Den normativa skolans återkomst

Attackerna mot sk konfessionella friskolor har åter blossat upp. I Aktuellt yttrade skolborgarrådet Olle Burell att skolor med separata idrottslektioner har "mycket att jobba med" -  han talar om kulturella och religiösa vanföreställningar som skolan är till för att bryta. Han menar att lagen är fel om den tillåter att pojkar och flickor åtskiljs någon timme i veckan.  I Aftonbladet menar Lena Mellin att alla konfessionella skolor ska stängas direkt. Hon tycks inte förstå att en skola inte bara är lokaler och undervisning. Det är också en miljö, där eleverna ska känna sig trygga och deras grundläggande ethos ska inte behöva ifrågasättas så länge den inte hotar andras.

Lena Mellin verkar lida av närmast fobiska tankar om religionens inverkan:

De religiösa skolorna får inte utöva religionen i undervisningen. Men var går gränsen? Om det hänger ikoner, kors eller andra religiösa motiv i hela skolan och musikundervisningen enbart omfattar psalmer kunde man kanske tycka att skolan är lite mer än konfessionellt inriktade. De är i det fallet indoktrinerande.

En så självklar sak som könsseparerade gymnastiklektioner måste således tolkas som en religiös vanföreställning och ett kors på väggen som indoktrinering. Skolborgarrådet Burell (S) accepterar inte lagen och Lena Mellin vill kringgå Europakonventionen - därför att den ger föräldrarna rätten välja undervisning i enlighet med deras värdegrund. 

Vanföreställningar sades det. Men hur skolan ska kunna undervisa utan indoktrinering är det ingen som kan förklara. I dagens skola råder det en  ideologisering som är så auktoritär att inte ens vetenskapliga sanningar kan hävdas, trots de står i stark motsats till vad som undervisas.  Passar de inte in i så rensas de ut, helt enkelt. Normkritiken är den allt överordnade normen, som under inga omständigheter får kritiseras, paradoxalt nog. Man kan faktiskt tala om det som ett fenomen - ideologism.

Vi har tidigare i flera artiklar pekat på motsägelserna och den svenska skolans allt snävare definitioner för vad man får veta, tycka och tro. Perspektivet är nationellt, isolationistiskt och auktoritärt. Den normativa svenska folkuppfostrande skolan, som skulle ersättas med undervisning byggd på "vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet", har gjort sin återkomst. Fast med helt andra normer förstås.

Se även:
Den konfessionella svenska skolan
Vem kontrollerar den antireligiösa indoktrineringen?
Är den svenska skolan normerande för världen?
DO: Barnen ska fostras om könsbyte på förskolan

 

 

När könsideologerna får bestämma ska barnen tiga

En skola i en Stockholmsförort gick tillbaka till den beprövade ordningen att ha flickor och pojkar åtskilda på gymnasiklektionerna., Omedelbart kom det rubriker och debattartiklar. Till och med utbildningsministern gick ut med indignerat tonfall och lovade att "se över lagen". Man anar nämligen här en "förfärlig uppgivenhet för religiösa inslag i undervisningen". Det hjälper inte att gymnastiklärarna i berörda skolan intygar att de skulle förordat samma sak även om skolan inte ägdes av en muslimsk organisation.

Skolan riskerar att sexualisera barn. --- Att kulturrelativistiskt tillåta könsuppdelade lektioner skickar en uppgiven signal.

Så skrev Jenny Sonesson, "liberal debattör och tidigare politiskt sakkunnig regeringskansliet", i Expressen. Men för alla som gick tolv år i skolan innan dessa ideologer fick inträde i skolvärlden så var gymnastiklektionerna bara ett välkommet inslag, där man kunde få vara pojke till 100%, använda sin kropp i utveckling fullt ut och låta den gryende manligheten få utlopp i lagsport och olika kraftmätningar. Helt osexuellt. så att säga, till skillnad från det mesta som hände i klassrummen och på skolgården.

I många länder finns det skolor för flickor enbart och för pojkar. Det finns väl knappast några undersökningar som visar att dessa barn utvecklas till monster eller förtryckta individer. I Skolverkets målbeskrivning finns en tydlig skrivning att pedagogiken skall vila

"på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet".

Nå  - det finns nog inget som är mera vetenskapligt grundat och framförallt beprövat än att undervisningen i idrott ger utmärkta resultat, om pojkar och flickor skiljs åt, särskilt under dessa känsliga år då alla är i fysisk och psykisk utveckling av sina sekundära könsegenskaper.

Så - låt nu för en gång skull skolan och ungdomarna få vara fredade från politiskt bestickande ideologiska projekt "von oben".