Påven i Ungern: Omöjligt förstå medierapporteringen

Så har den Eukaristiska kongressen avslutats i Budapest mer en mycket välorganiserad tillställning. Påve Franciskus var huvudcelebrant i den  avslutande mässan. Betydligt mer än 100 000 människor kunde följa saken i staden - där man satt upp storbildskärmar överallt  - och miljoner över flera nätverk. EWTN stod för den mycket professionella produktionen. 

Trots att kongressen planerats sedan 2018 redan - den skull ha hållits 2020- så har det inte skrivits något i våra medier, inte ens de katolska om den. I de svenska medierna är den omnämnd endast i Katolsk Horisont. (Även vi på Katolsk Observatör var sena ut med artiklar, detta på grund av underbemanning och sjukdom.) I det katolska Signum - inte en rad. Och på katolska stiftets hemsida länkas endast till den genomvinklade TT-artikeln, som refereras härunder. 

Hur är det med dagspressen? Trots allt så handlade detta ju om ett påvebesök i ett litet europeiskt land. 

Det enda som har kommit ut är en märklig TT-nyhet där man bland annat kan läsa att

Orbán ser sig själv som någon som ska försvara det ”kristna Europa” från migration. Påven själv hastade vidare till ett möte med judiska och kristna ledare.

 

I ett tal, som sannolikt kommer att uppfattas som en kommentar till det politiska läget i Ungern, uppmanade han till tolerans.

 

De senaste åren har Orbán-vänliga medier och politiker kallat påven ”anti-kristen” och kopplat ihop honom med den judiske ungersk-amerikanske miljardären George Soros, som ofta lyfts fram som syndabock för allt möjligt av populister och högerextremister.

 

Påven Franciskus vill förnedra Ungern genom att bara stanna i några timmar, säger en Orbán-vänlig kommentator i tv.

 

Detta är alltså inte klipp från privatpersoner i sociala medier, utan ur något som ska föreställa ett nyhetstelegram från TT, vilket omedelbart sprids i mängder av lokaltidningar mm. 

Artikeln som är ett hopkok av andra "nyheter" från AFP, AP, och Reuters, nämner inget om själva anledningen till besöket, inte heller vad man talade om under det samtal som varit med premiärminister Orban. Enligt Vatikanen talades det om katolska kyrkans roll i Ungern, om miljön och hur man kan stödja familjen som grund för en stabil samhällsordning.  Inget kontroversiellt alltså. 

Hur var det då med påvens förmenta varning till Ungern för antisemitism?  I påvens tal till biskoparna efteråt nämnde han förvisso den ungerske judisk-kristna poeten Miklós Radnóti, som blev skjuten med tjugo andra efter en tre månader lång marsch från Serbien där han arbetat för den ungerska armén. Självfallet  spelade den judiska påbrån in här. Men i detta fasansfulla krig fanns det många liknande öden: Bara i januari 1945 skickades 32000 etniska tyskar från Polen till strafflägren i Sibirien och Donetsk. Man räknar med att 170000 ungrare med tysk etnicitet rensades ut från Ungern och försvann i strafflägren. Civila alltså.  

Förvisso finns det antisemitism i Ungern, inte minst i vissa medier. Men frågar man judarna själva (c:a 50000)  anser de att det är säkrare för dem där än i övriga Europa. Endast 13% känner sig hotade mot 58% i Frankrike t.ex. (källa: FRA). 

Att påven skulle ha stannat så kort tid i Ungern för att därmed markera emot Ungerns invandringspolitik och förmenta antisemitism finns det ingen grund att tro . Det handlar om ett av Europas mera katolska länder med över 50% katoliker. Han reste dessutom efteråt  till Slovakien som har Europas absolut lägsta invandringstal, 0,27 personer per tusen invånare mot Ungerns 0,67. Ungern tar för övrigt emot en tredjedel jämfört med Sverige från andra länder, trots det är ett fattigt land. Skillnaden är att det mest handlar om arbetskraftinvandring: Många ungrare lever i andra länder under svåra förhållanden: De ses ned på av tradition. 

Mässordning förbjuds: Påven upphäver påve Benedikt XVI:s beslut

På fredagen publicerades ett Motu proprio med namnet Traditionis custodes. Dokumentet handlar om nya regler för att den extraordinära ordningen av den romerska riten skall få firas. I åtta punkter framställs följande: (OBS! Detta är en sammanfattning enbart för att tydliggöra vad brevet proklamerar med omedelbar verkan!!)

1. Det finns b ara en enda mässordning i den romerska riten, den som proklamerades av de heliga påvarna Paul VI och Johannes Paulus II. 

2. Biskoparna är skyldiga följa denna.

3. Om det finns en eller flera grupper som firar Mässan enligt den äldre ordningen, skall det

     - bestämmas huruvida dessa inte förnekar giltigheten av liturgireformen.

     - anvisas någon annan plats att vara på än församlingskyrkor, inte heller andra kyrkor som inte är personalförsamlingar, det vill säga särskilt kanoniskt upprättade församlingar för enbart dessa grupper

 - varje kyrka eller lokal där Mässan firas enligt äldre ordning måste tydligt annonsera när det handlar om mässordningen från 1962.

 - läsningarna ej får vara enbart på latin utan på folkspråken enligt godkända översättningar.

  - biskopen skall  utse en präst som känner den äldre ordningen väl och även latin, som inte bara ska övervaka att Mässan firas på rätt sätt utan även ha hjärta för pastoral och andlig vägledning av de troende.

 - prästen skall även tillse att dessa kanoniska församlingar för just dessa troende verkligen är effektiva för andlig mognad, och avgöra om de istället borde läggas ner. 

 - samma delegerade präst ska inte auktorisera nya grupper med affektion för den äldre liturgin

4. En präst som blir vigd efter detta Motu proprio och vill fira Heliga Mässan enligt den äldre ordningen från 1962,  måste göra en ansökan hos sin biskop, som måste få godkännande från den Apostoliska Stolen, alltså påven i Rom.

5. De präster som idag firar Mässan enligt den äldre tidigare av påve Benedikt XVI godkända  ordningen, måste från och med den 16 juli 2021 ansöka hos sin biskop om att få fortsätta med detta.

6. Ordnar som firar Heliga Mässan enligt den extraordinära ordningen som upprättas den under den av påve Benedikt XVI inrättade kommissionen Ecclesia Dei, skall istället lyda under  Kongregationen för ordenslivet och apostoliskt liv.

7. Gudstjänst- och sakramentskongregationen och Kongregationen för ordenslivet och apostoliskt liv utövar full auktoritet från den Heliga Stolen när det gäller dessa frågor. 

8. Alla normer, instruktioner, tillstånd, instruktioner och bruk som inte står i samklang med detta Motu proprio  - är härmed upphävda. 

Allt det som sagts här gäller i alla delar, oavsett även om det delvis skulle nämnas.

 

Vi återkommer med en analys av detta sensationella Motu proprio och dess faktiska konsekvenser,  både för våra troende och rent praktiskt för de präster och andra, som givit sina liv för att verka för själarna genom den heliga Mässan såsom den organiskt har utvecklats genom seklerna. Den proklamerades just därför av påven S. Pius V  - och nu senast alltså av påve Benedikt XVI genom det motu proprio "Summorum pontificum"  - men härmed är upphävt av hans efterträdare. Påve em. Benedikt framhöll den som en obestridlig källa av nåd: "Vad som tidigare hållits för heligt, kan inte förbjudas". 

    

Är prästerskapet en manlig konspiration?

Sveriges Radio P1 har ett program om religion kallat Människor och tro. I förra veckan ägnade man alla 45 minuterna åt "Kvinnorna som trotsar Vatikanen. Programledaren Thella Johnson, som tidigare utmärkt sig för de starkt vinklade rapporterna från Polen - presenterade att saken handlar om en "maktkamp". Sedan följer en rad inlägg som alla går ut på att kvinnor blir tystade i den katolska kyrkan och utestängda från maktpositioner, såsom sekreterare i Vatikanens utskott, diakon, präst och ja, biskop och kardinal! Kvinnor söker tjänster som är stängda för dem och utmanar på det sättet den förment förtryckande manskonspirationen som styr den katolska kyrkan och ja - dess regler och lära.

Här kastas lyssnaren omedelbart in i stridens hetta, utan varje försök att redovisa bakgrund, fakta, hur den katolska kyrkan fungerar och vad den styrs av - uppenbarelse, lära, tradition - kort sagt: Teologi. Av dem som framträdde var det få som försvarade kyrkans lära. Och när så skedde kallades det för "åsikter". Kyrkan ska styras av de troende enligt demokratiska principer och inte av präster som "påstår sig ha uppdraget av Gud" sades det bland annat i programmet. Man drar sig inte ens använda Guds Moder,  jungfru Maria för saken: Det är en manlig konspiration att framställa Maria som förebild för alla kvinnor - tyst, ödmjuk och oskuld. Vilket förtryck!  

Man brydde sig inte ens om  att  - för lyssnarnas skull - nämna den helgonförklarade påven Johannes Paulus II och hans mycket lakoniska konstaterande - som är svårt att gå emot - i det apostoliska brevet Ordinatio Sacerdotalis från 1994 att  

Wherefore, in order that all doubt may be removed regarding a matter of great importance, a matter which pertains to the Church's divine constitution itself, in virtue of my ministry of confirming the brethren (cf. Lk 22:32) I declare that the Church has no authority whatsoever to confer priestly ordination on women and that this judgment is to be definitively held by all the Church's faithful. 

 (För att varje tveksamhet skall kunna utraderas angående en fråga av stor betydelse, en fråga som avser kyrkans själva gudomliga konstitution och i kraft av min tjänst att bekräfta (styrka) bröderna (jfr Luk 22:32) förklarar jag att kyrkan inte har rätt i något avseende att utdela prästvigning till kvinnor och att denna bedömning skall omfattas av alla troende i kyrkan.

 

Historikern Yvonne Maria Werner fick några ord, och var den enda som i någon form försökte nyansera saken: Inga kvinnliga präster kommer att tillåtas av påven  enligt henne. Däremot kunde man frigöra vissa funktioner från prästerna och dela ut dem till lekmän, menade professor Werner. Hon påpekade också att det är mest äldre kvinnor som problematiserar frågan och deltar i dessa aktionsgrupper, yngre dras hellre till de traditionella rörelserna som förmedlar kyrkans lära och sakrament såsom den alltid gjort. 

Men i övrigt saknade man som sagt en sannskyldig beskrivning av prästämbetet. År 1988 kom  Manfred Hauke, ytterst välmeriterad professor som lär dogmatisk teologi, ut med en systematisk studie angående prästvigningen: (Women in the Priesthood? A Systematic Analysis in the Light of the Order of Creation and Redemption ). Här finns hela bakgrunden till varför prästämbetet är knutet till det manliga könet. Det finns motsvarande "materialiskrav" i alla sakrament: Man kan inte döpa i annat än vatten, det måste vara bröd och vin som förvandlas i mässoffret, äktenskapets sakrament konstitueras av man och kvinna etc. 

När inget av detta berördes i programmet så kan man inte uppfatta det som annat än en ideologisk partsinlaga och inte en belysning av frågan huruvida kvinnor är förtryckta och dsikriminerade inom den katolska kyrkan. Men här handlade det således om viljan till makt. Att det finns en motsägelse att samtidigt som dessa grupper attackerar själva prästämbetet, de likväl vill ha tillgång till det i samma form som det är idag, tycktes gå redaktionen helt förbi. (Detta benämnde domprosten i katolska domkyrkan, msgr Johannes F. Koch,  som "den nya klerikalismen" i en ledare i Katolsk Observatör för nu nästan ett halvt sekel  sedan.)

Man kan heller inte undgå att reflektera över varför alla dessa storartade kvinnor, som verkligen fått plats i kyrkan, inte ens nämndes. Dessa som utnämnts till Doctor Universalis: S. Terése av Ávila, S. Katarina av Siena, S. Terése av Lisieux,, S. Hildegard av Bingen. Och varför nämndes inte vår egen heliga Birgitta, som står som jättestaty innanför grindarna till Vatikanen?

(Fotnot: Luk 22:32 som påve Johannes Paulus II refererade till lyder så här i Bibel 2000: "Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.")

Finland: Åsiktsfriheten angrips

Nyheten nå oss att Riksåklagaren i Finland väckt åtal mot en parlamentsledamot, kristdemokraten Päivi Räsänen. Åtalet gäller tre fall av "nedsättande uttalanden om homosexuella". Ett  handlar om en broschyr som trycktes 2004 med titeln "Till man och kvinna skapade han dem”.  Ett annat åtal gäller att hon i ett Twittermeddelanden har ifrågasatt om den finska lutherska kyrkan verkligen ska delta i Pridefestivalen, detta men hänvisning till bibelcitat.

"Jag anser inte att jag skulle ha gjort mig skyldig till att hota, smutskasta eller kränka någon folkgrupp. I alla de här fallen handlar det om Bibelns läror om äktenskap och kön", säger hon.

Saken är allvarlig. Det handlar inte bara om ett misstänkliggörande, ja, en attack mot själva rätten att öppet bekänna sin tro. Det är också en fråga om åsiktsfriheten i sig. Kommer det finnas listor på vad man kan säga och tycka, och vad som inte kan accepteras av - lagen? Av staten? 

Vi har tidigare rapporterat om hur etikprofessor, Torbjörn Tännsjö i radio utan att tveka bekände att han  inte kan respektera studenter med en gudstro. Han har en  

lägre utgångsbedömning av sådana människor

och

är mindre intresserad av en sådan person

Han menade dem vara outvecklade, ja, dumma, då de i vuxen ålder ännu tror på en "låtsatspappa". Han kunde inte respektera detta. När universitetsrektorn blev tillfrågad, sade han bara, att den var inget han kunde ingripa emot. Lektorn skull få uttrycka sina åsikter självklart. 

Vi kristna lär inte bli hörda om vi skulle gå till polisen när vi blir förklarade vara dumma, besatta, högerpopulister och allt vad som sägs - dagligen. 

Ett brev har publicerats, som skickats till Riksåklagaren. Det ger några väldigt tänkvärda och ofta ignorerade aspekter på saken om kristnas rätt att välja sina liv: 

Jag publicerar med tillstånd men anonymt brev skickat av en ung vuxen till Riksåklagaren. Kanske detta öppnar upp lite förståelse. Tyvärr är denna minoritet ofta kvar utan stöd.

′′ Ärade åklagare Toiviainen,

Jag vill dela med mig av mina tankar om Päivi Räsä åtal. Jag är både kristen och homosexuell själv, så jag blir djupt berörd av detta.

Jag är ledsen och besviken över att du bestämde dig för att väcka åtal. Jag märker att jag också känner vag ångest och rädsla: vad händer här, vad händer med yttrandefrihet och religionsfrihet, har jag rätt att leva mitt djupaste jag i framtiden?

Mitt mänskliga förstånd bygger på den kristna traditionen som kyrkan har bevarat i årtusenden och från vilken kyrkan har tagit ställning till exempelvis homosexuella relationer. Jag tror att sexualitet är tänkt att delas i äktenskap mellan man och kvinna.

Jag lever i celibat. Att leva i celibat är en väldigt holistisk sak för mig som kommer från viljan att ägna sig åt Kristus. Av en eller annan anledning är mitt sexuella intresse enbart för män, så jag avstår helt från sexuella relationer. Jag har gjort mitt val och jag har fullt ägande. Att leva i celibat är frihet för mig att ingen har rätt att lägga sig i på något sätt.

Jag känner inte Päivi Räsä och jag har aldrig träffat henne. Generellt skulle jag kunna säga att jag är på samma linje med Räsänen på många sexuella etiska frågor. Räsänens åsikter om homosexuella relationer kränker mig inte. Jag känner inte av Räsänens åsikter att anstiftan mot folkgruppen. Jag tror att Räsänen måste ha rätt att uttrycka sina tolkningar av Bibelns texter.

Som jag sa tidigare, jag är orolig. Jag känner att du, Ärade åklagare, driver mig i en väldigt strapatsmarginal med min egen övertygelse. Det är viktigt för mig att jag får höra traditionell sexualitet undervisning vid kristna händelser. Jag behöver en församlings anslutning där jag kan vara fri att vara mig själv utan rädsla för att bli avvisad.

Händer det att den sortens lärdom jag frivilligt vill höra censureras och förbjuds? Är det möjligt att t. ex. jag som själv är homosexuell kan åtalas för anstiftan mot folkgrupp om jag berättar om min religion och hänvisar till de bibelpoäng jag vill leva i celibat?

Detta är på något sätt väldigt absurt. Jag är orolig!

Jag har mött flera situationer i mitt liv där jag har försökt att vända mig bort från mina åsikter. Min övertygelse har ifrågasatts och jag har velat ses som ett offer som behöver hjälp ur religionens kedjor. Sådana situationer har varit väldigt stötande.

Nu känner jag att ditt beslut att åtala Räsä ytterligare förstärker begreppet i samhället att människor som jag antingen inte existerar eller så är vi hjärntvättade offer. Ingen uppfattning är sann. Det finns många av oss och vi är inte fler offer än någon annan individ som väljer vad de vill göra med sitt liv.

Jag försöker lita på att rättvisa skipas och ingen åtal mot Räsä leder till fällande dom. Doemen mot Rskulle ha mycket breda följder i för samhällets religions-och yttrandefrihet. Har du någonsin tänkt på dessa konsekvenser till slutet? Om fällande domar kommer, hur kan vi se till att friheten för en medborgare som mig kommer att finnas kvar i framtiden?"

Tyskland: Biskopar och präster emot Rom - men inte bara det

Nyheten är inte förvånande, men det finns likväl utropstecken: Det meddelas över hela världen, till och med i det annars för katolska nyheter så ointresserade Sveriges Radio - att man i etthundra kyrkor i Tyskland har haft en gudstjänst med vittnesmål och välsignelse över homosexuella par. 

Drivande för aktionen har varit den katolske prästen och högskoleläraren i Würzburg, Burkhard Hose. Han leder sina universitetskurser som ett sorts "öppet hus" utan egentliga krav på studieresultat. Man träffas och pratar och firar gudstjänst utan åtskillnad mellan katolskt och protestantiskt. Kyrkans tradition uppfattas som ett hot, en begränsning. Evangeliet är "högpolitiskt" enligt fr. Hoser: 

Det tjänar inte till att förmedla eviga sanningar: Det måste alltid att förstås i tidens sammanhang och man måste alltid reagera utifrån det på det som är socialt aktuellt.

 

Den 30 maj hölls en online-konferens från hans institution, om homosexuell samlevnad och katolska kyrkan: Segen für alle - Segensfeiern für gleichgeschlechtliche Paare  Segensfeiern (Välsignelser för alla - välsignelsefirande för par av samma kön). Deltagare var akademiker, professorer, en moralteolog, flera katolska präster. Alla mycket mångordiga.

Den 10 maj  genomfördes välsignelser av par som förklarat sig vara homosexuella, i mer än hundra kyrkor i Tyskland. I  Liebfrauenkirche i Frankfurt, som tillhör Limburgs stift, som ligger under den tyska biskopskonferensens ordförande biskop Georg Bätzing, ledande i den sk synodala vägen -  alltså att lokalkyrkorna ska vara självbestämmande -  väntade kapucinpatrar tillgängliga för välsignelse av homosexuella par.  Uppslutningen verkar ha varit mager - som alltid numera i tyska kyrkor. Från Köln rapporterades att ceremonin leddes av en kvinnlig funktionär i liturgisk dräkt, som dock meddelade hon redan lämnat sin tjänst i kyrkan. "Det var mera som ett politisk möte" berättade en som var där. I ungdomskyrkan i Würzburg monterades ett klotterplank upp direkt bakom ett altare, där de som ville kunde uttrycka sin vrede emot kyrkans välsignelseförbud.

Ungdomskyrkan Würzburg, Tyskland, den 10maj  2021. / Gehrig/CNA Deutsch.

Själva akten bestod av ett politiskt färgat tal, läsning ur evangeliet, varefter man sjöng Imagine av John Lennon. Texten handlar om att om alla förstod att det inte finns himmel, inte helvete, inte nationer och ingen religion - skulle världen bara vara en - bara det vi ser. Hur mycket bättre allt skulle bli om man bara inser detta.

Samtidigt rapporteras det redan innan pandemin slog till om det katastrofala avfallet från den katolska kyrkan i Tyskland. 2019 var det endast 9% av katolikerna som någon gång besökte heliga Mässan. En tredjedel av katolikerna överväger lämna den helt. En kris i själva den heliga tron alltså, som knappast kan uppvägas genom den ideologisering av budskapet som "den synodala vägen" innebär. Den har pågått i halvtannat sekel nu, och som sagt -  snarare tycks den leda bort från tron än fördjupa den. 

20210513

Biskop emot biskop - och emot Rom: Olyckligt och onödigt

Den 15 mars 2021  utgav Troskongregationen i Rom  ett svar (responsum) på ett dubium - en fråga helt enkelt - huruvida kyrkan kan utdela välsignelse över samkönade relationer. Texten är sammanfattad på svenska på Vatican News.

Det finns inget uppseendeväckande i detta: Tidigare har sådan svar givits ut årligen, till ledning för framförallt biskoparna men i förlängningen till präster och oss troende också. Det skall vara en ledning att förstå vad vi tror och vad Kyrkan lär. 

Denna gång har dock den enkla korta texten lett till omfattande reaktioner från framförallt katoliker  i Europa. Anledningen är att sk homosexuella relationer berörs. I Wien har kardinal Schönborn uttalat sig att om förfrågan om välsignelse kommer från ett samkönat par och den bedöms vara är ärlig, så kan kyrkan inte säga nej.  I strid med Troskongregationens svar alltså. I Belgien har en biskop gått ut och att han skäms över sin kyrka. I Tyskland har ordföranden för den tyska biskopskonferensen, biskop Georg Bätzing,  gjort ett tvetydligt uttalande, där han hänvisar till "den synodala vägen" och antyder att kyrkans lära måste omtolkas, och detta på lokal nivå. En organisation ZdK, bestående av både biskopar, professorer och lekmän, har samlat ihop 3000 namnunderskrifter mot Troskongregationens dekret. 

"Kyrkan tillåter inte homosexuella att ha sexuella relationer", 

säger Birgit Mock från ZdK och fortsätter: 

Förhållande ja, sexualitet nej: det är inte möjligt. Separationen mellan sexualitet och att vara person strider mot all kunskap om humanmedicin, psykologi, sociologi och kulturantropologi. Det kyrkliga uteslutandet av sexualitet begränsar människor i utvecklingen av deras identitet och upplevelsen av närhet och trygghet.

 

Här avvisas således varje tanke på kyskhet och avhållsamhet, vilket i alla tider varit en väg att närma sig Gud. Detta samtidigt som övergreppsrapporterna aldrig verkar ta slut just i de tyska stiften. 

Nej, all kärlek är inte tillåten och varken kärlek eller sexualitet är av Guds vilja om det strider mot vad Gud uppenbarat för oss redan på Mose tid.  Måste detta verkligen sägas igen?

Men det finns också de som välkomnar svaret.

I själva verket är texten mycket enkel och självklar: Kyrkan kan inte tala emot sig själv, hon kan inte å ena sidan 

förmedla vad som är inskrivet i Skapelsen och fullt uppenbarat av Kristus Vår Herre, 

 

och andra sidan välsigna relationer och ordningar som direkt strider emot uppenbarelsen. 

Det finns i debatten en del röster som åberopar "vetenskapen" och menar att man idag vet mera om homosexualitet än tidigare, och därför måste Kyrkan ändra sin morallära. Men i själva verket så är det det motsatta: De nyvunna kunskaperna inom både medicin och biologi ger stöd för den uppenbarade gudomliga skapelseordningen. 

Det är sant att vi vet mycket mera idag om människans biologi än någonsin. Vi vet att sexualitet och fortplantning hör samman, då hela vårt hormonella system utgår från de primära könsegenskaperna, som konstituerar inte bara fortplantningsorganen och könet utan hela vår disposition som sexuella varelser. Den sexuella fortplantningen är central inom hela skapelsen, utan den skulle vi inte ha variation, artbildning och biologisk mångfald. Att sedan människan kan bilda vänskapsförhållanden som kan vara djupa och livslånga kan inte jämföras med den ordning som ligger till grund för äktenskapet, fortplantning och föräldraskap. 

På ett sätt existerar således ingen "homosexualitet" (från homo= lika och secare=dela), om man med detta menar ett sorts parallellt fenomen till "heterosexualitet". Vad fasta sk homosexuella relationer handlar om är vänskapens kärlek mellan två personer som sammanblandas med sexuell attraktion, som i grunden alltid utgår från den naturliga fortplantningen, vilket kräver olika kön. 

Etymologiskt så finns inte ordet sexualitet förrän på 1650-talet. Begreppet "sexuell läggning" dyker upp första gången 1967. Det handlar således mera om en semantisk förvirring förenad med ideologiska tendenser i tiden,  drivna av politiska lobbyorganisationer, än nya insikter som bygger på vetenskapliga upptäckter. 

Alla människor kan få välsignelse, precis som hem och ja, till och med bilar. Men kyrkan kan inte dela ut sin välsignelse över något som strider emot själva uppenbarelsen, i detta fall äktenskapsliknande förhållanden, vare sig det handlar om par av samma eller olika kön. Att detta kan uppfattas som diskriminerande är främst en fråga om bristande kunskap. Och här får väl både kyrkan och skolan ta på sig en stor del av skulden, i den bristfälliga undervisningen om uppenbarelsen och om vår biologiska natur.  

Tål inte kristna lite satir?

Ett inslag i Melodifestivalen har väckt vår trosbroder Edward Bloms reaktion.

 

"Sorgligt att behöva se en rockvideo där en kyrka skändas och man hånar nunnor och munkar. Otänkbart med en annan religions företrädare och heliga byggnader, men kristna är fritt villebråd."

 

Det blev reaktioner: Tål inte kristna lite satir?

Inslaget var gjort av det skickliga komikergänget Grotesco. En reporter söker artisten Trexx som lär ha gått i kloster i Bulgarien. Så stöter han på en munk i en kyrka. Det är Trexx. En kort dialog kommer:

Det Europa jag älskade finns inte längre. Det är öde och stängt.. Det är hög tid att förenas Välkommen till EU Mitt varma fria hem... ser ingen som smajlar... England stack... så ta min hand du europé och res dig upp igen... inget stoppar våran dans... terroristerna kan inte stoppa schlagern...

 

Ortodoxa präster avkläs av "nunnor" på bara skinnet, nu bär de endast latexbyxor, prästkrage, ortodox prästmössa och ett jättekors på magen. Lättklädda kvinnor iklädda bijouterier och nunnedok dansar sedan utmanande i lasergenomströmmad rök. Allt i ett äkta Guds hus som restes till helige Olofs ära på 1300-talet. Kyrkan på Värmdö är även ätternas  Bagge i Boo och Siggesta samt Bureättens gravkyrka. 

Visst, det är inte så djupt, lite fotogenisk pausunderhållning bara. Men under satirytan finns det  klara signaler: pandemi, brexit, klimatproblem, patriotism - allt  det där ger depression, det är samma sak som gå i kloster, ja, som den gamla förlegade kristna tron. Död och tristess. Kyrkan är pest, pina och botgöring, den gränslösa festen är livet. Dansa halvklädd till techno i rök.

Men då har man glömt att den europeiska gemenskapen byggdes på tanken om självständiga nationer vars folk förenas av kristna värden. Att det var klostren som gav oss inte bara visdom och välsignelse och oförglömliga helgon, utan även örtagårdar, ull, Grön Chartreuse, benedictinelikör, trappistöl - och champagne! 

Lever man i frid med Gud behöver man inte bedöva sig med techno och sex och droger och fly verkligheten som alltid överträffar drömmen.