Kampanj med dubbelbottnad agenda

Den senaste tiden har RFSU gått ut i en sorts kampanj under namnet Mammakampen. Ett seminarium hölls på Mors Dag och en debattartikel har publicerats i Uppsala Nya Tidning. Budskapet är att mödradödligheten i U-länderna är oacceptabel. Därför har man bland annat en kampanj för att utbilda barnmorskor i Nicaragua, som finansieras av SIDA.

Detta låter ju behjärtansvärt. Det finns väl inget mera tragiskt än att en kvinna skall dö i onödan i barnsäng, kanske även barnet, och även lämna andra barn moderlösa.

Men läser man vidare så undrar man om det verkligen är upprördheten över detta som är skälet till kampanjen. I artikeln sägs nämligen att

Detta sker trots att många liv skulle kunna räddas genom insatser som sexual­undervisning, preventivmedel, läkarvård samt lagliga och säkra aborter.

Och litet längre ner:

Men även om pengarna finns, bromsas insatserna av att katolskt dominerade länder, som Polen, Irland och Malta hellre proklamerar avhållsamhet än ser en ökad användning av preventivmedel och tillgång till lagliga aborter.

Läkarvård är alltså bara en liten del av saken. Det tycks som om sexualundervisning, preventivmedel och "lagliga och säkra aborter" är betydligt viktigare. Eftersom katolsk kristen tro inte kan acceptera preventivmedel och abort anges i snart sagt varje artikel "katolska kyrkans makt" som huvudorsak till mödradödligheten, detta i form av indignerade och hätska angrepp.

I en artikel på RFSU:s hemsida sägs tydligt att

Säkra och lagliga aborter är avgörande för att kunna minska mödradödligheten.

Så genom att avbryta graviditeten skall mödradödligheten minskas. Men på det sättet blir det ju inga mödrar. Mammakampen blir snarare en kamp emot moderskapet!

Borde det istället inte stå i främsta rummet att förstärka mödravården i den form som räddar liv - både mammans och barnets? Här skulle SIDA och även RFSU säkert kunna göra stora insatser.

Men istället använder man mödradödligheten som ett argument att slå sig in med program för "reproduktiv hälsa", vilket alltid innebär propaganda för inducerad abort och sexualundervisning, det vill säga information om hur man kan ha ett bra "sexliv" och samtidigt undvika både familjebildning och graviditet. Att dessa ideal strider mot hela folkkulturers övertygelse att vi fått sexualiteten för att ge tillbaka något större och att barn är gåvor från Gud, detta tycks man bara hysa förakt inför.

Ty det märkliga förhållandet föreligger, att inom Riksförbundet För Sexuell Upplysning saknas helt upplysning om hur man gör för att bilda familj, ta ansvar för den och de barn som eventuellt kommer.

Sensus, värdegrund och människans värdighet

Vi rapporterade den 23 juli att studieförbundet Sensus sponsrar Pridefestivalen och deltog med en rad aktiviteter, som även för den mest tolerante kristtroende innebär utmaningar mot uppenbarelsens sanning. Redaktionen tillställde ett brev till förbundschefen Mats Bernerstedt. Brevet och svaret kan läsas här.

Svaret är precis så diplomatiskt som man kunde förvänta sig. Det sägs bland annat att

Vår grundhållning är att inte undvika svåra och laddade frågor. Som organisation är det också vår grundhållning att inte ställa oss bakom olika åsikter - det är den enskildes uppgift att göra.

Men här gällde knappast valet att undvika frågor, utan istället handlade det om hur bibeltolkning utifrån teorier om könets ovidkommande, uppträdanden från "komiska lesbianer", som ska få publiken att "omkullkasta normer" etc - hur dessa aktiviteter kan förenas med studieförbundets kristna värdegrund. Dessutom är det klart utsagt att en av festivalens huvudmålsättningar var att verka för att den kristna värdegrunden upplöses och marginaliseras. "Svensk synd - bryter gränser". Synden som frälsningsväg alltså.

Studieförbundets medlemsorganisationer borde väl ändå få ett ord med i saken. Banker och andra företag som sponsrade festivalen hade väl knappast egna arrangemang i den. Men det hade alltså Sensus.

Förbundschefen hänvisar till

respekt för varje enskild människa och ett ansvar att motverka att människors värdighet kränks.

Men det är knappast respektfullt mot den enskilda människan att delta i en festival vars syfte är att försöka dölja eller - ännu värre - applådera synden. Ty ingenting är människan och hennes bestämmelse mera ovärdigt än just synd.