Påven: Omöjlig hållning distansera sig från läran

Påve Franciskus har överraskat många, både positivt och negativt. En del har sett ledarorganisationen för katolska ordenssystrar i USA, LCWR, som en sorts spjutspets i att reformera kyrkan. De hade nu hoppats att nya toner skulle komma från Vatikanen i detta fall, kanske påve Franciskus rentav skulle godkänna deras syn på preventivmedel som något etiskt neutralt och abort som en nödvändig lösning och rentav införa det kvinnliga diakonatet?

Istället kom ett uttalande i rakt motsatt riktning.  Den 8 maj sade han till en organisation för ordensledare, (International Union of Superiors General (UISG) att ordens medlemmar måste identifiera sig med kyrkan, med läroämbetet och synlig enhet med påven.

Your vocation is a fundamental charism for the Church's journey and it isn't possible that a consecrated woman or man might 'feel' themselves not to be with the Church. A 'feeling' with the Church that has generated us in Baptism; a 'feeling' with the Church that finds its filial expression in fidelity to the Magisterium, in communion with the Bishops and the Successor of Peter, the Bishop of Rome, a visible sign of that unity,” the pontiff added, citing Paul VI: “It is an absurd dichotomy to think of living with Jesus but without the Church, of following Jesus outside of the Church, of loving Jesus without loving the Church. Feel the responsibility that you have of caring for the formation of your Institutes in sound Church doctrine, in love of the Church, and in an ecclesial spirit.”

I det läromässiga övervägande som Troskongregationen kom med i april förra året, som gav så många reaktioner, finns det några punkter som är graverande. Där beordras man bland annat ta bort den handbok, "Systems Thinking Handbook", som vi tidigare redogjort för. Det påpekas att man inte kan inbjuda vilka talare som helst, det har funnits rena newage-profetissor i programmen till exempel.   Och man anser sig behöva påminna ordensledningen att eukaristin och tidebönerna bör vara självklara inslag i deras sammankomster.  Vilket säger en del om hur långt man kommit från sin kallelse.

Hur dessa punkter efterlevs är oklart. På hemsidan finns Systems Thinking Handbook kvar, ännu efter ett drygt år.

Vad påven vill komma till är att det måste finnas ett "vi". Och detta "vi" måste inbegripa kyrkans ledning. Det har funnits röster även i vårt lilla stift, som velat reducera påven och läroämbete till något som inte behöver ens ingå i den heliga tron, ty "Gud är större än kyrkan". Men detta är alltså inte "möjligt" för en som avlagt de heliga löftena att inta en sådan position. Inte för någon katolik. Ty vi är ett "vi", alla vi som ingår i Kristi mystiska Lekamen. Påven talar om "sentire con la chiesa", att tänka för kyrkan, med kyrkan, i kyrkan. Aldrig mot kyrkan, eler utan kyrkan, som om det skulle finnas en alternativ väg, en förbipassage undan lydnaden till ämbetet och en existens där man upprättar sin egen tolkning av katekes och bedriver  reformarbete utan kontakt med kyrkoledningen. Betonas bör att Troskongregationens, och nu också påvens, ingripande inte - som det ofta framställs -  är ett "angrepp" på alla 65 000 ordenssystrar på fältet och i klostren, utan det handlar om ett ganska begränsat antal personer, en ledningsgrupp som agerar utåt och gärna framträder i massmedia i olika frågor, inte minst politiska.

OBS och de farliga katolikerna

Kulturprogrammet OBS uppmärksammade i veckan proteströrelsen La Manif pour tous (se nedan) genom ett inslag av frilansjournalisten Johan Tollgert. Han hade träffat en av galjonsfigurerna i rörelsen,  den karismatiska  artisten Frigide Barjot. Tollgert gör i sin betraktelse allt för att framställa rörelsen som något obehagligt förtäckt kristet; man har

i rörelsen medvetet valt bort många symboler för den kristna tron.

Tollgert kan inte dölja sin antipati till det hela:

Hundratusentals, ibland över miljonen människor har vid flera tillfällen protesterat mot lagen om samkönade äktenskap - i landet som gav oss "frihet, jämlikhet och broderskap" 

Men i samma land bryr man sig inte om 60 % av befolkningen, Tollgert. I inslaget frammanas bilden av en farlig högerrörelse, beredd att ta till våld:

Kanske är det för att få mer makt som man inom rörelsen nu vill utvidga protesterna. Man vill bli en politisk falang av högern att räkna med.

Från rörelsens håll sticker man inte under stol med att man i å med fortsatta demonstrationer vill få hela samhället i gungning, utlösa en politisk kris, kanske t o m störta presidenten eller åtminstone få till nyval.Vi vill utlösa vår Majrevolt, säger alltså Frigide Barjot och tillägger att vissa av rörelsens anhängare manar till kravaller i maj - där blod ska gjuta på boulevarderna - om så behövs!

Och Tolgert tillägger sarkastiskt:

Hur man får ihop detta resonemang med religion å tro har man inte förklarat.

Ett roligt tillspetsat uttalande blir här till ett hot om blodiga kravaller, och Tolgert citerar vänstertidningen Marianne, att detta är

de småborgerliga och reaktionära katolikernas uppror.

Mera vinklat än så kan man väl knappast framställa fenomenet. Miljoner fransmän protesterar mot lagar som uttrycker en politisk vilja att förändra samhällets grundvalar, i strid mot vad halva befolkningen tycker och utan att några behov av detta har uttryckts. Det är intressant också att just OBS kulturkvarten så gott som alltid har förknippat kristna och katoliker med något negativt, farligt, oönskat, något främmande som det råder en sorts självklar konsensus om att det ska bekämpas.