När man hör från Julia Kronlind att det är det kristna som ska bevaras så är det i en inskränkt mening till skillnad från Jesus som ville ha öppenheten mot andra så är det här en inskränkthet och det ser jag jätteallvarligt på.
Men uppenbarligen sträcker sig den öppenheten inte så långt som till att släppa in Sverigedemokrater i kyrkofullmäktige. De klassas av Klein som "rasister och fascister".
Om man fördjupar sig lite i den terminologin så betyder ordet rasism att man delar in människor efter raser, och värderar vissa raser högre än andra. Om man angriper detta synsätt i termer av antirasism finns det en risk att man själv faller i samma grop, ty om man menar alla raser ha samma värde så har man därmed accepterat det sedan länge utrensade rasbegreppet som sådant. (Detta inträffade i själva lagstiftningen, som för bara några år sedan angav ras som en definition av folkgrupp. Mycket pinsamt, tills man upptäckte fadäsen.)
Med fascism menas en nationalistisk och synnerligen auktoritär politisk ideologi som man förknippar med diktatur och militärmakt.
Man måste nog utgå från att Helle Klein här blandar ihop rasism med främlingsfientlighet, alltså en kritisk inställning till invandringspolitiken som bygger på oron över att invandringen hotar vår nationella identitet. Frågan är om det är en medveten begreppslapsus.
Att SD har nationalistiska drag är inte svårt att se. Å andra sidan hittar vi dem även i många andra partier, inte minst Socialdemokraterna och Moderaterna och Folkpartiet, som alla framhåller den svenska modellen som överlägsen allt annat, och Sverige som toleransens och den rationella utvecklingens högborg på jorden. Svenskars insatser utomlands värderas ofta högre än andras, i kraft av den nationella tillhörigheten. Den för katolskt tänkande helt främmande främlingsfientliga inställningen, som ofta åläggs Sverigedemokraterna, finns också tydligt uttalad hos de andra partierna, men då i en omedveten form av fientlighet gentemot "främmande" kulturers värderingar. De kan angripas och nonchaleras utan debatt. Vem minns inte våra parlamentarikers föraktfulla uttalanden om maltesen Tonio Borgs lämplighet som EU-kommissionär? Och igår ifrågasattes Elisabeth Svantesson för sin för "Sverige" främmande syn på aborter, när hon tillträdde - som arbetsmarknadsminister.
Dock fanns det inget i Julia Kronlinds framställning i detta inslag som röjde varken en nationalistisk, rasistisk eller fascistisk inställning, snarare vädjade hon ju till en demokratisk inställning. Att vilja att det kristna skall bevaras i en kristen kyrka kan väl ändå knappast tyda på någon form av extremism. Det är mycket svårt - för att inte säga omöjligt - att förstå citatet från Helle Klein ovan, i synnerhet med vetskapen om att det är en präst i Svenska kyrkan som uttalar detta. Om inte det kristna bevaras i en kristen kyrka - vad är den då? Att hon dessutom öppet intar en generell partipolitisk ställning är anmärkningsvärt - det skulle i vår kyrka omedelbart leda till reprimander.
Från katolsk synpunkt finns det problem i samtliga partiers program. Det är inte svårt hitta punkter och principer som strider mot vår kristna katolska tro. Men detta behöver inte hindra oss att rösta och det finns katoliker i samtliga partiers medlemsmatriklar. Det handlar om att rösta på det parti man tror bäst kan verka för det allmännas väl, i värsta fall det som minst kan skada vår sak. Den bedömningen måste var och en göra själv, utan inblandning av prästerskapet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar