Många såg vältränade ut. Men det dröjde inte länge förrän man såg tomma blickar och krumma kroppar. Man blev orolig för om en del verkligen skulle orka ta sig i mål och för deras hälsa. Mycket riktigt rapporteras det nu att två löpare avled, och många fick tas in på sjukhus.
Vad har nu detta med vår katolska rapportering att göra? Jo - när det visat sig att påven Johannes Paulus II använde självspäkning och bland annat slog sig med ett bälte, så rapporterades detta i alla våra tidningar, inte sällan med en ironisk ton. En människa som slår sig själv kan inte vara mentalt frisk, och den religion som tillåter detta måste ju vara pervers. Ungefär så löd mången kommentar. Men här släpar sig alltså tiotusentals vanliga svenskar runt på Stockholms gator under uppenbart svåra plågor, detta helt frivilligt och dessutom utan andra mål än att bevisa för sig själva att de klarar av det. I botten finns kanske också en målsättning att hålla hälsan vid liv och de kroppsliga funktionerna alerta. Men utmattning, smärta, blod, svett och tårar saknas knappast.
Johannes Paulus II - liksom många andra kristna genom seklerna - utförde således sina privata övningar (betydligt blygsammare rent fysiskt) för den andliga hälsan, och då för att försaka sitt själv. Men motionärerna pålägger sig sina plågor enbart för den lekamliga hälsan och självkänslan. Det förstnämnda exemplet väcker offentligt spe, men ingen reagerar negativt över det andra - inte ens när det skördar dödsfall.
För den "själviska självspäkningen" finns det hur många metoder och inrättningar som helst. Det finns till och med särskilda maskinhallar avsedda för att utsätta kroppens muskler och leder för allsköns plågor, detta medelst sinnrikt konstruerade vikter, dragskruvar och fjädrar. Detta låter ju som en beskrivning från en medeltida tortyrkammare. Men vad det handlar om är tjänster man får betala ansenliga summor att utsätta sig för.I mindre utvecklade, och mindre sekulariserade, länder är dock fenomenet okänt.
Inlägg
