1. Påven vill inte kommentera saken utan hänvisar till journalisternas goda omdöme. Man kan inte läsa det på annat sätt än att han tycker att saken inte borde ha publicerats. Men brevet finns i original i National Catholic Register, LifeSiteNews och några andra tidskrifter. Det länkades inom kort till ett tusental andra källor. Samtliga katolska större nyhetsbyråer och tidskrifter refererade brevet, däribland CNA, Crux , CNS (amerikanska biskopskonferensens nyhetsbyrå), AciPrensa, AciStampa, The Tablet, NCReporter, Kath.net, alla stora amerikanska tidningar, till exempel New York Times. Inte dock på News.va och heller inget från den österrikiska biskopskonferensen, Kathpress. Saken har kommenterats även på många stiftssidor, inte minst det norska ärkestiftet i Oslo. Och i Sverige, Signum.
Skulle ett förtigande av det öppna "vittnesmålet" från en toppkraft i själva kurian verkligen vara förenat med den transparens som påven hävdat ska känneteckna katolska medier, och
En journalism skapad av människor för människor, en som är i allas tjänst, särskildt de - och de är i majoritet i vår värld - som inte har någon röst.?
(Message of His Holiness Pope Francis For World Communication Days 24 January 2018)
2. Brevet är långt och innehåller en rad detaljer, många är svåra att bedöma och kontrollera. Det är även motsägande i vissa stycken. Till exempel skriver ärkebiskop Vigano att han skrivit att
det vore rekommendabelt att för en gångs skull de kyrkliga myndigheterna skulle ingripa innan de civila, och om möjligt innan skandalen kommit ut i pressen. Detta skulle ha återupprättat något av den värdighet hos en Kyrka som är så prövad och förolämpad av så många avskyvärda handlingar från en del präster. Om detta skulle göras, skulle civila myndigheter inte behöva döma en kardinal, utan en präst som kyrkan redan hade vidtagit lämpliga åtgärder mot för att förhindra att en kardinal kunde göra övergrepp och fortsätta skapa oskyldiga offer.
Men handlar detta råd inte just om det förtigande som ärkebiskopen går till angrepp emot?
3. Flera medier, däribland New York Times, några biskopar även, och imorse fd vatikanambassadören Ulla Gudmundsson antyder att publiceringen är ett led i en utstuderad kampanj riktad mot påven och hans "reformprogram". Bakom står "traditionalisterna". En konspirationsteori framförs alltså mot de medier som vill komma åt just konspirationer ibland präster och biskopar. Saken blir särskilt olycklig när epitetet "traditionalist" kan rikta sig mot allt från vissa som inte gillar delar av det Andra Vatikankonciliets ymniga texter, till de som föredrar den latinska Mässan, extraordinär ordning. Inget som har det minsta med övergrepp eller påvens hantering av kardinal McCarrick att göra alltså. Men likväl skapar splittring och misstänksamhet bland de troende, ända in i församlingarna.