Norges biskopsämbete misstänkt för grovt bedrägeri

Flera norska medier, däribland Verdens gang och Vårt Land, , meddelar ikväll att en stor polisrazzioa har genomförts mot biskop Eidsvigs kontor i Oslo. Även andra lokalkontor har man besökt och beslagtagit material. Anledningen är uppgifter som tyder på att stiftet har registrerat medlemmar enbart utifrån namn i telefonkatalogen, och på detta sätt höjt antalet medlemmar i katolska kyrkan: detta har inneburit en betydligt högre summa statsbidrag än man har rätt till. I Norge betalat staten ut stöd för varje medlem i ett godkänt trossamfund som uppgår till 800 norska kronor per år. De senaste åtta åren har den katolska kyrkan i Norge enligt deras egen statistik växt från 46 640 till 140 109 medlemmar. Med dessa tal skulle katolska kyrkan i Norge vara berättigad till 130 miljoner kronor i statsstöd för år 2015. Men på grund av mängden registrerade medlemmar, som  inte är godkända,  misstänker norska polisen att man gjort sig skyldig till grovt bedrägeri. Det handlar om att man emottagit 50 miljoner norska kronor som man inte haft rätt till. Från biskopsämbetet beklagar man det inträffade, och menar det handlar om tidsbrist att kontrollera uppgifterna. (Norge har ett helt annat system för statsunderstöd till trossamfund än Sverige. Den statliga skatten fördelas som ett schablonmässigt stöd till trossamfunden. För närvarande uppgår det till 800 kr/registrerad medlem. I Sverige finns en uppbörd synlig på skattsedeln för var och en, som sedan fördelas på församlingarna. Tillkommer en mindre summa statsunderstöd, 2013 uppgick den till 5 miljoner kronor.)

Biskop emeritus. Kyrkan styrs av politisk korrekthet

I ett öppet brev från den 1 januari 2015 uttrycker Hans Excellens ärkebiskop Jan Pawel Lenga från Kazakstan djup oro över utvecklingen i katolska kyrkan i våra dagar. Han menar att den alltför mycket styrs av världsliga hänsyn och därmed öppnas en spricka för kyrkans fiender att verka även inne i själva kyrkan. Särskilt tar han upp utnämningsförfarandet, där nuntierna har stor makt att välja biskopar, som inte riskerar vara obekväma i världens ögon. Han menar även att påven styrs alltmer av kurian, och detta skulle vara anledningen till påve Benedikts avgång. Han befann sig maktlös, hans reformer och budskap  ignorerades av de som hade att föra dem vidare.   Hela brevet (Med tack till bloggen Rorate Caeli)

Kardinal Gerhard Müller, prefekt för Troskongregationen, är inne på exakt samma linje.

Immaculatafranciskanerna: Inget vanligt munkgräl

Som vi tidigare rapporterat, utfärdades ett av kyrkans märkligaste dekret den 14 juni 2013, i vilket en livaktig och älskad orden, Congregazione dei Frati Francescani dell'Immacolata (FFI), förbjöds att fira heliga Mässan enligt den extraordinära ordning, som påve Benedikt i det gällande dokumentet Summorum pontificum tillåtit och uppmuntrat till. I ett följebrev till Summorum  konstaterade påve Benedikt XVI att

Det råder ingen motsättning mellan de två formerna av den romerska mässordningen. I liturgins historia finner vi tillväxt och utveckling, men inte någon brytning. Det som tidigare generationer uppfattade som heligt, det förblir heligt och stort även för oss och kan inte plötsligt helt förbjudas eller ens betraktas som skadligt. Det tillkommer oss alla att bevara de rikedomar som har utvecklats inom kyrkans tro och genom bön och att ge dem den plats som anstår dem. Det behöver inte framhållas att prästerna i de församlingar som bekänner sig till det tidigare bruket inte som en principsak kan utesluta firandet enligt de nya böckerna. Att utesluta den nya riten helt, det vore inte detsamma som att erkänna dess värde och helighet.

Likväl utmålades en bild av inre problem, orsakade av - heliga Mässan. Man har den romerska liturgin under de två ordningar som finns föreskrivna. För en liten grupp var det svårt att förlika sig med den ena ordningen - den äldre.

Detta tycks ju vara ett smärre internt problem. Men denna älskade orden har sedan undergått en för utomstående obegriplig process, som lett till att seminarier lagts ner, och ordensmedlemmar har tvingats på flykt till andra stift, där de möjligen kunnat verka som sekularpräster. Alla diakon- och prästvigningar har inställts under ett år. Ordens publicistiska verksamhet "Casa Mariana Editrice" med omfattande utgivning av uppbyggelselitteratur, har suspenderats. Allt under ledning av en viss fader Fidencio Volpi OFMCap, som av påven utsetts till kommissionär för orden. Dess grundare och tidgare ledare, den legendariske fader Stefano Manelli, en av helige padre Pios andliga söner, har försatts i husarrest. P. Manelli är inte vem som helst. Han är sjätte barnet av tjugoett till Guds tjänare Settimio Manelli och Licia Gualandris, vars saligförklarings-process öppnades 2010. P. Stefano fick första kommunion av S. Pio och han inträdde som blott tolvåring i seminarium för minores.

Varför har då denna process som uppenbarligen leder till en destruktion av en orden, inletts? Vi vet bara det som kommer från fader Volpi själv. Det har funnits "svårigheter ifråga om enheten","qvasi-lefebvrism" och Volpi har antytt utan konkretion att det finns opposition mot nuvarande påven, Franciskus, inom orden.  Men inget konkret.

Det handlar här om en fullständigt exempellös åtgärd. En gång förbjöds jesuitorden, på 1700.talet,  men då handlade det om politik och pengar. Även då anfördes splittringsrisken som skäl. Men Immaculata-franciskanerna har aldrig blandat sig med makt och politik. Om det nu är så som fader Volpi  så  ofta refererar till, att han har påven bakom sig, så undrar man: Hur kan en påve som själv är jesuit gå med på samma smärtsamma förföljelse mot en orden, som hans egen fick uppleva? Och hur går det ihop med det ständiga budskapet om att kärlek och barmhärtighet måste gå före detaljstrider?

Man frestas också se hur olika behandling olika ordnar får. För den allt än än fogliga kvinnliga ordensledningen i USA gällde dialog och vänliga ord, trots man underkänt hela Läroämbetet.  Med Immaculafranciskanerna tycks det endast finnas hårda restriktioner, där själva den heliga Mässan används som tillhygge och tvångsmedel, med risken att den nya mässordningen paradoxalt nog anförs som ett straff mera än en tillgång.

Nedanstående film är en liten presentation av seminariet i Italien. Under loppet av bara några år har det kommit ett femtiotal väl formerade präster därifrån, kallelser som idag är utan uppgift. Det handlar om unga män som satsat sina liv på en enda sak - men som plötsligt skall tvingas in i helt andra tankebanor. Samma dag som filmen gjordes, den 8 december 2013, på Immaculatadagen, den största festdagen för denna marianska orden, stängdes det välfyllda seminariet på order av fader Fidencio Volpi OFMCap. Seminaristerna fick beskedet att de ej får prästvigas, inte heller får de lämna orden. Återstår det civila livet som lekman, vilket inte är lätt att återgå till. Anledningen är höljd i dunkel.

Man måste ha förståelse för att ordnarnas inre affärer ej ska vara offentliga. Men detta har gått mycket längre än de sedvanliga munkgrälen vi är vana vid -  inte minst franciskaner emellan. Det är nu på sin plats att kyrkan - helst helige Fadern själv - förklarar vad saken egentligen handlar om, varför dessa kallelser är så farliga, att de måste återkallas från Guds hand.

(
(Med tack till Rorate Caeli)