Regeringsstöd för organhandel

Biståndsminister Isabella Lövin (mp) skriver i Aftonbladet att

vi kommer att kontakta FN-chefer, ministrar i progressiva länder inom EU och globalt för att mobilisera politiskt och finansiellt stöd.

Vilka är "vi" och vad gäller då stödet? Med "vi" borde rimligen menas Sveriges regering. Och stödet gäller att gå in och finansiera de abortkliniker inom och utom USA som den nya administrationen i Vita Huset vill dra tillbaka statsunderstödet för. Vidare säger Lövin i artikeln att

Bortsett från att det är en inskränkning av mänskliga rättigheter är alltså abortmotståndarnas politik katastrofal för de kvinnor som utsätts.

TT skickade ut följande kommuniké om saken:

– Om man vet att det här är en mycket dålig väg att gå om man vill rädda kvinnors liv, om man vill att kvinnor och familjer ska ha makt över sina egna liv och att flickor ska kunna gå i skolan och inte bli gravida för tidigt, då är det viktigt att vi står upp för rätten till planerad, säker och laglig abort, säger Isabella Lövin till TT.

Notisen kräver några förtydliganden.

1. Alla kvinnors liv börjar i livmodern. Ska de inte räddas ens där?
2. Om flickor inte ska blir gravida för tidigt, är väl knappast aborter en lösning, om än "planerade, säkra och lagliga"
3. De indragna statsbidragen från Trumpadministrationen gällde ej hälso- och mödravård, utan uteslutande abortingrepp, utomlands och inhemsk, framförallt organisationen "Planned Parenthood", som utför en tredjedel av alla aborter i USA, även mycket sena. Nyligen blev de avslöjade genom inte mindre än tolv smygtagna videofilmer med att sälja delar av aborterade foster (hjärtan, hjärnor, levrar) till biomedicinska företag, med stor förtjänst och utan mödrarnas vetskap. En video visar hur den anställde på Planned Parenthood berättar att hennes chef frågade henne om hon ville se något "coolt". Sedan tog hon fram ett frilagt hjärta från ett sent aborterat foster, knackade lite på det, och det satte igång att slå. (källa)

Det är således detta företag som minister Lövin vill samla in medel till, via bland andra FN, så det kan fortsätta sin lönsamma verksamhet.

Tro - och sanning!

Att följa informationsflödena i dagens medier är en utmaning. Den senaste tiden har "fake news" debatterats ganska flitigt. Men detta menas falska nyheter. Från att detta främst har tillskrivits de sk sociala medierna, Facebook, Twitter, Instagram, podcast och sist men inte minst de sk "alternativa medierna", det vill säga kanaler som inte är registrerade som tidskrifter och inte hör till de stora mediakoncernerna eller Public service - så har nu fenomenet spridit sig till även de allra största i branschen. Vi ska här visa på några exempel kring president Trumps administration, men det finns i många andra sammanhang. Hur gör man då som enskild nyhetskonsument? Kan man lita på medierna?

De finns möjligheter att kontrollera fakta. Det kan förvisso ta lite tid. Men vissa uppgifter är så osannolika, att man omedelbart kan anta de är falska.

Vi minns tidigare uppgiften att Vatikanen 2006 skulle göra en radikal kursändring angående preventivmedel, som spreds redan under påve Benedikts pontifikat. Saken framfördes som en sanning i till exempel Sveriges Radio via dess utrikeskorrespondent, som menade han hade bättre kontakter än vi andra. Någon rättelse kom som vanligt aldrig, när det visade sig saken var möjligen ett önsketänkande från vissa kretsar, men inget mer.

Detta gick att kontrollera. Hysterin kring presidentkampanjen förvandlade två stora nyhetskanaler till närmast partiorgan, där CNN nu går längst i att dygnet runt förmedla åsikter  förklädda till nyheter. FoxNews stod inte långt efter. Vårt eget "public service" hade heller inga problem att tycka åt oss, vilken kandidat som var en fara för världsekonomin, freden, vilka förfärliga väljare det fanns på ena sidan etc. I denna iver försvann all faktatrogenhet. I slutänden ger detta de märkliga effekten, att den som påpekar fel, omedelbart avfärdas därför att det talar för "fel" läger. Detta alltså oavsett hur uppenbar desinformationen än är.

Vi har tagit fram några uppenbara exempel, inte minst då de falska uppgifterna om presidentinstallationen i Washington, som ansågs inte ens ha kunnat locka folk att fylla platsen mellan Capitol Hill och Lincoln Monument .

Fenomenet sprider sig så till alla läger, till den ena och även den andra sidan i olika konflikter, man tycker att om de andra  kan använda dessa metoder, så varför inte också vi?

När det gäller katolska kyrkan och händelser av tidsbunden natur, är detta särskilt ödesdigert. Ty felaktig och vilseledande information kan leda till att människor tappar förtroendet för inte bara budbärarna utan även de som är satta att leda vår kyrka genom svåra tider.