Medan drevet ändå går...

Det var inte bara biskop Mixa som fick avsked utan utredning. Den 23 april - alltså innan de falska anklagelserna om sexövergrepp presenterats - så fick även Augsburgstiftets pressekreterare Dr. Dirk Hermann Voss avsked. Voss är ett känt namn i Sydtyskland, han är chef för ett stort katolskt bokförlag, Sankt Ulrich Verlag, och rådgivare i påvens mediaråd. Varför blev nu denne duglige publicist också avpolletterad? År 2006 retade han gallfeber på gayrörelsen och andra efter att kritiserat en artikel i en tidskrift utgiven av Augsburgs katolska högskola, där homosexuell samlevnad bejakades. Voss påminde om att man inte under några omständigheter kan förena homosexuell samlevnad med katolsk tro, detta ur objektiv moralisk synpunkt. Voss har också försvarat sin biskop och angripit pressen för den kampanj som förts mot honom, som gått ut på att hitta anklagelsepunkter snarare än att rapportera konstaterade fakta.

Mot biskop Mixa fanns det alltså två anmärkningar. Han hade som ung präst använt aga mot barn och han hade som kyrkoherde köpt en kopparetsning för stiftelsepengar för att pryda församlingshemmet.

Men alla vet ju vad det egentligen handlade om. Hans "åsikter" och vänskap med påven. Organisationen Wir Sind Kirche gläder sig att den lyckats med sin kampanj och säger och biskopar ska inte ha någon bonus på brott. Men uppenbarligen tycker man att media ska ha bonus på bevisbördan. Om det är så man tänkt att demokratiseringen i kyrkan skall fungera så är det nog inte bara kyrkans läroämbetet som har stora tvivel.

Efter detta så påtagliga justitiemord undrar man hur det egentligen var med de mystiska händelser som fällde biskop Krenn i Österrike, som aldrig kunde beläggas. Och med den tigande kardinal Groer som enligt en enda källa, skandaljournalisten Hubertus Czernin, under 40 år skulle ha våldfört sig på 2000 pojkar och män . En ny erövring varje vecka alltså - i fyrtio år. Första anmälningen kom 1995. En jämförelse: Bland de absolut värsta fallen som gått till domstol är fader Lawrence Murphy i USA, som bodde på en internatskola för döva. Under hans tjugofem år på skolan tros han har antastat upp till 200 pojkar.

Mixa, Krenn, Groer: Det finns naturligtvis sanning i alla dessa fall. Frågan är bara; vem äger den?

Fallet Mixa avslutat

Med en minimal notis i Augsburger Allgemeine meddelas att åklagaren inte tänker upp någon förundersökning mot biskop Walter Mixa. Man har inte funnit någon substans i anklagelserna helt enkelt. Mixa är avskedad genom direkta ingripanden från sin egen överordnade, ärkebiskop Zolltisch och för honom återstår bara att leva återstoden av sin tid med ett vanhedrat rykte, smälek och hån. Som kyrkoherde i sin församling fick han inte mindre än tretton prästkallelser och han tvekade aldrig att försvara den lära han var utsedd till att sprida. Vi får nog förgäves vänta på en förmedling av denna notis från Reuters eller TT, där det ju hette att han avskedats på grund av sexövergrepp. Sådan är den grymma verkligheten.

Någon jämförde dagens mediahets med inkvisitionen. Men ingen jämförelse kan vara mera missvisande. Ty inkvisitionen innebar just det ordet betyder - en grundlig undersökning av fallen, inte en dom grundad på enbart rykten och anonyma brev.

Om övergrepp - och övergrepp

Tidningarnas Telegrambyrå rapporterar nu genom Lissabons Reuterreporter att Augsburgs biskop Mixa avskedats "efter anklagelser om sexövergrepp". Men sakta i backarna - handlade detta inte först om att han hade utdelat några örfilar på ett skolhem? Och sedan plötsligt att det fanns finansiella oegentligheter (inköp av möbler för stiftelsemedel)? Det räckte uppenbarligen inte - vad som fattades var - just det - sexuella övergrepp.

Jo, visst var det så. De första värjstötarna var futila och skulle inte få någon biskop i världen avskedad. Men när den formliga klappjakten på en biskop satts igång så finns det inga gränser. Det är hans egna kollegor med biskopskonferensens ordförande ärkebiskop Zolltisch i spetsen, som bestämt sig och då skys inga medel. Biskopen ansågs nämligen "konservativ".

Att åklagaren sedan inte lyckades hitta en enda detalj om den som sexövergreppen sades ha skett mot - inte ens hans namn - är en parentes, och när man sedan hittat det påstådda "offret" så förnekar denne bestämt att biskopen skulle gjort något mot honom:

Jag har aldrig blivit antastad av biskop Mixa. Jag står till hans förfogande som ministrant i domkyrkan, det gäller än idag.

Vem anmälde då det hela? Tydligen några anställda på biskopens kontor. Det utpekade "offret" anser hans namn utnyttjats i en maktkamp och han är "chockad", även hans fästmö. Biskopen själv förnekar också bestämt denna senaste i raden av anklagelser mot honom. Han har varit en mycket omtyckt seminarieledare, som fått unga män att söka sig till prästämbetet i uppseendeväckande stort antal, och kallelserna har varit stabila. Flera av hans forna ministranter har uttalat sig. En säger det hela är absurt: "Biskopen har aldrig uttryckt sin sexualitet".

Biskop Mixa är idag en bruten man. Han befinner sig på ett sjukhus i Schweiz - "för behandling av sitt alkoholmissbruk" heter det i en del tidningar. Sanningen? En sedan länge emotsedd knäoperation!

Hela historien om biskop Mixa är skrämmande, tragisk och tänkvärd. Den handlar inte om sexuella övergrepp, inte heller om bedrägerier utan om krass maktpolitik inom kyrkans egna led. En annan form av övergrepp alltså, som det talas mera tyst om.

För de som kan läsa tyska finns här en bra översikt.