Det råder ingen motsättning mellan de två formerna av den romerska mässordningen. I liturgins historia finner vi tillväxt och utveckling, men inte någon brytning. Det som tidigare generationer uppfattade som heligt, det förblir heligt och stort även för oss och kan inte plötsligt helt förbjudas eller ens betraktas som skadligt. Det tillkommer oss alla att bevara de rikedomar som har utvecklats inom kyrkans tro och genom bön och att ge dem den plats som anstår dem. Det behöver inte framhållas att prästerna i de församlingar som bekänner sig till det tidigare bruket inte som en principsak kan utesluta firandet enligt de nya böckerna. Att utesluta den nya riten helt, det vore inte detsamma som att erkänna dess värde och helighet.
Likväl utmålades en bild av inre problem, orsakade av - heliga Mässan. Man har den romerska liturgin under de två ordningar som finns föreskrivna. För en liten grupp var det svårt att förlika sig med den ena ordningen - den äldre.
Detta tycks ju vara ett smärre internt problem. Men denna älskade orden har sedan undergått en för utomstående obegriplig process, som lett till att seminarier lagts ner, och ordensmedlemmar har tvingats på flykt till andra stift, där de möjligen kunnat verka som sekularpräster. Alla diakon- och prästvigningar har inställts under ett år. Ordens publicistiska verksamhet "Casa Mariana Editrice" med omfattande utgivning av uppbyggelselitteratur, har suspenderats. Allt under ledning av en viss fader Fidencio Volpi OFMCap, som av påven utsetts till kommissionär för orden. Dess grundare och tidgare ledare, den legendariske fader Stefano Manelli, en av helige padre Pios andliga söner, har försatts i husarrest. P. Manelli är inte vem som helst. Han är sjätte barnet av tjugoett till Guds tjänare Settimio Manelli och Licia Gualandris, vars saligförklarings-process öppnades 2010. P. Stefano fick första kommunion av S. Pio och han inträdde som blott tolvåring i seminarium för minores.
Varför har då denna process som uppenbarligen leder till en destruktion av en orden, inletts? Vi vet bara det som kommer från fader Volpi själv. Det har funnits "svårigheter ifråga om enheten","qvasi-lefebvrism" och Volpi har antytt utan konkretion att det finns opposition mot nuvarande påven, Franciskus, inom orden. Men inget konkret.
Det handlar här om en fullständigt exempellös åtgärd. En gång förbjöds jesuitorden, på 1700.talet, men då handlade det om politik och pengar. Även då anfördes splittringsrisken som skäl. Men Immaculata-franciskanerna har aldrig blandat sig med makt och politik. Om det nu är så som fader Volpi så ofta refererar till, att han har påven bakom sig, så undrar man: Hur kan en påve som själv är jesuit gå med på samma smärtsamma förföljelse mot en orden, som hans egen fick uppleva? Och hur går det ihop med det ständiga budskapet om att kärlek och barmhärtighet måste gå före detaljstrider?
Man frestas också se hur olika behandling olika ordnar får. För den allt än än fogliga kvinnliga ordensledningen i USA gällde dialog och vänliga ord, trots man underkänt hela Läroämbetet. Med Immaculafranciskanerna tycks det endast finnas hårda restriktioner, där själva den heliga Mässan används som tillhygge och tvångsmedel, med risken att den nya mässordningen paradoxalt nog anförs som ett straff mera än en tillgång.
Nedanstående film är en liten presentation av seminariet i Italien. Under loppet av bara några år har det kommit ett femtiotal väl formerade präster därifrån, kallelser som idag är utan uppgift. Det handlar om unga män som satsat sina liv på en enda sak - men som plötsligt skall tvingas in i helt andra tankebanor. Samma dag som filmen gjordes, den 8 december 2013, på Immaculatadagen, den största festdagen för denna marianska orden, stängdes det välfyllda seminariet på order av fader Fidencio Volpi OFMCap. Seminaristerna fick beskedet att de ej får prästvigas, inte heller får de lämna orden. Återstår det civila livet som lekman, vilket inte är lätt att återgå till. Anledningen är höljd i dunkel.
Man måste ha förståelse för att ordnarnas inre affärer ej ska vara offentliga. Men detta har gått mycket längre än de sedvanliga munkgrälen vi är vana vid - inte minst franciskaner emellan. Det är nu på sin plats att kyrkan - helst helige Fadern själv - förklarar vad saken egentligen handlar om, varför dessa kallelser är så farliga, att de måste återkallas från Guds hand.
Inlägg
1 kommentar:
Sådana som Volpi skrämmer. Totalitärt beteende. Tänk om den moderna formen att fira mässa utsattes för samma närgången granskning. Det finns fina undantag men i ex Italien kan liturgin få alla som längtar efter värdighet och helighet i liturgin att gråta. Och titta hur välvilligt systrarna i USA behandlats, trots att de under ett halvt sekel öppet trotsat Kyrkan och påven.
Skicka en kommentar