen)  till  att han orsakat nationell oro och att rasism rasar på skolmatsalar(!) och gator. Häromdagen sade man att om Trump rör Obamacare och homoäktenskapslagen, kommer det bli "riots" i New York , dvs upplopp. Det lät mera som ett hot än en profetia.

I Sverige då: Det har varit mycket svårt att få någon som helst saklig information om valet. Likväl har man tagit ställning, från lokaltidningar till public servicekanalerna och ända upp i riksdag och regering. Valet handlade inte om en kandidat mot en annan, ett ledarskap mot ett annat. Nej vad det handlade om, påstods det,  var demokrati och globalt ansvarstagande  mot hatfull populism, ja, diktatur. Syndabockar söktes. Man fann bara "bittra vita män på landsbygden" som svar. Varför dessa - om det också vore sant - inte skulle ha rätten att påverka ett demokratiskt val kunde man dock ej förklara. Chefredaktören för DN tappade helt fattningen, och talade om att isande vindar nu kommer svepa över hela världen, det var profetior av rent bibliska mått som en affärsman i Vita huset, som femtiofem miljoner väljare röstat på, alltså var anledning till.

Många amerikanska medborgare kände mest skam över hur båda presidentkandidaterna uppträdde i debatter och tal. Men det fanns faktiskt också lite längre intervjuer, framförallt med Donald Trump. Men de försvann bakom skandalrubrikerna.

Det finns även artiklar som nyanserar bilden av Trumps medarbetare.En av dem, Steve Bannon, har i svensk press utmålats som rasist, antisemit och dyrkare av Satan. Men ingen har bemödat sig förstå hans ironiska sarkasmer. Man tar tacksamt första bästa bete. Att Bannon är katolik nämns inte. Men det är inte oväsentligt; då hyllar man knappast mörkrets furste, även om man kanske inte lever ut sin tro.

Bannon kommer från en irländsk demokratisk pro-Kennedy-bakgrund. Han har i en längre intervju givit sin syn på världen och han framstår som en knappast så kontroversiell konservativ tänkare. Han har en mångfasetterad bakgrund i både finans- (Goldman-Sachs) och filmvärlden (Seinfeldt bl.a. ). Så mycket mer vet vi inte om honom, några strödda vårdslösa citat bara, och  att han skapat en plattform för  personer med  åsikter från de politiska ytterkanterna. Men det väl alltid en risk man får leva med i en demokrati.

Det saknades även en beskrivning av den som skulle bli Hillary Clintons närmaste rådgivare i Vita Huset. John Podesta framstår som en ren lobbyist, hans privatägda Podesta group har inte nämnts i pressen trots att den arbetar inte bara för en rad storföretag utan även stater som Albanien, Georgien, Kenya och Egypten.  Podesta är även han katolik, han övervägde att använda påven Franciskus politiskt i valkampanjen.  Vilket knappast skapade rubriker. Det blev heller inga rubriker om hans närmast besatta intresse för - UFO:s.

Båda dessa fall är exempel på hur media svikit i faktaredovisning , och istället valt en propagandistisk linje byggd på halvsanningar och s.k. one-liners från Twitter. Kanske man inspirerats av en viss vald president?
  
Från katolsk håll har den amerikanska biskopskonferensen gratulerat Donald Trump och förklarat man ser fram emot gott samarbete gällande det allmännas väl. Under biskopskonferensen nyligen underströk man att den måste vara human utan att för den skull äventyra landets säkerhet. Katolska biskopskonferensen mottar årligen mer än 10 miljoner dollar för stöd till papperslösa från staten.

I Vatikanen finns det - som på många håll -  blandade känslor.

Det som man inte kan ändra på, och inte vet något om är det nog bäst att tiga om - och överlåta orostankarna åt Vår Herre och Hans Moder att upplösa.

Tack, påve Franciskus!

I efterdyningarna av det historiska påvebesöket i Lund och Malmö kan vi konstatera att det givit vår diaspora en riktig vitamininjektion. Det var längesedan så många positiva framställningar har gjorts om vår kyrka i Sverige och om den andlige världsledaren utan jämförelse, påven i Rom. Det var också ett tillfälle för ledarna för åtminstone en stor del av den lutherska delen av kristenheten att möta varandra och utbyta tankar om vår värld.

Det finns en hel del att säga om hur förberedelserna skötts - för oss som ville vara på plats var det stora utmaningar in i det sista. Att den Heliga Mässan skulle firas var inte alls självklart. Men när det till slut blev bestämts så var det en höjdpunkt naturligtvis för de katoliker som lyckades ta sig dit trots den oerhört korta förberedelsetiden. Här kunde man mötas från alla landsdelar, lekfolk, ordensmedlemmar, präster, unga och gamla... Och via SVT:s utmärkta sändningar fick sig svenska folket en rejäl lektion i hur vi katoliker tänker och vad det är som är viktigast i våra liv.

De har funnits negativa kommentarer, men de har varit försvinnande få. Vi försöker täcka upp hur påvebesöket bevakats i Sverige och i andra länder.

Ett stort tack måste ändå riktas till den Helige Fadern för att han så frimodigt och generöst  gjorde plats i sitt redan fullspäckade schema för oss i förskingringen, och firade Heliga Mässan med oss.