Syndaren och lärjungen - vem är det?

Intervjun med påve Franciskus som utgavs idag kommer säkert analyseras in i minsta detalj. Vi kommer naturligtvis också att följa dessa kommentarer i olika media. Vi inleder med en liten intressant pastisch. Påven nämner i intervjun att han på sina sällsynta besök i Rom brukade besöka kyrkan San Luigi dei Francesi för att se målningen av Caravaggio som visar när Jesus utvalde Matteus till lärjunge.

 "Det där Jesu finger som pekar mot Matteus, det är mig det pekar på. Jag känner som han gör, Matteus. Det är Matteus gest som slår mig; han håller ihop sina penningar som för att säga; Nej, inte jag! Nej, dessa pengar är mina, se mig, en syndare som som Herren fäst sin blick på. Och det är vad jag sade när de frågade mig om jag skulle acceptera valet av mig till påve".
(Övers. red.)

Men i konsthistorien har det alltid varit den skäggige mannen som ansetts föreställa Matteus. Caravaggio har nämligen med honom i flera målningar, föreställande Matteus. Helt nyligen - i början av augusti -  uppstod dock en debatt i en italiensk TV-kanal, eftersom en ung konsthistoriker, Sara Magister, hävdade att det är den unge mannen som räknar pengarna som är Matteus och den äldre pekar på honom och inte på sig själv. Huruvida det är en slump att påven just i samma månad tar upp samma tolkning av detta konstverk vet vi inte. Men den vanligtvis lite kritiska krönikören Sandro Magister gladde det säkert att hans dotters tolkning också är påvens - och, frågar man barn så har de också i allmänhet samma uppfattning; Matteus är ynglingen, han vill inte låtsas om att han är utvald.

Nå  - vem är det som Jesus utvalt? Vad tror ni? Mästerverket av Caravaggio kan ses högupplöst i denna länk.

Sällström: Gasen var sarin - allt annat oklart

"Det är inte entydigt vem som kan stå bakom, vem som har tillgång till vapnen eller vem som har mest att vinna på att använda dem." 

Så säger professor Åke Sellström, FN-experten på kemiska stridsmedel, idag i en mycket fyllig intervju i DN. Han var på plats, han såg attacken från hotellfönstret och han och hans team genomförde en mängd provtagningar på överlevande och talade med många syrier på båda sidor i konflikten, direkt på platsen för gasattackerna . Ändå vet han inte ens något om den potentiella vapentillgången. Än mindre om antalet dödsoffer:

Siffrorna varierar mellan 400 döda till upp emot 1.500 döda och 400 kan säkert stämma men vi har inga bevis för hur många som egentligen dog.

Men statssekreteraren  Kerry hade ju bevis, och han visste vilka som var skyldiga och även antalet döda. Och utrikesministern Carl Bildt visste vilken sida som var skyldig redan timmar efter dådet. 

Men vi ser här hur svårt det är att veta något med säkerhet om vad som hänt egentligen. Åke Sellström är ett proffs, det märker man i denna intervju. Han åker nu tillbaka för att undersöka gasanfall utförda i augusti - som har anmälts av Assadregimen.  Utan att bli känslokall så håller han sig till det han vet. Spekulationerna får andra göra. Många gör det. Vi avstår. 

Hur president Assad ser på uppgörelsen med USA och kriget, se denna färska och högaktuella intervju på Fox News:

VIDEOS: Interview with Assad Part 1 | Part 2 | Part 3 | Part 4 | Part 5 | 'Special Report' panel reacts 

Den gåtfulla politiken

I ett inslag i P1 Morgon om det sk kyrkovalet intervjuas en representant för Sverigedemokraterna, Julia Kronlid, riksdagsledamot, och redaktör Helle Klein, präst i Svenska kyrkan. Kronlind betonar frågan om Svenska kyrkans identitet som kristen kyrka och kulturbärare. Hon vädjar till respekten för den demokratiska ordningen, detta då det framgår att SD-medlemmar skall utröstas medelst allianser. Helle Klein svarar

När man hör från Julia Kronlind att det är det kristna som ska bevaras så är det i en inskränkt mening till skillnad från Jesus som ville ha öppenheten mot andra så är det här en inskränkthet och det ser jag jätteallvarligt på.

Men uppenbarligen sträcker sig den öppenheten inte så långt som till att släppa in  Sverigedemokrater i kyrkofullmäktige. De klassas av Klein som "rasister och fascister".

Om man fördjupar sig lite i den terminologin så betyder ordet rasism att man delar in människor efter raser, och värderar vissa raser högre än andra. Om man angriper detta synsätt i termer av antirasism finns det en risk att man själv faller i samma grop, ty om man menar alla raser ha samma värde så har man därmed accepterat det sedan länge utrensade rasbegreppet som sådant. (Detta inträffade i själva lagstiftningen, som för bara några år sedan angav ras som en definition av folkgrupp. Mycket pinsamt, tills man upptäckte fadäsen.)

Med fascism menas en nationalistisk och synnerligen auktoritär politisk ideologi som man förknippar med diktatur och militärmakt.

Man måste nog utgå från att Helle Klein här blandar ihop rasism med främlingsfientlighet, alltså en kritisk inställning till invandringspolitiken som bygger på oron över att invandringen hotar vår nationella identitet. Frågan är om det är en medveten begreppslapsus.

Att SD har nationalistiska drag är inte svårt att se. Å andra sidan hittar vi dem även i många andra partier, inte minst Socialdemokraterna och Moderaterna och Folkpartiet, som alla framhåller den svenska modellen som överlägsen allt annat, och Sverige som toleransens och den rationella utvecklingens högborg på jorden. Svenskars insatser utomlands värderas ofta högre än andras, i kraft av den nationella tillhörigheten. Den för katolskt tänkande helt främmande främlingsfientliga inställningen, som ofta åläggs Sverigedemokraterna, finns också  tydligt uttalad hos de andra partierna, men då i en omedveten form av fientlighet gentemot "främmande" kulturers värderingar. De kan angripas och nonchaleras utan debatt. Vem minns inte våra parlamentarikers föraktfulla uttalanden om maltesen Tonio Borgs lämplighet som EU-kommissionär? Och igår ifrågasattes Elisabeth Svantesson för sin för "Sverige" främmande syn på aborter, när hon tillträdde - som arbetsmarknadsminister.

Dock fanns det inget i Julia Kronlinds framställning i detta inslag som röjde varken en nationalistisk, rasistisk eller fascistisk inställning, snarare vädjade hon ju till en demokratisk inställning.  Att vilja att det kristna skall bevaras i en kristen kyrka kan väl ändå knappast tyda på någon form av extremism. Det är mycket svårt - för att inte säga omöjligt - att  förstå citatet från Helle Klein ovan, i synnerhet med vetskapen om att det är en präst i Svenska kyrkan som uttalar detta. Om inte det kristna bevaras i en kristen kyrka - vad är den då? Att hon dessutom öppet intar en generell partipolitisk ställning är anmärkningsvärt - det skulle i vår kyrka omedelbart leda till reprimander.

Från katolsk synpunkt finns det problem i samtliga partiers program. Det är inte svårt hitta punkter och principer som strider mot vår kristna katolska tro. Men detta behöver inte hindra oss att rösta och det finns katoliker i samtliga partiers medlemsmatriklar.  Det handlar om att rösta på det parti man tror bäst kan verka för det allmännas väl, i värsta fall det som minst kan skada vår sak. Den bedömningen måste var och en göra själv, utan inblandning av prästerskapet.

Greider i elfenbenstornet

Det finns inte så många talradiokanaler i Sverige. I själva verket två bara. Men den ena, en privatkanal kallas Radio1, är någon sorts vulgärunderhållning för deltagarna själva, utan innehåll. I den statliga radion kan man ibland hitta kvalitet, inte minst de skickligt gjorda dokumentärerna som sänds i P3 - Verkligheten i P3. Så har vi förstås den folkkära institutionen P1, som alla svenskar kanske växt upp med. Här sänds på söndagsmorgnarna programmet Godmorgon Världen, som ska spegla veckans händelser. Det finns fasta inslag - och dessvärre innebär det också upprepade och ack så förutsägbara mönster. Man låter samma personer göra sina krönikor och analyser och man har till och med en tyckarpanel, där det återkommer samma röster igen och igen och igen.

En av dem tillhör Göran Greider, redaktör vid Dalademokraten. Av någon anledning tillåts han uttala sig om allt mellan himmel och jord, och han blir sällan korrigerad trots de mest hisnande gissningar han gör.

 Oraklet Greider

I det senaste i raden blev panelen tillfrågad om kyrkovalet räddar Svenska kyrkan från marginaliseringen i samhället. Då svarar Goran Greider  - Nej, och menar att Svenska kyrkan varit en

"plats för de tunga frågorna, jämställdhet, klimat, HBQT,

detta enbart tack vare inblandningen av politiker utifrån

"till skillnad från den katolska kyrkan som är helt avskuren från politiken och då blir den väldigt reaktionär".

Vi ska inte ge oss in i debatten om det svenska märkliga kyrkovalet, där 12% av medlemmarna röstar och rösterna ändå räknas. Men vi kan konstatera att Göran Greider borde reflektera lite över sina egna ord. Den katolska kyrkan är global, den har världens största och äldsta diplomatiska nätverk. Det finns ett oräkneligt antal organisationer som är engagerade i världsliga frågor, inte minst hjälporganisationer som alltid är först på plats, som Malteserhjälpen och Caritas. Och Justitia et Pax sysslar enbart med rättvise- och fredsfrågor. Till detta kommer ordnar som är extremt utåtriktade. Har inte Göran Greider hört talas om diskussionen om den amerikanska kvinnliga ordensledningens politiska engagemang? Dessutom framträder påven varje onsdag på Petersplatsen inför - och mitt ibland! -  fyrtiotusen åhörare  och kommenterar då ofta världshändelserna utifrån de exceptionella underrättelser han får. Från påvarnas penna kommer det hela tiden kommentarer och varningar, råd och vädjanden vända till världens folk och makthavare.

Så har det alltid varit. Missade Greider att det var katolska kyrkan som först varnade för den  nationalsocialistiska människosorteringen, i påve Pius XI:s rundskrivelse Mit Brennender Sorge som skrevs redan 1937 och spreds med flygblad över Tyskland? Under denna tid behandlade Greiders partikamrat Per Albin Hansson Hitler som en politisk broder - trots allt var det ju ett arbetareparti han ledde - och Tyskland var vår viktigaste handelspartner. Tyder det faktum att den lilla Vatikanstaten tog emot flera judiska flyktingar under kriget än USA och England tillsammans, på politisk isolering?

Har det gått Greider förbi helt att det är framförallt de katolska och ortodoxa kyrkorna som engagerat sig för Syrien, medan den Svenska kyrkan tigit som muren? Förra söndagen bad påven i fyra timmar på Petersplatsen tillsammans med hundratusen katoliker för freden i Syrien. Skulle det vara tänkbart att ärkebiskop Weijryd samlade ens hundra människor på Vaksala torg i Uppsala för en sådan sak?  Greider har också tydligen helt missat det Andra Vatikankonciliet, vars texter tar upp praktiskt tagit allt mellan himmel och jord. Det finns i stort ingenting som inte kyrkan uttalat sig om i vår moderna tid, från jordreformer i Sydamerika till människohandel och storbanker.

Att sedan Greider betraktar diskussioner om miljön, feminism och sexuella minoriteter,  som "tunga frågor", när vi står inför gungande samhällsfundament,  civilisationskonflikter och uppenbara risker för världskrig, ja det borde kanske också någon höja ett litet ögonbryn för.  Vem är det nu egentligen som isolerat sig i sitt torn?