Det är en otrolig nåd att vi får nya präster. De har valt ett liv som knappast kan sägas vara enkelt och självklart. Att avstå både familj och välstånd i form av god ekonomi och frihet och bekvämligheter, för att istället tjäna kyrkan och en församling, som kanske är allt annat än tacksam och enkel att tillfredsställa, är onekligen ett offer.
Men i grunden finns det ett djupt mysterium. Det var helige Jean-Marie Vianney som sade:
Eftersom prästen är så viktig så kommer vi först i Himlen förstå vad han är. Om vi här på jorden skulle inse vad han är, då skulle vi dö av kärlek.
och
Efter Gud är prästen allting. Vad händer om man lämnar en församling utan präst i tjugo år? Då börjar den tillbe djuren.
Idag finns det krafter som vill tona ner prästens betydelse, man säger han kan ersättas, man vill inte någon ska bestämma över sakramenten osv. Det uppstår en ny sorts klerikalism; alla kan ju vara präster egentligen. Och celibatet - är det inte roten till perversioner, till ett stympat, onormalt liv?
Men prästen är inte satt för att bli tillfredsställd själv, inte heller att styra över andra, inte ens för att tjäna bara människor. Han tjänar Gud, genom att förse lekmännen med det som behövs för färden genom jordelivet till himmelen. Sakramenten, själavården, heliga mässan...
"Om jag skulle möta en präst och en ängel”, brukade Cure d´Ars säga, ”skulle jag hälsa prästen först och sedan ängeln... Om det inte skulle finnas präster, då skulle Jesu lidande och död inte ha tjänat något till. Vilken nytta har vi av en hel skattkista full med guld, om ingen finns som kan låsa upp den? Det är prästen som har nycklarna till Himlens skatter.”
Låt oss be för p. Thomas och p. Mikael att de håller ut och öppnar sina liv för den nåd som vi alla behöver i svåra tider.
Inlägg
