Om EU och "den katolska faran" - en tillbakablick

De som var uppe natten till midsommarafton och hade BBC på TV kunde uppleva ett drama som är svårt att hitta jämförelser till. Den absolut förstklassiga journalistiken bjöd på direktsänd folkomröstning kring huruvida Great Britain ska vara en del av den europeiska gemenskapen, eller - med risk att bli ett "not-so-great" England - gå ur. Resultatet var oväntat. Man vill inte bli styrd av okända krafter utomlands. Ungefär så gick argumentet från de som röstat på "Leave".

Liknande tongångar hördes när Sverige gick till folkomröstning om man skulle gå med i EU. Sverige höll folkomröstning om medlemskap i EU den 13 november 1994. En knapp majoritet, 52.5 %,  sade ja. Partierna var kluvna. Den mest energiska förkämpen för ett medlemskap var Carl Bildt.

Men det fanns de som menade att Sverige med ett medlemskap skulle vara underkastade mörkerkrafter i Europa, inte minst då katolska politiker. Under hela 1970-talet hade Europa närmast betraktats som en icke-fråga, något bakåtvänt. Framstegen söktes i socialistiska förebilder. såsom Kuba, Vietnam och Nicaragua. Allt katolskt var ett hot mot "den svenska modellen".

År 1992 intervjuades biskop Hubertus Brandenburg med anledning av sina fyrtio år som katolsk präst. Han fick då frågan:

 - Vi går nu emot en allt större internationalisering och integrering i den europeiska gemenskapen. Kommer detta innebära att det katolska tänkesättet blir mera känt och respekterat än det kanske har varit tidigare?

Han svarar:

 - Det är ett ämne som är mycket aktuellt och jag några i vårt samhälle som möter sådana frågor med rädsla. Jag tror det är nödvändigt för Sverige att ansluta sig till den europeiska gemenskapen som så småningom kommer växa fram. Jag tror att nackdelarna vore alltför stora och alltför farliga om Sverige skulle stå utanför. Men om man befarar att Sverige skulle ge upp sin identitet - både den kulturella och nationella - om man ansluter sig till denna gemenskap, så är det absolut del.---Att man kommer närmare den europeiska kontinenten med all sin kultur och tradition och religiositet innebär att det öppnas nya möjligheter för Sverige. Det är en illusion att tro att den europeiska gemenskapen är katolskt präglad och att vi blir katolskt dominerade om vi ansluter oss till denna gemenskap. De som säger så känner inte Europa. Kontinentaleuropa är inte alls katolskt dominerat. Det finns katolska rötter, men det finns också starka påverkningar genom reformationens tradition. . Alltså: varje form av "katolikskräck" i anslutning till den europeiska gemenskapen är orealistisk. Vi katoliker är medvetna om att vi har ett ansvar för Europa. Vi måste bidra till att Europa inte glömmer bort sin kristna tradition och sina värderingar. Men vi skall göra det på ett sätt som är fritt från maktlystnad och strävan efter politiskt inflytande, så att man istället tjänar samhället genom att bygga upp värderingar som är bärande och kraftfulla och framförallt sprida sanningen och kärleken människor emellan.
(Intervju av Ulf Silfverling i tidningen Domkyrkan 1992)

Men idag är det istället de katolska länderna som fruktar den europeisk gemenskapens ingrepp i deras kultur och  tvingas värja sig mot beslut som tas i Bryssel som strider mot vad de folkvalda beslutat. Detta sker idag när det gäller Polens abortlagstiftning och även Ungerns politik har starkt förkastats av utomparlamentariska EU-tjänstemän. Så visst hade biskop Brandenburg rätt, att Europa knappast är så katolikdominerat. Men han missbedömde såsom mången annan vilka vägar gemenskapen skulle leda in på: Inte ett närmande till Europas idétradition utan snarare ett avlägsnande. Bort från det kristna arvet.

Svenska kyrkan: Äktenskap som födkrok och underhållning

Vi brukar inte lägga oss i andra samfunds interna angelägenheter. Men i detta fall finns det flera anledningar. Det handlar om ett TV-program som heter Gift vid första ögonkastet och sänds med inte mindre än åtta avsnitt i varje omgång. Idén är att någon välbetald entreprenör får para ihop utvalda sökande män med sökande kvinnor. De får inte träffa varandra förrän vid själva vigseltillfället, som innebär en borgerlig vigsel. Sedan följer man upp hur det går.

Ofta går det inte alls bra. De flesta skiljer sig efter en kort betänketid.

I programmet deltar en präst från Svenska kyrkan. Men han inte där egenskap av präst främst, utan som relationsexpert - betald konsult - om han än presenterar sig som präst:

"Som präst hjälper jag till att matcha ihop singlar i hopp om att ett arrangerat äktenskap kan vara vägen till den stora kärleken. 

Tingström har nämligen som många andra präster i Svenska kyrkan egen konsultverksamhet. Den bedrivs med prästkragen på. ( I katolska kyrkan vore detta otänkbart.)

Att para ihop människor i TV som ett kommersiellt jippo synes knappast vara något som en kristen kyrka skulle applådera åt.

Men enligt Gösta Tingström är det han som står för moralen. Nyligen gick han nämligen ut med en bitskt kritisk artikel där han angriper sin kyrka för en tystnadskultur och för att inte engagera sig kring höga skilsmässosiffror mm. Istället går man på krogen.

Enligt Tingström finns ingen annan kyrka i Sverige än den lutherska:

"Kyrkan lever i en monopolbransch. Låt oss uttala detta. Antingen är man med i Svenska kyrkan eller så är man, med viss överdrift, inte med i något religiöst sammanhang alls."

I Tingströms värld existerar således ingen  katolsk, kaldeisk, ortodox eller ens andra evangeliska frikyrkor.

Tingström vill nu 

ta bladet från munnen och berätta om många av de tokigheter som kyrkan rymmer. Jag gör det för att jag vill se en reformation av kyrkan. Det var 500 år sen sist. Det är hög tid att det sker en radikal förändring på nytt.

Och han ställer till slut frågan:

”Vad skulle Jesus ha sagt?” I ljuset av vad som nu kommer fram hisnar man i det perspektivet.

Men vad som framkommer här är ju faktiskt en präst som - helt utanför sin prästerliga löften (bland annat "att stå fast i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga skrift och som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse, och rätt förvalta sakramenten") -  säljer sig för pengar  till cyniska äktenskapsexperiment med människor, allt för att enbart skapa underhållningsvärde.

Förvisso hisnar man i det perspektivet.