Fallet McCarrick: Motsägelser saknas knappast

Fallet McCarrick och ärkebiskop Viganós brev har skildrats på annat håll. Eftersom detta är en presskommenterande blogg, så noterar vi bara några motsägelser:

1. Påven vill inte kommentera saken utan hänvisar till journalisternas goda omdöme. Man kan inte läsa det på annat sätt än att han tycker att saken inte borde ha publicerats. Men brevet finns i original i National Catholic Register, LifeSiteNews och några andra tidskrifter. Det länkades inom kort till ett tusental andra källor. Samtliga katolska större nyhetsbyråer och tidskrifter refererade brevet, däribland CNA, Crux , CNS (amerikanska biskopskonferensens nyhetsbyrå),  AciPrensa, AciStampa, The Tablet, NCReporter, Kath.net, alla stora amerikanska tidningar, till exempel New York Times. Inte dock på News.va och heller inget från den österrikiska biskopskonferensen, Kathpress. Saken har kommenterats även på många stiftssidor, inte minst det norska ärkestiftet i Oslo. Och i Sverige, Signum.

Skulle ett förtigande av det öppna "vittnesmålet" från en toppkraft i själva kurian verkligen vara förenat med den transparens som påven hävdat ska känneteckna katolska medier, och

En journalism skapad av människor för människor, en som är i allas tjänst, särskildt de  - och de är i majoritet i vår värld - som inte har någon röst.
(Message of His Holiness Pope Francis For World Communication Days 24 January 2018)

?
2. Brevet är långt och innehåller en rad detaljer, många är svåra att bedöma och kontrollera. Det är även motsägande i vissa stycken. Till exempel skriver ärkebiskop Vigano att han skrivit att

det vore rekommendabelt att för en gångs skull de kyrkliga myndigheterna skulle ingripa innan de civila, och om möjligt innan skandalen kommit ut i pressen. Detta skulle ha återupprättat något av den värdighet hos en Kyrka som är så prövad och förolämpad av så många avskyvärda handlingar från en del präster. Om detta skulle göras, skulle civila myndigheter inte behöva döma en kardinal, utan en präst som kyrkan redan hade vidtagit lämpliga åtgärder mot för att förhindra att en kardinal kunde göra övergrepp och fortsätta skapa oskyldiga offer. 

Men handlar detta råd inte just om det förtigande som ärkebiskopen går till angrepp emot?

3. Flera medier, däribland New York Times, några biskopar även, och imorse fd vatikanambassadören Ulla Gudmundsson antyder att publiceringen är ett led i en utstuderad kampanj riktad mot påven och hans "reformprogram". Bakom står "traditionalisterna". En konspirationsteori framförs alltså mot de medier som vill komma åt just konspirationer ibland präster och biskopar. Saken blir särskilt olycklig när epitetet "traditionalist" kan rikta sig mot allt från vissa som inte gillar delar av det Andra Vatikankonciliets ymniga texter, till de som föredrar den latinska Mässan, extraordinär ordning. Inget som har det minsta med övergrepp eller påvens hantering av kardinal McCarrick att göra alltså. Men likväl skapar splittring och misstänksamhet bland de troende, ända in i församlingarna.

Den nya ultramontanismen?

Ultramontanism var en rörelse på 1800-talet i syfte att stärka påvens makt gentemot nationalstaterna och även den sk konciliarismen, som ville hävda att koncilierna stod över påven. Man trodde vi idag befinner oss långt från dessa strider. Men så kommer en artikel av fdr Thomas Rosica CSB (1), för  det kanadensiska mediebolaget Salt & Light en artikel som går ännu längre . Nu ska påven inte bara stå över koncilier och nationer, utan även Skrift och Tradition:

Påven Franciskus bryter katolska traditioner närhelst han vill, eftersom han är "fri från ohälsosamma bindningar". Vår kyrka har faktiskt gått in i en ny fas: med denna första jesuitpåves ankomst är den öppet styrd av en individ snarare än genom Skriftens auktoritet ensam eller ens dess egna diktat av tradition och skrift. Påven Franciskus har tagit  en jesuitisk intellektualism till Petri ämbete.  Genom att välja namnet Franciskus, bekräftar han också kraften i ödmjukhet och enkelhet. Påven Franciskus, den argentinska jesuiten, försäkrar inte bara komplementariteten mellan de Ignatianska och Franciskanska spåren. Han pekar varje dag på hur sinnet och hjärtat möts i kärleken till Gud och nästan. Och mest av allt påminner han oss varje dag hur mycket vi behöver Jesus, och också hur mycket vi behöver varandra på resan.

Det är en absolut hörnsten i vår katolska tro att den bygger på Uppenbarelsen som den givits oss genom vittnesmål, i Skrift och Tradition genom två årtusenden, ja längre än så om man räknar med profetiorna.

Visst kan man bryta mot tradition och skrift, det ser vi dagligen. Men att påven som person skulle vara fri att  bryta mot dessa, närhelst han vill och hur han vill, och vi har att följa detta, är inte bara en felaktighet. Det är en omöjlighet, enligt vad S. Bellarmin SJ så omsorgsfullt har formulerat. Och ja, utifrån sin "jesuitiska intellektualism".

Vi tror inte kyrkan styrs av en enda individ, och vi tror inte påve Franciskus skulle vara så primitiv att han inte tar hänsyn till skrift och tradition. Det vore ju knappast kärleksfullt till den kyrka Vår Herre grundat och skänkt så mycket nåd.

Vi kommer fortsätta hålla oss till vår devis, "Tro och sanning" och, som det står i Impressum:

Utan att vara ett officiellt kyrkligt organ strävar KATOLSK OBSERVATÖR efter en trogen hållning gentemot den katolska kyrkans tro och tradition.

(1) Fdr Thomas Rosica CSB är verkställande direktör i den katolska kanadensiska TV-kanalen  Salt & Light Television. Han tjänade tidigare som assisterande pressekreterare i Vatikanen, jämte p. Lombardi. Fdr Rosica uppmärksammades 2015 för att hota én bloggare med skadestånd genom en advokatbyrå, för att han påstått Rosica ville manipulera utkomsten av extrasynoden om familjen.