Biskop emot biskop - och emot Rom: Olyckligt och onödigt

Den 15 mars 2021  utgav Troskongregationen i Rom  ett svar (responsum) på ett dubium - en fråga helt enkelt - huruvida kyrkan kan utdela välsignelse över samkönade relationer. Texten är sammanfattad på svenska på Vatican News.

Det finns inget uppseendeväckande i detta: Tidigare har sådan svar givits ut årligen, till ledning för framförallt biskoparna men i förlängningen till präster och oss troende också. Det skall vara en ledning att förstå vad vi tror och vad Kyrkan lär. 

Denna gång har dock den enkla korta texten lett till omfattande reaktioner från framförallt katoliker  i Europa. Anledningen är att sk homosexuella relationer berörs. I Wien har kardinal Schönborn uttalat sig att om förfrågan om välsignelse kommer från ett samkönat par och den bedöms vara är ärlig, så kan kyrkan inte säga nej.  I strid med Troskongregationens svar alltså. I Belgien har en biskop gått ut och att han skäms över sin kyrka. I Tyskland har ordföranden för den tyska biskopskonferensen, biskop Georg Bätzing,  gjort ett tvetydligt uttalande, där han hänvisar till "den synodala vägen" och antyder att kyrkans lära måste omtolkas, och detta på lokal nivå. En organisation ZdK, bestående av både biskopar, professorer och lekmän, har samlat ihop 3000 namnunderskrifter mot Troskongregationens dekret. 

"Kyrkan tillåter inte homosexuella att ha sexuella relationer", 

säger Birgit Mock från ZdK och fortsätter: 

Förhållande ja, sexualitet nej: det är inte möjligt. Separationen mellan sexualitet och att vara person strider mot all kunskap om humanmedicin, psykologi, sociologi och kulturantropologi. Det kyrkliga uteslutandet av sexualitet begränsar människor i utvecklingen av deras identitet och upplevelsen av närhet och trygghet.

 

Här avvisas således varje tanke på kyskhet och avhållsamhet, vilket i alla tider varit en väg att närma sig Gud. Detta samtidigt som övergreppsrapporterna aldrig verkar ta slut just i de tyska stiften. 

Nej, all kärlek är inte tillåten och varken kärlek eller sexualitet är av Guds vilja om det strider mot vad Gud uppenbarat för oss redan på Mose tid.  Måste detta verkligen sägas igen?

Men det finns också de som välkomnar svaret.

I själva verket är texten mycket enkel och självklar: Kyrkan kan inte tala emot sig själv, hon kan inte å ena sidan 

förmedla vad som är inskrivet i Skapelsen och fullt uppenbarat av Kristus Vår Herre, 

 

och andra sidan välsigna relationer och ordningar som direkt strider emot uppenbarelsen. 

Det finns i debatten en del röster som åberopar "vetenskapen" och menar att man idag vet mera om homosexualitet än tidigare, och därför måste Kyrkan ändra sin morallära. Men i själva verket så är det det motsatta: De nyvunna kunskaperna inom både medicin och biologi ger stöd för den uppenbarade gudomliga skapelseordningen. 

Det är sant att vi vet mycket mera idag om människans biologi än någonsin. Vi vet att sexualitet och fortplantning hör samman, då hela vårt hormonella system utgår från de primära könsegenskaperna, som konstituerar inte bara fortplantningsorganen och könet utan hela vår disposition som sexuella varelser. Den sexuella fortplantningen är central inom hela skapelsen, utan den skulle vi inte ha variation, artbildning och biologisk mångfald. Att sedan människan kan bilda vänskapsförhållanden som kan vara djupa och livslånga kan inte jämföras med den ordning som ligger till grund för äktenskapet, fortplantning och föräldraskap. 

På ett sätt existerar således ingen "homosexualitet" (från homo= lika och secare=dela), om man med detta menar ett sorts parallellt fenomen till "heterosexualitet". Vad fasta sk homosexuella relationer handlar om är vänskapens kärlek mellan två personer som sammanblandas med sexuell attraktion, som i grunden alltid utgår från den naturliga fortplantningen, vilket kräver olika kön. 

Etymologiskt så finns inte ordet sexualitet förrän på 1650-talet. Begreppet "sexuell läggning" dyker upp första gången 1967. Det handlar således mera om en semantisk förvirring förenad med ideologiska tendenser i tiden,  drivna av politiska lobbyorganisationer, än nya insikter som bygger på vetenskapliga upptäckter. 

Alla människor kan få välsignelse, precis som hem och ja, till och med bilar. Men kyrkan kan inte dela ut sin välsignelse över något som strider emot själva uppenbarelsen, i detta fall äktenskapsliknande förhållanden, vare sig det handlar om par av samma eller olika kön. Att detta kan uppfattas som diskriminerande är främst en fråga om bristande kunskap. Och här får väl både kyrkan och skolan ta på sig en stor del av skulden, i den bristfälliga undervisningen om uppenbarelsen och om vår biologiska natur.  

Tål inte kristna lite satir?

Ett inslag i Melodifestivalen har väckt vår trosbroder Edward Bloms reaktion.

 

"Sorgligt att behöva se en rockvideo där en kyrka skändas och man hånar nunnor och munkar. Otänkbart med en annan religions företrädare och heliga byggnader, men kristna är fritt villebråd."

 

Det blev reaktioner: Tål inte kristna lite satir?

Inslaget var gjort av det skickliga komikergänget Grotesco. En reporter söker artisten Trexx som lär ha gått i kloster i Bulgarien. Så stöter han på en munk i en kyrka. Det är Trexx. En kort dialog kommer:

Det Europa jag älskade finns inte längre. Det är öde och stängt.. Det är hög tid att förenas Välkommen till EU Mitt varma fria hem... ser ingen som smajlar... England stack... så ta min hand du europé och res dig upp igen... inget stoppar våran dans... terroristerna kan inte stoppa schlagern...

 

Ortodoxa präster avkläs av "nunnor" på bara skinnet, nu bär de endast latexbyxor, prästkrage, ortodox prästmössa och ett jättekors på magen. Lättklädda kvinnor iklädda bijouterier och nunnedok dansar sedan utmanande i lasergenomströmmad rök. Allt i ett äkta Guds hus som restes till helige Olofs ära på 1300-talet. Kyrkan på Värmdö är även ätternas  Bagge i Boo och Siggesta samt Bureättens gravkyrka. 

Visst, det är inte så djupt, lite fotogenisk pausunderhållning bara. Men under satirytan finns det  klara signaler: pandemi, brexit, klimatproblem, patriotism - allt  det där ger depression, det är samma sak som gå i kloster, ja, som den gamla förlegade kristna tron. Död och tristess. Kyrkan är pest, pina och botgöring, den gränslösa festen är livet. Dansa halvklädd till techno i rök.

Men då har man glömt att den europeiska gemenskapen byggdes på tanken om självständiga nationer vars folk förenas av kristna värden. Att det var klostren som gav oss inte bara visdom och välsignelse och oförglömliga helgon, utan även örtagårdar, ull, Grön Chartreuse, benedictinelikör, trappistöl - och champagne! 

Lever man i frid med Gud behöver man inte bedöva sig med techno och sex och droger och fly verkligheten som alltid överträffar drömmen.