Betänklig hjältegloria

När professor Hans Rosling framträder jublas det. Han har en metodik som kan övertyga vem som helst verkar det. Det går inte rygga för hans metaforer och slagkraftiga framställningar a la Ny Demokratis berömda ölbackar.

Lyssnar man vad han egentligen säger blir resultatet dock - chock. Igår menade han till exempel att det är den dåliga ekonomin i Syrien som driver unga familjefäder att ansluta till de med de svarta flaggorna. Ger man dem bara pengar så får terroristerna inga anhängare. Om han lyssnat till morgonens radio hade han fått höra en förtvivlad syrisk kvinna, som undrade varför utlänningar slog ihjäl varnadra i just deras land. Aldrig skulle en kristen syrier ansluta till de med de svarta flaggorna, de dör ju hellre. Att bara antyda en sådan sak tyder på att här har inte sakernas tillstånd analyserats. Även unga flickor lider martyrdöden hellre än går med på övergreppen. Kunde inte Hans Rosling berätta att 30 000 legoknektar har invaderat Syrien utifrån. Det är inte syrier som försörjer sig på kriget, utan utlänningar.

Hans Rosling har också förfäktat att det är asylreglerna som dödar, att om man gav alla asyl redan på flygplatserna så kunde de ju åka vart de vill utan att riskera att drunkna. Och billigare skulle det bli också! Men här finns ett problem, professor Rosling. Man måste ha skäl, man måste ha visum, pass och vilka flygbolag skulle lassa in unga män i sina flygplan, vars enda bagage är drömmar om ett bättre liv, som om det var samma sak som en smuggelbåt? Rosling har till och med hyllat dessa cyniska smugglare, att de skulle rädda liv undan krigen. Men vi vet ju inte hur många unga liv som skördats, genom att drömmen om Sverige som paradiset så oreflekterat har pumpats ut över världen.

Hans Rosling menar även att miljöproblemen beror på överbefolkning. Det handlar om att förändra livsstilen så nativiteten går ner. Han tycker två barn per familj borde alla vara nöjda med. Så - det är fattigdomen och barnrikedomen, inte konsumismen och egoismen, som orsakar våra klimatproblem. Och de ska lösas genom att tvinga fattiga familjer sätta färre barn till världen. Två barn.

Själv har han - tre.

TT, SR, SVT - desinformationscentralerna till allas tjänst

Vi får få rapporter från den historiska påveresan i våra inhemska medier. De allra flesta är undertecknade med de ödesdigra bokstäverna TT. När man studerar dessa "nyheter" undrar man om vi lever i ett statsstyrt mediaklimat. Låt oss ge några exempel:

När påvens "klimatencyklika"  - Laudate si -   utkom så kommenterades den till exempel av TT med en "kritik" att han borde ta med befolkningsökningen istället för att peka på konsumismen.

Det spelar mindre roll vilken ekonomisk politik som förs, om den inte kombineras med åtgärder mot befolkningsökningen, hävdar forskarna.

får vi bland annat veta. Vilka dessa forskare är framgår inte tydligt, inte heller vilka motiv de har att ifrågasätta påvens uppmaning att vi måste konsumera mindre.  TT-kommuniken avslutas med ett rent propagandanummer:

Han bör följa sina egna ord på den punkten och gå i bräschen för familjeplanering och kvinnors rättigheter. Annars går inte miljö- och klimatproblemen att lösa.

Alltså: preventivmedel och abort ska lösa klimatfrågan! Så blev det således påvens och religionens skuld att jorden föröds av penninghungrig skogsskövling och kortsiktig industrialism. Man utförde inte helt meningen dock. Ty det säger sig självt att man menar att preventivmedel och abort är främst för de folkgrupper och de underutvecklade länderna där nativiteten är som högst; svarta och latinamerikaner  i USA, befolkningarna i Afrika, Indien, Filippinerna...Vi här i väst kan ju alltid skaffa barn när och om vi vill  genom att inseminera.

Påvens tal till kongressen var långt. I både radio och TV sade man att han mest uppehållit sig vid klimatfrågan, men även att han fördömt dödsstraffet och uppmanat till att se flyktingarna som människor.

Talet bestod av exakt 3402 ord, och denna gång höll sig påven till det skrivna talet, bokstav för bokstav. Men av de  3402 orden så handlade endast 327 ord om miljön och klimatfrågan 327 av  3402 betyder 9,6 % av texten.

Märkligt nog missade man att påven med hjälp av den gyllene regeln påpekade att livet måste försvaras i varje stadium i dess utveckling, alltså från konceptionen till vid graven.

The yardstick we use for others will be the yardstick which time will use for us. The Golden Rule also reminds us of our responsibility to protect and defend human life at every stage of its development.

Påven nämnde i nästa stycke dödsstraffet som ett brott mot samma princip. Att påven vill avskaffa dödstraffet också för samhällets och det allmänna bästas skull och inte bara brottslingens var lite för avancerat att rapportera:

I am convinced that this way is the best, since every life is sacred, every human person is endowed with an inalienable dignity, and society can only benefit from the rehabilitation of those convicted of crimes.

Påven band skickligt samman flyktingfrågan med abortproblematiken, på ett närmast "ratzingerianskt" sätt. Men detta undgick även det våra medier. Det passar inte in i den svenska modellen att peka på motsägelsen att öppna våra hjärtan för flyktingarna men förvisa de ofödda till det eviga mörkret redan innan de sett ljuset.

Påvens Kubabesök väckte hopp - och en del frågor

Påvens besök i Kuba innebar på många sätt att öppningar skapades för detta av ogudaktig ideologi så plågade samhälle. Mot ett mera framtidstillvänt samhälle. Mot större humanitet. Påven talade flera gånger spontant med både ordensfolk och ungdomar, och budskapet handlade om hopp och om medmänsklighet, mera än om den heliga tron, kanske med tanke på att många som stod framför honom inte har någon som helst erfarenhet av kyrkan.

Johannes Paulus II sade inför sitt besök i Kuba 1998:

Må Kuba öppna sig mot världen och må världen öppna sig mot Kuba.

Liknande formuleringar har påve Franciskus gjort. Han upprepade dessutom dessa ord inför presidenten Raul Castro. Han uppmanade flera gånger ungdomarna att öppna sig för varandra, tala med varandra om sina tankar och problem om drömmar och framtidsplaner. Heliga Mässan sändes också för första gången i den nationella TV:n, och kommentatorerna hade fullt upp att förklara vad eukaristin är och allt som sker vid altaret.

Men till mångas besvikelse berörde påven aldrig explicit de mänskliga rättigheterna och hur regimen alltjämt systematiskt straffar de som kritiserar den.

Fidel Castro exkommunicerades av påven Johannes XXIII 1962, detta efter att han låtit stänga alla kloster och katolska institutioner. Castro har sedan undan för undan lättat på restriktionerna och visat visst intresse för katolska kyrkan. År 2000 mötte han birgitterordens moder Tekla, som till CIA:s stora förskräckelse utverkade att ett birgittinkloster kunde öppnas i Havana, detta med direkt stöd från Fidel Castro, som hon utvecklad en informell vänskap med. Presidenten var med vid invigningen, som sändes i TV. Frånvarande var dock Kubas egen kardinal Jaime Ortega. Han ansåg han blivit förbisedd av Vatikanen i hela frågan, och störd av att man lät Castro använda kyrkan som instrument för ett av sina många propagandanummer.

Denna gång lyckades Fidel igen. Ty påve Franciskus besökte personligen Fidels hem, uppenbarligen på eget initiativ. Det utbyttes böcker och tankar om miljöproblemen under knappa timmen.

Påven har fått kritik från kristna grupper av regimkritiker, att de knappast omnämndes i hans många, ofta helt spontana, tal. Kanske detta var ett led i det försiktiga brobyggandet, som påven ofta talar om. Men många röster - inte bara exilkubanerna -  hade väntat sig en mera tydlig markering gentemot en ideologi som inte erkänner människans sanna natur och rätten att utöva sin tro.

2009 skrev Fidel Castro i sin självbiografi:

Om folk kallar mig kristen, inte utifrån min religiösa övertygelse, utan från min ståndpunkt när det gäller sociala visioner, då kan jag också deklarera att jag är kristen.

 Och det var just sociala visioner som påve Franciskus ständigt återkom till under Kubabesöket. Om detta var en klok taktik får framtiden utvisa.