2008-10-12

Det man inte kan tala om, därom skall man tiga

Rikstidningen Svenska Dagbladet - en gång känd för sin balanserade journalistik och höga kvalitet - sällar sig numera till boulevardpatraskpressen. Inte bara genom radikalfeministiska Idag-sidor utan också med krönikor som får den mest tolerante att säga upp prenumerationen. Att påven och kyrkans attackerats från både en Vallqvist och en Werkelid kan man kanske förstå, utifrån deras bakgrund som dissidenter i sin egen kyrka. Åtminstone brukade deras artiklar vara välskrivna, till och med den krönika där påve Benedikts val profeterades med de historiska orden att

nu finns risken att han (Ratzinger) verkligen blir påve, till ålder ännu valbar och med en strategisk maktstruktur under sig som säkert kan överrösta den helige ande.

Att vår påve skulle bli påve trots Den helige Ande var alltså före kulturchef Werkelids överygelse.Låt oss hoppas han ändrat sig.

Emellertid finns det alltid en grad till i helvetet. Nu den 10 oktober förkunnas nämligen i en krönika av en viss Anna Larsson att

små onda män avlöser varandra

i Petri Stol.

Intellektuellt enkelriktade och utan grundläggande empati för sina medmänniskor utfärdar de fördömanden på löpande band. Av homosexualitet. Aborter. Utomäktenskapligt sex. Och såklart preventivmedel.

Krönikören Anna Larsson redovisar inte sin egen intellektuella bakgrund, uppenbarligen tycker hon den dock räcka till för att utskopa en av vår tids största teologiska snillen, erkänt både av hans beundrare och motståndare. Detta mest med kommentarer om hans klädsel(!). Ty för henne är han bara

en gubbe i klänning med gammaldags idéer

och

den där ogifta 81-åringen i den lustiga hatten

som naturligtvis inget kan veta om det han inte prövat.

Att kvinnor dör i barnsängar är påvens fel. Ty han tillåter inte preventivmedel. Detta är artikelns huvudbudskap. En fet, föga specificerad anklagelseakt med andra ord.

Går logiken ihop? Det gör den naturligtvis inte.

Ansvaret faller tungt på redaktionen att släppa in så undermåliga texter, att de knappast ens skulle platsa i en högstadieuppsats, men däremot förmodligen kvalificera sig till ett förtalsmål i tingsrätten.

3 kommentarer:

Karin sa...

Jo, och värre lär det bli. Att vara katolik i Sverige kommer inte bli enklare. Jag tycker fö att något saknas i den här artikeln. Visst är Larssons krönika under all kritik, Werkelids går dock att följa. Det gör inte riktigt er. Larsson påstår en sak, ni säger: Det är fel, men utan att gå in på varför.

Själv katolik har jag gjort en sorts typisk fransk eller latinsk separation mellan påvens ord och mitt vanliga liv, jag gör så gott jag kan, påven ger riktlinjer för hur det borde vara, men det vet ju alla att ingen vanlig dödlig klarar.

Werkelids ord känner jag starkt med, särskilt den våldtagna flickans. De homosexuellas kamp för att kunna bilda par kan jag förstå men jag tror inte på någon kyrklig välsignelse för deras del, åtminstone inte katolsk, och är rätt glad att jag slipper ta ställning till övriga trossamfunds bryderi.

Men som sagt, er argumentering brister betänkligt, även om ni kanske har rätt i sak.

Anonym sa...

Länkar som belyser problemet i den debatt som förs på olika nivåer i samhället finns att läsa här för den som är intresserad:

http://www.catholicity.com/commentary/bogle/00063.html

http://www.wf-f.org/0901Bogletolerance.html

Anonym sa...

Det är väl för f-n ingen argumentation som Editor/KATOLSK OBSERVATÖR värjstöt kan sägas vara. Det är ett hederligt och kompromisslöst ställningstagande. Inget liberalt tjafs "hit och dit".

TACK !