Om FEMEN har vi tidigare skrivit. Det handlar om en grupp med gåtfulla finansiärer i bakgrunden.Kvinnorna utför betalda uppdrag
När en attack utfördes av FEMEN i katolska domkyrkan blev det inga rubriker såsom när moskéer får rutor sönderslagna och väggarna sprejade. Här handlade det istället om "stryptag på aktivist", och "aktivisten", som i själva verket begått minst tre allvarliga brott, intervjuades och fick beklaga sig: - De har inte rätt bli så arga, sade en av inkräktarna om den altartjänare som förde ut de halvnakna kvinnorna från gudstjänsten. Några statsministeruttalanden om att "vi måste skydda människor så att de kan utöva sin religion" kom inte då, inte heller ministeruttalanden om brott mot grundlagen och religionsfriheten hördes den gången. Inte ens från en kristdemokratisk minister. Polisen lyste med sin frånvaro.
Att även katoliker hör till en minoritet i vårt land, som ofta står under stort tryck från ett dominerande sekulärt samhällsklimat framkommer mycket sällan. Ibland undrar man om muslimerna är de enda som inte får störas i sin religionsutövning. Det handlar om hur vår religion skildras i skolundervisningen, hur lite respekt som visas gentemot våra kyrkobyggnader i stadsplaneringen, hur kristna utan lagstöd förhindras att välja vissa yrken, såsom läkare och barnmorska, hur barn tvingas delta i aktiviteter som inkräktar i den intima sfären. Det finns många exempel.
Kristna är dock inte de som beklagar sig och framför krav. Istället finner man sig. Det är ett sätt att överleva när fienden inte vill annat än få orsaker till att slå till med restriktioner och till och med våld. Men i vårt postkristna samhälle undrar man stilla; kunde vi inte en enda gång höja rösten, vi också? Trots allt har vi funnits här i tusen år, hela vårt samhälles etik och lag är grundad på de värden som kristendomen kom med. Skyddet av kvinnan, det frivilliga äktenskapet, de oföddas och gamlas rätt, sjuk- och fattigvård (Helgeandsholmen var vårt första sjukhus), universitet, bibliotek...inget av detta kan tänkas utan den kristna trons insteg i vårt hörn av världen. Vi kräver inte att alla ska vara katoliker. Men kunde man inte behandla oss ungefär som påven Johannes Paulus II ville att judana ska bemötas; med respekt som för den äldre brodern?
Inlägg
1 kommentar:
Håller med om att den näst intill totala tystnaden bland kristna, inklusive katoliker, känns kvävande ibland. Det känns som om någon har öppnat ett fönster på vid gavel och släppt in frisk luft så att man kan andas igen, efter att ha läst denna artikel i Kat Obs.
Och visst är det ett faktum att i Sverige endast EN religion kan räkna med stöd. I alla lägen. Jag talar naturligtvis om islam. Vilken annan religion skulle tillåtas att, med mediernas och politikernas gillande (det går inte att tolka på annat sätt) eller tysta medgivande, begå massmord i stor skala, fördriva hela befolkningsgrupper, de flesta kristna!
Den som vågar säga sanningen om detta obeskrivligt obehagliga fjäskandet för islam i medier och bland våra sv politiker och kräver att kristna skall behandlas med samma respekt som alla andra, kan räkna med förföljelse.
Ska inte sanningen befria oss, i ALLA sammanhang?
Skicka en kommentar